CIRKELN
Där satt vi alla tre med handlederna i förband vid förband vid ett panoramafönster och kikade ut på Lappvikens fuktiga och vårgröna svajande midvinterlandskap. Runis hade dom tjockaste förbanden, blodet hade sipprat genom dom så sent som i morse. Han hade förstås skurit djupast för han nöjer sej aldrig med halvmesyrer. En patetisk perfektionist. Topis var gipsvit i ansiktet och hade tjocka rödaktiga ringar under ögonen. Han såg ut att vara i verkligt bad shape. Ögonen rörde sej i slowmotion längs det ointressanta landskapet. När hans blick hade hunnit fram till mej började han le sitt Topisleende. Jag log tillbaka för jag led ingen nöd. Jag hade skurit opp ena handleden men den andra hade jag bara skrapat på lite grann för syns skull. Det är ju mera sällan jag liksom går hela vägen.
Topis sökte Runis med blicken och när han lyckades skrattade Runis högljutt och undrade om vi inte hade sett nog av dehär. Jag kollade att korridoren var tom. Ett par galningar plöjde fram och tillbaka längs väggen men dom behövde man inte ta nån notis om. Jag tog på mej mina egna kläder inne på rummet, rev av bandagen och promenerade ut genom huvudingången. Kvinnan i receptionen såg efter mej med samma sura trumpna min som när jag togs in. Sen följde Runis och till sist Topis. Vi väntade utanför porten under en gammal björk. Topis grimaserade vilt för att kunna hålla käft. Han hade kvar förbandet kring vänster hand, medan Runis fortfarande hade båda lederna i förband. Gott så.
Vi vandrade sida vid sida längs parkbulevarden och steg åt sidan är en vit taxi kom emot oss. Världen såg bara alltför bekant ut, den var precis likadan som veckan dessförinnan. Vi gick till Alkärrsgatans Shell, drack en kopp kaffe och steg sen på bussen. Vi hoppade av i Gårdsbacka och vandrade genom köpcentret vidare till Ärvings. Till Runis lya som vanligt.
Köksbordet var fullbelamrat precis som vi hade lämnat det och blodpölarna från förra veckan hade stelnat på golvet. Topis kikade på mej och blinkade. Runis stod redan vid diskbordet och sökte Fiskars-kniven. Jag nappade åt mej den ur Runis hand som vanligt. Ett litet ytsår. Sedan skar Topis genast ett djupt snitt i höger arm, slet loss förbanden från den vänstra och räckte Runis kniven. Runis grimaserade, slet bort bägge förbanden och drog ett djupt snitt över vardera pulsådern. Känslokallt såg vi på när blodet rann nerför händerna och bildade pöler. Sedan var de bara att vänta, men det tog inte så länge. Sakta svajandes började Runis dra med foten längs golvet. Först stapplade han sej förbi mej och drog igenom min lilla pöl. Han såg inte så värst imponerad ut.
Det var ovanligt tyst i lyan. Det enda ljud man hörde var Runis flämtanden, t.o. var tyst för en gångs skull. Han såg nästan koncentrerad ut när han följde Runis med blicken, vilket var bra för annars skulle han inte ha märkt eller fångat Runis när han snavade över sina egna fötter. Jag hjälpte till att hiva upp honom på köksstolen och att knyta tillbaka de gamla förbanden. Cirkeln, mumlade Runis, hur gick det med cirkeln. Topis bara skrattade och slog till honom på axeln. Jag lämnade de två för att slutföra symbolen, tur så var cirkeln hel, annars skulle Runis ha fått fnatt. Patetiskt tänkte jag medan jag drog de välbekanta strecken innanför cirkeln.