Kapitel 1. Nya Vänner

Izadorah Hayn satt i en kupé på HogwartsExpressen. Hon skulle börja sitt första år där. Visserligen inte första året utan det sjätte. Hon hade tidigare gått på Beauxbatons i Frankrike. Men hade fått sluta där på grund av att hennes pappa hade fått ett nytt jobb i England på Trolldomsministeriet på Aurorernashuvudkontor och då var Hogwarts det enda alternativet. Hon hade inte tyckt om det alls eftersom hon var tvungen att lämna alla sina vänner och sin pojkvän. Vilket hon hade sagt till sin pappa. Men han hade sagt att hon fick göra det bästa av situationen. Hon suckade och tittade ut genom fönstret, tåget hade inte börjat röra på sig än och det var 15 min innan det skulle åka i väg. Hon tog upp en spegel ur sin koffert och såg in i den. Det hon såg var en otroligt vacker flicka med honungsfärgat lockigt hår som slutade nedanför axlarna, djuphavs blå ögon med en perfekt nyans av grön och en liten välformad kyssvänlig mun. Hennes kropp såg lika bra ut om hon fick säga det själv. Hon hade en smal och smidig kropp med kurvor på dom rätta ställena. Hon hade fått det mesta av sin mamma som hade haft samma färg på ögonen och håret som hon. Hennes mamma dom när hon var 3 år och hon hade inga syskon så det hade alltid bara varit hon och hennes pappa.

Hon var så försjunken i sina tankar att hon inte märkte att fyra skrattande killar kom in i hennes kupé. De hade inte heller märkt henne förens dem alla hade kommit in och lugnat ner sig. Dem tittade nyfiket på henne, och försökte alla att placera henne men ingen av dem kände igen henne. Och hon hade inte verkat ha märkt att hon inte var själv längre. Hon hörde något som rörde sig bredvid sig och inte förens då lade hon märke att det satt fyra killar och såg på henne. Hon tittade på dom var och en. Killen som satt bredvid henne hade kolsvart rufsigt hår och nötbruna ögon som doldes bakom ett par glasögon. Av hans kroppsbyggnad att döma var av rätt så lång och muskulös. Han som satt bredvid var en rätt så kort kille med vattniga ögon och råttfärgat hår, han var även lite rund. Och den som satt framför henne hade lång lite lockigt svart hår och storm grå ögon som man kunde drunkna i om man kollade i dom för länge, han var också lång och muskulös. Killen som satt bredvid henne hade ett vänligt utryck i ansiktet, ljusbrunt hår och ljusbruna ögon. Hon kollade särskilt länge på honom vilket han tycktes ha märk eftersom han log nu. Hon ett svagt leende tillbaka, kastade en sista blick på dom igen och försjönk sen in i sina tankar igen och fick ett drömmande utryck i ansiktet. Sen kände hon hur hon sjönk in i drömmarna värld.

– Tycker ni vi ska väcka henne, hörde hon en röst säga. Hon blev medveten om att hon låg ner.

– Jo det tycker jag, hennes hjärta tog ett skutt när hon hörde den varma rösten. Hon kände att någon petade henne på axeln. Sakta öppnade hon ögonen och märkte att hon hade 8 par ögon kollande på henne.

– Nämen. God Morgon!, Sa han som satt framför henne. Han log ett bländande leende. Hon kände en rodnad krypa upp över kinderna. Vilket dom alla märkte.

– Du är nu va? Sa han med den varma rösten. Hon nickade.

– Men att döma av hur du ser ut så kan du inte vara en första års elev, fortsatte han sen. Om inte så rodnade hon ännu mer. Men mumlade till svar:

– Nej, Jag ska börja det sjätte året här, Sa hon med en röst som hon tyckte lät självsäker.

– Samma som oss då, Sa han och log. Förresten så heter jag Remus Lupin, han där borta är Sirius Black, han pekade på killen med det långa håret, han där är James Potter, och pekade på killen som satt bredvid honom och denna som sitter bredvid mig är Peter Pettigrew. Och du är? Till lade han.

– Jag heter Izadorah Hayn och vill helst bli kallad Iz kommer från frankrike och har tidigare gått på Beauxbatons, Sa hon och log. Han som satt framför henne studerad henne noga med blicken och sa sedan:

– Det är nog bäst att vi byter om till skolklädnaderna nu eftersom vi är framme snart, I en lätt uttråkad röst. Dom började alla att rota i sina koffertar och snart hade dom alla bytt om.

Hon tänkte att detta skulle nog kanske inte bli ett sånt hemskt år i alla fall.