Så det här är min första novell… go easy on me. Bara så att ni vet så är jag inte J.K Rowling men det är nog ganska uppenbart. Hoppas ni tycker om den.
Så oskyldig, så vacker och så skör. Hon sitter där med fötterna i det svarta vattnet. Jag vet inte hur länge jag har ståt och tittat på henne, men det känns som en evighet. Hennes långa röda hår ligger slätt längst ryggen. Och hennes ögon, jag kan inte se dom där jag står men jag vet att hon har dom vackraste ögon jag någonsin set. Jag har varigt kär i henne sen den första gången jag såg in i dom ögonen. Des värre hatar hon mig. Mina vänner säger att det är för att jag bjuder ut henne minst tre gånger varje dag, för att jag värkar arrogant, men jag kan inte låta bli. Jag bestämde mig för att sluta fråga ut henne, och nu pratar hon faktiskt med mig. När jag har kommigt henne lite närmare henne så ska jag fråga om hon vill ge mig en chans till. Om hon svarar nej, så får jag leva med det. Om hon svarar ja så finns det kanske en gud ändå.
Och ni vet alla hur det slutar…hoppas jag :D