Kap. 1 Början

Det här är den fic som jag är mest nöjd med, av de jag själv skrivit då.

En lite ovanlig paring, men en av de bästa enligt mig.

Titeln är min favorit mening i en låt av Lifehouse som heter Hanging By A Moment. Har du läst mina andra fics kanske du har tänkt på att jag använt låttitlar som namn? Rescue Me är en låt av Tokio Hotel och You're My World är en låt av Tom Jones, tror jag. Den sistnämnda är jätte dålig enligt mig, men jag gillade titeln.

Hursomhäls nu ska du få läsa.

Öh, jo, en sak till... När jag skriver med kursiv stil innebär det oftast Harrys tankar, eller i vissa fall en trollformel. Och en del gånger drömmar. Men du märker nog skillnaden. ;D

"Hermione, snälla!" Sa han och Ron i mun på varandra, det här hade diskuterats många gånger. Först hade Ron tyckt att det var förfärligt roligt att Hermione skulle sätta trä plankor på fötterna och åka ner för snöklädda berg, igen. Men när han insåg att det skulle betyda att hon skulle bli borta hela julen så tyckte han inte det var lika roligt längre.

"Nej!" Sa hon igen, men såg ganska road ut över deras ansträngningar att få henne att stanna.

"Men snälla Hermione, varför inte?" Frågade Ron och putade med underläppen.

"Som jag redan har förklarat cirka femtielva gånger så vill mamma och pappa att jag ska vara hemma över julen i år. Och jag måste faktiskt gå nu, annars hinner jag aldrig med tåget." Sa Hermione och tittade på klockan igen, både han och Ron suckade.

"Jaja, hej då Hermione. Och god jul!" Sa han och kramade om henne.

"Hej då och god jul på dig med Harry!" Sa Hermione och kramades tillbaka.

"God jul då." Sa Ron lite vresigt men kramade Hermione han med. Hermione vinkade lite till dem innan hon försvann in i tåget.

"Gillar du Hermione eller?" Frågade Ron när de pulsade genom den djupa snön på väg upp till slottet igen.

"Klart jag gör! Annars skulle jag väll inte umgås med henne eller hur?" Frågade han förvånat och tittade på Ron som blev lite röd om öronen.

"Nej, jag menade inte så! Jag mena om du typ gillar henne mer än som en vän?" Förklarade han, och Harry rodnade han med.

"Neej." Sa han lite undvikande, Ron flinade mot honom.

"Vem har du spanat in då?" Frågade han retsamt.

"Ja, jag har spanat in dig sen vi började här i år, annars är det väll ingen." Nej så kunde man inte svara, även om det råkade vara sant.

"Ingen." Svarade han istället och rodnade lite.

"Du då? Frågade han för att få Ron att tänka på något annat än hanns hettande kinder.

"Öm… Ingen," svarade han och de lämnade ämnet.

---

"Schack matt, jag vann igen!" Sa Ron triumferande och log brett mot honom.

"Vill du ha revansch?" Frågade Ron sen och såg på honom, och han flinade tillbaka.

"Nej tack, det är ändå hopplöst, du vinner jämt." Skrattade han och reste sig upp.

"Det är möjligt, men du blir bättre." Lirkade Ron, men han skrattade igen och skakade på huvudet.

"Ron du slog mig på två minuter!" Protesterade han.

"Jaja, men vart ska du?" Frågade Ron och tittade upp på honom.

"Ska gå och lägga mig." Svarade han kort och började gå mot sovsalarna, som de nu skulle ha ensamma eftersom ingen mer från Gryffindor skulle stanna på slottet över jul.

"Okej, jag kommer snart, ska bara plocka undan det här." Sa Ron med en gest mot schackplanen.

"Okej," sa han och gick upp i förväg. Egentligen hade det varit meningen att både han och Hermione skulle fira jul hemma hos Ron i år. Men Hermiones föräldrar hade som sagt velat ha hem henne, och Dumbledore hade velat ha kvar honom på slottet så de kunde fortsätta hanns undervisning. Ron hade direkt börjat böna och be sin mamma att få stanna på Hogwarts och hålla honom sällskap. Hon hade vägrat ända tills Ron hade sagt att Hermione inte häller skulle stanna, då hade han plötsligt inget val längre utan varit tvungen att stanna. Ginny hade också velat bli kvar, men Miss Weasley hade bara sagt att hon ville ha i alla fall något barn hemma över jul. Och så hade det blivit. Han bytte snabbt om till pyjamas och hade precis krupit ner under täcket när Ron kom in.

"Han är min bästa vän pucko! Jag kan inte berätta, det skulle sabba allt!"

"Men…"

"Fattar jag inte, Ron skulle bli rasande på mig och om inte det så skulle allt bli helt konstigt mellan oss, det skulle aldrig bli som nu igen!" Han vände sig snabbt mot väggen när Ron började klä av sig och vågade inte vända sig tillbaka för än han hörde Rons säng knaka bakom honom.

---

De låg och stirrade ut i mörkret utan att kunna somna, tillslut frågade Ron:

"Harry, är du vaken?"

"Ja." Svarade han, sen hörde han Rons säng knaka sen små steg.

"Ron, vad gör du?" Viskade han ut i mörkret.

"Flytta på dig." Sa Ron och han kände hur Ron tog tag i hanns ben. Han drog upp dem och satte sig upp, Ron kravlade över honom för att kunna sätta sig bredvid honom. Harry sträckte ut armen och tog sina glasögon. Han blev lite nervös av att ha Ron så nära, trots att det var ett täcke mellan dem, så först så satte han glasögonen uppochner på näsan och det fick Ron att skratta och honom själv att rodna. När han fått på sig dem åt rätt håll så såg han inte mer än förut, men det kändes bra att ha dem på näsan igen.

"Det är för mörkt, man ser ju inte ett skit." Väste Ron och tände sin trollstav, ett svagt ljussken spred sig i rummet och kastade långa skuggor på väggarna.

"Du Ron?" Väste han i Rons öra, och Ron ryckte till.

"Ja?" Viskade han i hanns öra och Harry ryste vid beröringen.

"Varför viskar vi?" Väste han rakt ut i luften och fick Ron att börja fnissa.

"Jag vet inte." Skrattade Ron och hanns skratt smittade av sig på honom så han också började skratta. Skattet dog snart ut, och Ron ryste till.

"Vad kallt det är här!" Utbrast han och drog upp Harrys täcke som han hade suttit på och la det över sig istället. När Ron stoppade in armarna under täcket så la han sin hand bredvid Harrys, medvetet eller omedvetet var svårt att säga. Ron verkade inte bry sig men Harry kände det som om han skulle svimma, inte kunde han dra bort handen heller då skulle det bli alldeles för tydligt. Men som tur var så löste sig problemet när det började klia på hanns näsa, han kunde lättat flytta handen utan att väcka misstankar. När han hade kliat klart så la han ner handen under täcket igen, men till hanns stora otur så la han handen på Rons. Han tänkte precis lyfta den igen när Ron knöt sin hand om hanns. Han svalde nervöst flera gånger för att lugna sig. Först då upptäckte han att Rons stav hade slocknat och insåg att Ron måste ha somnat. Han suckade lättat och tog av sig glasögonen med handen som inte Ron höll i och lutade huvudet bakåt. Och det dröjde inte lång tid innan han somnade.

---

När han vaknade så upptäckte han att Ron fortfarande höll hårt om hanns hand, men nu låg händerna på Rons mage och inte på madrassen. Faktum var att hela Ron hade flyttat på sig och låg nu med huvudet på hanns mage. Han tog på sig glasögonen och funderade på om han skulle väcka Ron eller inte, den frågan löste Ron åt honom genom att vakna av sig själv.

"Gomorron, varför väckte du mig inte?" Frågade han sömnigt och gäspade, Harry log och var väldig nära att säga något han visste att han skulle få ångra. Han ryckte på axlarna och Ron satte sig upp.

"Har jag legat där hela natten?" Frågade han och vevade med armarna.

"Ah!" Utbrast Harry när Ron drog hanns arm lite för långt bort.

"Oj." Sa Ron förläget och skakade ur sin hand ur Harrys och rodnade. Han tog upp sin klocka och tittade på visarna, bara för att ha något att göra. "Åh, klockan är bara fem!" Stönade han, och Ron suckade han med.

"Då sover jag en stund till," sa Ron och la huvudet på kudden.

"I min säng?" Frågade han, halvt road, halvt generad.

"Ja, min säng är för långt bort." Sa Ron och vände ryggen åt honom.

"Ron den är typ två meter bort!" Protesterade han.

"För långt bort," Replikerade Ron och avslutade därmed diskussionen. Han suckade och la huvudet på kudden, trodde han ja.

"Ron få hit min kudde!" Sa han och drog i hörnet av kudden.

"Nej, jag tog den först!" Protesterade Ron och drog i andra änden.

"Varför lägger du dig inte bara där du låg igår kväll?" Frågade han och syftade på Rons säng.

"Om du vill så," sa han, vred på sig och la huvudet på Harrys mage. Han rodnade kraftigt och var glad att Ron hade slutna ögon.

"Roon!" Protesterade han, och Ron slog upp ögonen.

"Vad är det? Det var ju här jag låg igår ju." Sa Ron och höjde lite på ögonbrynen, han suckade för sig själv och la huvudet på sin återvunna kudde.

"Jag fick i alla fall kudden." Muttrade han för sig själv och försökte tänka på allt annat än att Ron låg på honom. Men det lyckades inte så bra för Ron hade börjat fnissa.

"Vad är det?" Frågade han irriterat.

"Mörkt," Fnissade Ron och han tittade ner, han hade råkat dra täcket över Rons huvud när han la sig ner. Han rodnade och drog snabbt bort täcket från Rons ansikte, Ron skrattade ännu mer när han såg Harrys blossande ansikte. Han suckade och drog av täcket från Ron och stapplade trött bort till Rons säng istället.

"Harry det är kallt!" Klagade Ron bortifrån hanns säng.

"Skyll dig själv." Muttrade han, men kunde inte låta bli att le lite. Han hörde Ron resa sig upp och stappla bort till honom.

"Om du tar min säg vill jag ha ditt täcke." Sa Ron och ryckte tag i täcket som han hade över sig, och av ren reflex så tog han tag i kanten på täcket. Ron ryckte ner både honom och täcket på golvet, och han fick en ordentlig smäll när hanns huvud träffade golvet.

"Ron, det där gjorde ont!" Klagade han, men Ron bara skrattade.

"Rätt åt dig!" Sa han bara.

"Vad har jag gjort nu då?" Frågad han trött, men kunde återigen inte låta bli att le.

"Du finns, räcker inte det?" Frågade Ron och petade lite på honom med sidan av foten. Han rullade in sig i täcket och vände ryggen åt Ron. Ron suckade och la sig i sin egen säng, och snart kunde han höra höga snarkningar.

--

När de vaknade gick de ner till stora salen och åt frukost. Sen gick de upp till uppehålls rummet och spelade trollkarlsschack, sen spelade de knallkort, trollkarlsschack, trollkarlsschack, trollkarlsschack, knallkort, lunch, knallkort, knallkort, knallkort, något-spel-som-han-inte-visste-vad-det-hette, trollkarlsschack, kvällsmat, trollkarlsschack. Ron vann naturligtvis alltihop (Harry var ungefär lika smart som gelé i hanns närvaro) utom ett parti i knallort när Harry hade distraherat honom och fuskat. Tillslut hade de spelat allt som gick och gjort alla sina läxor. Inte kunde de gå ut heller, det hade börjat snöa under natten och nu var det en snöstorm där ute. När han hade dubbelkollat sina läxor för andra gången och dessutom skrivit minst två decimetrar mer än vad alla lärare bett om så suckade han.

"Jag ger upp, god natt!" Stönade han och började rafsa ihop sina saker. "

Men kom igen Harry! Klockan är bara sju!" Protesterade Ron och han höjde på ögonbrynen. "Har du någon bättre idé då?" Frågade han misstroende.

"Åh, tråkmåns!" Klagade Ron men kom inte med något förslag. Han gick upp för trappan och in i sovsalen. Han hade precis fått på sig pyjamasen när Ron öppnade dörren.

"Vi kan väll i alla fall spela något parti knallkort till?" Bad Ron och viftade med en kortlek över huvudet. Harry suckade och log lite.

"Visst." Sa han och fnissade lite när Ron började utföra någon slags glädjedans.

"Vart ska vi spela?" Frågade han, och Ron slutade med sin dans.

"Vi kan väll sitta i min säng?" Frågade Ron och tittade frågande på honom, Harry ryckte på axlarna och klättrade upp i Ron säng. Ron kom efter och satte sig mittemot honom.

"Jag börjar!" Sa Ron och började dela ut korten.

De spelade under tystnad, det enda som hördes var att korten de spelade med exploderade med jämna mellanrum. Ron vann och Harry samlade ihop de kvarvarande korten i en hög.

"Nu går jag och lägger mig, god natt." Sa han, skulle han vara så nära Ron mycket längre så visste han inte vad han skulle ta sig till.

"Harry, nej, snälla ett parti till!" Bad Ron och tog tag i hanns ben. Harry, som varit på väg mot sin säng, välte framåt och tappade korten. Han hann precis ta emot sig med händerna, han vände sig om så han låg på rygg och tittade på Ron.

"Det kunde ha gjort ont," konstaterade han när han inte kom på något att säga. Ron började skratta, ställde sig upp och sträckte ut sin hand mot honom. Harry tog den och lät Ron hjälpa honom upp. När han satte ner sin högra fot så halkade han på ett kort och föll hårt till golvet igen, och drog med Ron i fallet. Ron landade på honom och Harry rodnade. Leendet som hade suttit på Rons läppar rann av och han rodnade han med. Han mötte Rons blick och rodnade ännu mer. Han slickade sig nervöst om läpparna, det tycktes som Ron närmade sig honom. Han blinkade ett par gånger för att få bort synvillan. Men Ron tycktes bara komma närmre så han slöt ögonen helt. Han ryckte till när Rons läppar mötte hanns, han visste inte riktigt vad han skulle känna; förvirring eller lycka. Han valde det senare och öppnade munnen lite. En skarp smärta genom for honom och han flämtade till. Ron verkade ta flämtningen som något positivt för hanns kyss djupnade. Smärtan blev starkare och även om han hade ögonen stängda så kände han hur det svartnade. Smärtan steg ytterligare och han simmade.

"Ja, herre…"

Han slog förvånat upp ögonen igen och såg Ron sitta böjd över honom, men nu låg han i sin säng. Rons röda öron vittnade om att han inte varit borta länge.

"Vad var det som hände?" Frågade Ron och tittade oroligt på honom.

"Voldemort blev sur." Sa han med ett skratt, men Ron ryckte till vid namnet.

"Fegis!" Sa han och skrattade, Ron skrattade till han också sen lutade han sig fram och kysste honom mjukt.

"Så det var inget dröm i alla fall!" Tänkte han lyckligt och besvarade kyssen. Han tog tag i Rons axlar och drog ner honom i sängen.

"Så du ska sova i min säg inatt?" Frågade Ron med ett skratt.

"Så det är Rons säng jag ligger i!" Tänkte han förvånat, men slöt ögonen och nickade. Han borrade ner näsan i kudden, den luktade Ron.

Han låg med slutna ögon ett bra tag, sen tog Ron en av sina kuddar och gick upp ur sängen.

"Du, förlåt för det som hände förut, jag vet inte vad jag tänkte på. Jag menade det inte." Sa Ron och han öppnade ögonen, Ron hade lagt sig i Nevilles säng med ryggen mot honom. Han försökte att pressa ner alla känslor innan han svarade. Men de slog tillbaka och tog över så han höll munnen stängd. Ron suckade bortifrån Nevilles säng.

"Förlåt, jag lovar att aldrig göra om det." Sa han tyst och han kunde se att Ron skakade på huvudet. Han slöt ögonen och bet sig i läppen. Det dröjde lång tid innan han somnade den kvällen.

Fösta kapitelt på en ny fic.

Och jag blir som vanligt jätteglad för rewiever.