Förord. Läs innan ni börjar med berättelsen!

Den här berättelsen är en fortsättning på "Ett giftermål att dö för" och det är bra om man har läst den berättelsen innan man läser den här.

Berättelsen innehåller sex/tortyr/våld/ångest/svordomar. JAG VANAR BARA OM DETTA EN GÅNG. LÄS INTE OM NI INTE KLARAR AV SÅDANA SCENER.

Jag äger inte rättigheterna till karaktärerna, och jag tjänar inte pengar på den här berättelsen.

Så, nu kan du börja läsa.

Kapitel 1

"Är du säker på att det här är en bra idé?"

Tom, mer känd som Lord Voldemort, Mörkrets Herre eller Du-vet-vem, suckade. "Vi har pratat om det här Hermione, de har fått brev från Hogwarts båda två nu och även om det har gått bra att undervisa Pandora ett år tror jag inte mina nerver klarar ett till… och det är synd om Leopold att alltid hamna utanför."

Hermione trummade med händerna på ratten. Det var mitt i natten och det duggregnade ute. De hade precis kommit över engelska kanalen och i baksätet låg deras två barn och sov.

Pandora hade fyllt tolv och Leopold skulle fylla elva om några dagar.

Det kändes konstigt att vara tillbaka i England. Inte minst för att hon hade vant sig att bara höra asiatiska språk runt omkring sig.

Hon hade blivit förvånad när tullaren hade pratat flytande engelska.

Dessutom gjorde vetskapen om att Tom fortfarande var efterlyst henne stirrig.

Hon kastade en blick på sin make som satt och såg ut genom rutan.

Han hade åldrats mycket de senaste tio åren. Hans hår hade blivit vitt och han hade fått rynkor, men han satt fortfarande rak i ryggen och ingen skulle våga se ner på honom bara för att han var äldre. Han rörde sig fortfarande som en kung och de numera mörkbruna ögonen kunde få vem som helst att börja gråta av rädsla.

Han var helt oigenkännlig från den man hon hade gift sig med, men nu älskade hon honom.

Som om han hade sett hennes tankar vände han blicken mot henne och log.

Man skulle inte kunna kalla honom en snäll man, men han var en riktig ängel i jämförelse med sitt alter ego.

Förutom i sängen. Men det var en helt annan sak.

"Vart ska vi?" frågade hon.

"Jag har bokat rum i Sussex på Spread Eagle Hotel," sa han.

"Du skämmer bort oss," suckade hon.

Han log. "Vi är mångmiljonärer, mrs Riddle."

Hon log tillbaka. Efter att ha slutat i maffian hade Tom börjat intressera sig för aktier i mugglarvärlden. Och med stor tur och lite magi hade han gjort flera klipp. Det bästa hade varit när han sålde alla sina aktier i Amerika strax innan börskraschen 2009.

De fortsatte att köra genom det regniga engelska landskapet och kom tillslut fram till hotellet. Tom tog ut väskorna och Hermione väckte barnen.

"Är vi i England nu?" frågade Leo.

"Ja, älskling, vi ska bara gå in på hotellet så kan du sova sen."

Pandora såg sig misstroget omkring. "Jag sa ju att det skulle vara trist."

"Det är mitt i natten och det regnar, det kommer se bättre ut i morgon," lovade Hermione.

Tom kom tillbaka med en nyckel. "Vi har ett rum, kom nu."

Pandora och Leo följde efter men Hermione stod kvar och andades in luften.

Tom kom tillbaka ut och slog armarna om henne bakifrån.

"Du känner det också va?" frågade han lågt.

Hon nickade. "Vi är hemma."

-----

Nästa morgon vaknade Hermione av höga röster.

Hon öppnade ögonen "Tom! Lämna Pandora ifred!"

Skriken tystnade och dörren till hennes och Toms sovrum öppnades.

"Det var hon som började," muttrade Tom och satte sig bredvid henne på sängen.

"Och ibland känns det som jag har tre barn, vad bråkar ni om nu?"
Pandora och Tom kom aldrig överens. De var för lika. Envisa, tjurskalliga, elaka, lömska, manipulerande… listan kunde göras lång.

"Hon vill inte börja skolan, men hon vill inte att jag ska undervisa henne heller. Hon tycker sig redan veta allt."

"Jag ska prata med henne," suckade Hermione och reste sig upp och gick mot badrummet. "Efter att jag har duschat."
Tom höjde ögonbrynet. "Får jag följa med?"

"Jag sa att jag skulle duscha, inte bli nedsprutad."
"Jag hjälper dig tvätta bort det," flinade han och följde efter henne in i badrummet och låste dörren bakom dem.

Det hade tagit ett tag för honom att lära sig det. Men när Pandora för fjärde gången kommit in när de hade sex i duschen och bara ignorerat dem och ställt sig för att borsta tänderna hade han lärt sig att låsa.

"Det får bli en snabbis, Tom, jag vill hinna träffa McGonagall och gå till Diagongränden idag."

"Visst, visst," sa han bara och putade in henne i duschen och satte på kranen och kysste henne grundligt.

När han släppte hennes mun var de båda redo. Det var märkligt hur två kroppar kunde känna varandra så väl som hennes och Toms gjorde. Tom visste precis var han skulle röra henne och hon visste alltid vad som gjorde honom styv.

Hon brukade reta honom med att lätt massera hans testiklar. Han blev galen varje gång. Fast på ett bra sätt.

Hon lyfte ena benet och lade det runt midjan på honom så att han lätt och smidigt kunde stöta in i henne. Han träffade hennes g-punkt direkt och hon skrek till.

Han kysste henne hårt och började snabbt röra sig in och ut ur henne.

Hermione glömde nästan bort att andas när den första orgasmen slog henne. När den andra kom rullade hennes ögon upp i huvudet och tillsammans med den tredje kom han också.

De sjönk ner på golvet tillsammans.

"Så…" flämtade han efter ett tag "Vad ska du säga till McGonagall?"

"Leo har ju redan fått sitt brev, men jag tänkte om de kunde sortera in Pandora också… hon behöver riktiga vänner."

"Vi borde ha låtit henne åka redan förra året."

"Varför gjorde vi inte det?"

Han suckade. "Jag trodde jag skulle kunna få henne att sköta sig, men det verkar inte som jag är rätt man för det."

"Nej, ni är för lika."

"Säg inte så…"

"Men det är sant."

Han kysste henne. "Hoppas hon får vänner nu när hon kommer till Hogwarts."

"Hoppas hon inte skrämmer ihjäl hela skolan, menar du?"

"Något sånt…"

Hermione reste sig ostadigt och tvättade av sig. För några år sedan hade hon klippt av sitt långa hår och nu hade hon så det räckte till axlarna. Hon hade dessutom förlängt förtrollningen som gjorde hennes hår platt.

Men tio år hade gjort så att även hon såg äldre ut. 32 år gammal hade även hon börjat få rynkor runt ögonen och munnen. Men hon brydde sig inte. Tom sa att hon var den vackraste kvinnan på jorden och det räckte för henne.

Hon borstade tänderna och lyssnade på när Tom gjorde sig i ordning och steg ur duschen.

"Någon speciell del av Storbritannien du vill bo i?" frågade han medan hon höll på att ta på sig rena underkläder.

"Bara inte huset är för stort, det är jobbigt att städa."

"Jag hjälper väl till att städa!"

Hon höjde ögonbrynen.

"Jag diskar…"

Hon fortsatte att se på honom.
"Jag diskade på din födelsedag!"

"Du trollade bort tallrikarna."

"Jaja… men vi kan väl skaffa någon städerska då?"

"Vi får se vad du hittar för något. Kvalité framför kvantitet, Tom."

Han log. "Jag vet nog att du gillar båda…"
"Tom!" utropade hon med ett skratt. "Tänker du bara på sex?"

"Nej, det är du som tänker på det om du tror att jag syftar på det."

"Du är omöjlig."

"Jag vet."

Hon knäppte sin skjorta och kysste honom. "Tar du med Leo när du ska titta på hus?"
"Visst."

Hans svar var neutralt men Hermione visste att han var obekväm. Han hade aldrig kunnat umgås normalt med Leopold. Kanske var det för att han hade ångest för att han hade tänkt offra sin son, eller så var det för att han inte förstod sig på honom.

Pojken var sin fars motsats. Snäll, blyg och försiktig var ord som kunde beskriva Leo. Han kunde gråta om en fågel bröt nacken av att flyga in i en fönsterruta, om han drömde mardrömmar ropade han alltid på mamma och han låg mil efter sin intelligenta syster. Han var inte dum på något sätt, det tog bara lite längre tid för honom att förstå och han hade inte samma iskalla logiska och analytiska tänkande som Pandora ägde.

Men till utseendet var de lika. De hade samma mörkbruna hårfärg, samma långa smala figur. Pandora hade en gång klagat över att hon var helt platt, men Hermione hade förklarat att det hade hon också varit i Pandoras ålder och att kurvorna skulle komma med tiden.

I ögonen kunde man se deras skillnad. Leos ögon var öppna och känslofyllda medan Pandoras var kalla och beräknande och sällan visade vad hon kände.

Kort och gott kunde inte Tom förstå hur Leo fungerade. Leo hade fått alla de känslor och empati som Tom och Pandora saknade.

Hermione avbröts i sina tankar av att det knackade på dörren.

"Pappa! Sluta antasta mamma, jag måste på toa!"

Tom svor tyst och öppnade dörren för deras dotter. "Jag antastar aldrig din mor, hon ville det själv, men det har du inget med att göra."

Pandora lade armarna i kors "Åh, snälla. Jag tror de i receptionen hörde henne skrika."

Hermione rodnade. "Vi går, men skynda dig att klä på dig, Panda, vi ska vara på Hogwarts vid nio."

I Leos brev till Hogwarts hade det funnits en bifogande lapp där det stod att om de var intresserade av att sätta in sitt äldre barn på Hogwarts så skulle de ansöka om ett möte med rektor Minerva McGonagall. Om inte så kunde de strunta i det och skicka tillbaka ugglan utan något svar.

Lika lite som Pandora ville ha sin pappa som lärare ville Tom undervisa sin dotter, så han hade varit snabb med att säga att han ville ha in barnen på Hogwarts och dagen efter hade de fått en ny uggla med en tid.

"Jag vill inte börja på den där jävla skolan."

"Vad har jag sagt om svordomar under mitt tak, Pandora?" sa Tom i varnande röst.

Pandora räckte ut tungat åt honom och putade ut honom ur toaletten och låste dörren.

Tom muttrade något föga smickrande.

"Vågar jag säga att hon har lärt sig det av dig?" frågade hon.

"Nej."

Hermione log och började plocka ner lite saker i sin väska.

Några minuter senare var Pandora tillbaka i ett par svarta jeans och en mörkgrön tjock tröja.

Tom suckade. "Det är sommar, Pandora, du behöver inte så mycket kläder."

"Det är kallt här," fräste hon "Jag vill tillbaka till Indien."

"Skiter jag fullständigt i, du ska gå på Hogwarts och du ska lida precis som jag fick göra," sa Tom lugnt.

Hermione suckade. "Snälla, Pandora, kan du inte ge det en chans? De har ett jättestort bibliotek."

"Hur stort?" frågade flickan misstänksamt.

"Hundratusentals böcker, och alla handlar om magi."

Mot sin vilja verkade Pandora bli intresserad. "Okej då… men om det inte är bra så åker jag därifrån."
"Visst, bara du ger det en chans så."
Pandora suckade men nickade.

Hermione tog hennes hand. "Jag ska transferera oss till Hogsmed så var stilla."

"Jag vet hur det känns mamma," Pandora himlade med ögonen.

"Jag vet gumman," hon kysste Tom. "Inte för stort."

Han log bara retfullt och Hermione transfererade sig och sin dotter därifrån med en suck.

De landade en bit utanför Hogsmed och gick i rask takt upp mot slottet. Det var fortfarande molnigt, men ganska varmt. Hermione misstänkte att Pandora var väldigt varm, men hon sa inget. Pandora skulle nog lära sig att vädret kunde vara både underbart och jättehemskt i Storbritannien.

De fortsatte uppför backen tills de kom fram till de stora portarna.

Hermione knackade på och porten öppnade sig och en medelålders man i lång grå kappa och höga stövlar öppnade.

"Ja?" frågade han och synade dem.

"Jag är Hermione Riddle och jag ska träffa professor McGonagall," svarade Hermione. "Det här är min dotter Pandora."

Mannen log och släppte in dem. "Jag är nyckelväktare och egendomsförvaltare här, mitt namn är Liam Cann."

Hermione kände hur det högg till i hjärtat när hon följde efter den mörkblonde mannen den sista biten till slottet.

Där vid sjön hade hon, Harry och Ron suttit och vilat. Där nere låg Hagrids stuga, men han skulle aldrig mer bjuda dem på stenkakor.

Här hade Voldemort tagit makten och kidnappat henne för att gifta sig med henne.

Hon rös till. Då hade hon hatat honom. Hon hade varit rädd och förtvivlad och försökt ta livet av sig flera gånger.

"Vad tänker du på?" frågade Pandora tyst.

"Bara massa gamla minnen, älskling."

"Du ser ledsen ut?"

"Sorgliga minnen."

"Varför måste jag gå här om det bara är sorgliga minnen?"

Det fick Hermione att le. "Det är inte bara sorgliga minnen, de flesta är lyckliga."

Pandora suckade och de kom fram till slottet.

När de kom in såg Hermione noga på Pandora, men hon såg sig bara likgiltigt omkring i hallen. När ett spöke långsamt gled förbi gjorde hon inte mer än höjde ett ögonbryn.

De fortsatte gå längs de långa trapporna och efter flera minuter kom de fram till rektorns kontor.

Mr Cann mumlad lösenordet och gjorde en gest åt dem att gå in och försvann sedan bort genom korridoren.

Hermione drog ett djupt andetag och hoppades att det inte var en fälla för att fånga Tom.

Mhiii! Hoppas ni inte tycker den är för seg... jag lovar, den bli bättre! I alla fall tycker jag det!

Skriv gärna en reviw!