Nicole Smith gick ner för trappan i det stora huset. Hon kom in i köket och kastade bak sitt mörkbruna vågiga hår som hade hamnat i ansiktet.
"Bra att du kom", sade hennes mamma, Valery och log mot hennes fjortonåriga dotter som precis börjat plocka fram sin frukost.
"Du har fått brev från Hogwarts och Carol ska också börja där i år."
Nicole log lätt och tog emot brevet som Valery höll fram mot henne.
"Då sticker jag till Diagongränden då", sade hon hastigt, tog med sig en macka och gick upp för trappan till sitt rum. Hennes rum var svart med lite grönt här och var. Hon gillade det. Det påminde henne om sovsalen på Hogwarts. Hon hade även en orm målad på väggen. Hon öppnade sin garderobsdörr och grävde fram sin mantel bland alla andra kläder, som vanligt hängde de inte på några galgar, utan låg slängda på golvet.
"Får jag också följa med dit?" frågade en dov röst utanför dörren.
"Jag hindrar dig inte, men tro inte att du får gå själv där. Mamma blir galen om du kommer bort och hon kommer ge mig utegångsförbud om du försvinner eftersom du är 'mitt ansvar'", svarade hon sin syster Carol.
"Mamma kan kanske följa med?" föreslog Carol.
"I så fall får ni gå själva", svarade hon bestämt. "Jag tänker inte bli utskrattad av alla andra från Hogwarts tack vara er."
Hon kunde inte tänka sig något värre än att sjunka från den populäraste tjejen till ett mobboffer. Det var ju hon som skulle vara den som mobbade de i Gryffindor och inte de som mobbade henne. Hon gick mot spegeln och kollade in i den. Själv tyckte hon att hon var rätt snygg och fattade varför hon fick så många brev med hennes uggla varje lunch i skolan av beundrare.
Efter att ha studerat sin spegelbild i några sekunder grep hon tag i sin trollstav som låg på skrivbordet och gick ut ur rummet med manteln under armen. Nere i vardagsrummet satte hon på sig den och grep tag i lite flampulver och steg in i eldstaden.
"SVARTVÄNDARGRÄND!" sade hon tydligt, släppte flampulvret och försvann i en grön eld.
Hon hostade till när hon hade kommit dit och stod i en affär med massor av saker med svartmagi. Sedan gick ut ur affären och krockade med en man.
"Se dig för!" röt han men hejdade sig lite när han såg vem det var.
"Förlåt Mr. Malfoy, jag var i andra tankar. Är Draco här i närheten?" frågade hon.
"Han stack iväg åt det där hållet", sade han och pekade åt vänster.
Hon började gå åt det hållet då han såg Tom Perez och Zac Taylor stå lutade mot en vägg. De fick syn på henne och höjde huvudet lite lätt som hälsning och hon gjorde samma sak. De började gå åt hennes håll och hon stannade upp. Då såg hon att Zacs vänstra hand var lindad.
"Okej, vad har du gjort med armen, Zac?" frågade hon och såg frågande ut.
"Jag var på quidditchläger i somras och Jeff Collins, en utav slagmännen i Ravenclaw tacklade mig sig jag bröt handleden", svarade han och log lite försiktigt.
"När vi spelar match mot dem i höst så ska jag tackla honom så att han ramlar från typ, 100m höjd", sade Nicole hotfullt.
"Vad gör du ensam här då?" frågade Tom.
"Jag ska köpa lite saker till det nya skolåret, det är ju rätt mycket nya böcker", svarade hon och kom på att hon nog hade missat Draco.
"Jag letar dessutom efter Draco. Har ni sett honom?" frågade hon hastigt.
"I så fall skulle han väll ha varit med oss", svarade Tom.
"Jag mötte hans pappa alldeles nyss och han sade att han gick hitåt", fortsatte hon.
Hon skulle precis vända sig om då Zac sade:
"Vi kan hjälpa dig att leta efter honom."
"Vilka vi?" svarade Tom irriterat.
"Vi skulle ju gå åt det där hållet", fortsatte han och pekade åt motsatt håll.
"Vi går dit sen, kom istället", svarade Zac och började gå med Nicole.
Draco syntes inte till någonstans i svartvända gränd så dom fortsatte mot Diagongränden istället. Efter att de passerat en husknut hejdade sig Nicole.
"Harry Potter", viskade hon och fnyste.
"Jag önskar att Du-Vet-Vem hade dödat honom, då skulle han inte ha blivit så populär och känd", viskade Zac tillbaka.
"Om Harry är där, så är säkert Draco där också", sade Nicole i vanligt röstläge.
De började gå mot Harry då han gick in med Hermione i en bokaffär. De stannade upp vid bokaffären och kollade in.
"Försök att kolla in då och då istället för hela tiden", sade Nicole. "Om vi skulle kolla in hela tiden så ser vi ut som nollor."
"Där är Draco, han står på andra våningen precis vid trappan", sade Tom som fortfarande ville åt andra hållet.
"Kom då, vi går in", svarade hon och öppnade dörren.
Där inne var det tjockt med folk, men inte lika många som det hade varit två år innan, då Gyllenroy Lockman hade varit där.
"Skit i folkmassan, vi går till Draco istället", sade Nicole och trängde sig förbi alla och gick upp för trappan.
"Men se vilka som kommer", sade Draco och nickade åt dem. "Hur hittade ni mig?"
"Jag mötte din pappa och han sa att du hade gått åt det här hållet, sedan stötte jag på Zac och Tom, och de följde med, sedan såg vi Potter gå in här och vi gissade att du också var här då", svarade Nicole.
"Varning vid klockan tolv", sade Zac och nickade mot ingången. In genom dörren gick Pansy Parkinson. Hon var stört kär i Draco och det visste troligen alla i skolan.
"Okej, täck mig innan hon får syn på mig", viskade Draco. Alla tre ställde sig runt honom och han satte sig på huk, med skydd från mantlarna.
"Hon verkar inte ha sett dig", sade Nicole lugnande.
"Tur", svarade Draco och pustade ut. "Vart är hon?"
"Hon går längre in i butiken", svarade Tom. "Vi kan nog ta oss ut härifrån."
De började gå mot utgången med Draco i mitten av klungan. Nicole öppnade dörren och de skulle precis gå ut då hon hörde en röst bakom sig.
"Vad gör ni?" frågade den. Hon vände sig om och såg Carol stå där.
"Det kan du ta och strunta i, gå till mamma i stället", snäste Nicole till svar.
"Jag vill följa med dig, snälla", sade Carol med stora hundögon.
"Nej", svarade hon bestämt. "Kom vi drar."
Hon klev ut ur affären med killarna efter sig.
"Kom Zac så går vi till den där butiken", sade Tom och drog med sig Zac.
"Vi ses senare då", hann han säga innan Tom hade dragit med honom runt ett hörn.
"Var det där din syster?" frågade Draco Nicole.
"Oturligt nog, ja", svarade hon sammanbitet. "Bäst vi går innan Carol och min mamma kommer ut. Du skulle säkert inte vilja träffa dem."
Nicole kunde knappt tänka sig något värre än att hennes mamma skulle få träffa Draco. Hon drog med sig Draco runt närmaste husknut.
"Nu kommer de inte att hitta oss", sade Nicole och började gå längs gatan. Hon stannade tvärt vid ett skyltfönster.
"Titta, Weasleys mamma köper 'nya' kläder i en second hand butik", sade Draco, som hade stannat lika tvärt som Nicole, och började skratta. Nicole hade också börjat skratta och började gå vidare ner för gatan.
"Du Nicole, du har pratat om din mamma och din syster, men du har aldrig nämnt din pappa", sade Draco fundersamt. Han skulle inte kunna tänka sig sitt liv utan hans pappa. Nicole vände sig om mot honom och stryker undan en mörkbrun hårslinga ur ansiktet.
"Jag vet inte vem han är", svarade hon försiktigt. Han stack från oss när jag bara var tre år, dagen efter Carol föddes.
"Men din mamma måste ju veta vem han är", fortsatte Draco. Nicole började gå lite snabbare, så Draco småsprang ikapp henne.
"Mamma vägrar prata om honom, hon hatar väl honom lika mycket som jag."
"Hur kan du hata din pappa när du knappt har träffat honom?" frågade Draco förbryllat.
"Jag hatar honom för att han stack från min mamma och lämnade henne när hon precis hade fött ett barn och jag bara var tre år. Tänk dig vad jobbigt det måste ha varit med en treåring och ett litet spädbarn och bara en förälder", sade Nicole surt.
"Du behöver ju inte bli sur på mig för det", snäste Draco åt henne.
"Om jag någon gång hittar min pappa så ska jag ta kål på honom", sade Nicole lite försiktigare, men hon lät fortfarande sur. Draco visste att hon kunde få små utbrott då och då, och hade därför lärt sig hantera dem. De gick vidare under tystnad tills de stötte på Zac och Tom igen.
"Vad ni ser glada ut då", sade Zac och knuffade till Nicole lite lätt. Hon svarade inte utan stod bara med armarna i kors över bröstet.
"Hallå?!" fortsatte Zac och viftade med händerna framför hennes ansikte. Hon tog tag i hans arm och drog den långsamt neråt.
"Draco, vad håller ni på med egentligen? Leker ni tysta leken eller något", frågade Tom Draco.
"Hon blev sur för att jag frågade lite om hennes pappa", svarade Draco surt. Zac och Tom kollade frågande på varandra. Plötsligt ramlade Nicole framlänges och Tom han precis ta emot henne innan hon slog i marken.
"Aj!" skrek hon och vände sig tvärt om. Där stod ingen. Hon höll sig för bakhuvudet och tittade neråt. Där låg en påse Bertie Bots bönor i alla smaker. Hon tog upp den och det satt hittade en lapp på den.
"Vad står det på lappen?" frågade Zac ivrigt.
"Det står 'Från en hemlig beundrare'", sade hon och Zac som varit så ivrig fick en dystrare blick.
"Åh…" sade han nedstämt. Han hade gillat Nicole sedan de började på Hogwarts.
"Om det nu är en hemlig beundrare som har skickat den här påsen, så var han nära på att döda mig istället", sa Nicole och kände på sitt ömma huvud. Det hade blivit en bula där påsen hade träffat henne. Hon bjöd de andra på varsin böna och stoppade ner påsen i sin ficka. Då hon kollade på killarna såg det ut som om de skulle kvävas. Hon vände sig tvärt om då hon hade hört skratt bakom henne. Där stod Fred och George Weasley.
"Gick ni på det där, det är vår nya uppfinning. Vi kallar den tungtänjarkola", fick de fram mellan skrattattackerna.
"Ser ni inte att de håller på att kvävas", sade Nicole irriterat till Fred och George.
"Ta det lugnt, effekten går över om 10 sekunder", svarade Fred hur lugnt som helst. Killarna höll på att bli blåa i ansiktet vid det här laget och kämpade för att hålla sig på benen, men precis som Fred och George hade sagt så avtog effekten ganska snabbt.
"Är ni okej?" frågade Nicole och gick fram till dem. Det såg ut som att de hade sprungit en mil, eftersom de flåsade och var helt röda i ansiktet.
"Jag tror det", fick Tom fram mellan flåsningarna.
"Det här ska ni få för Weasleys", sade han hotfullt till Fred och George.
"Ni kan ju alltid försöka", svarade de och började springa iväg. Tom skulle precis rusa efter dem då Nicole tog tag i hans mantel.
"Fattar du inte att det är det de vill, att vi ska springa efter dem", sade Nicole och släppte manteln.
"De har säkert hittat på något lurt där borta", sade Draco och masserade sin hals som fortfarande var ganska öm.
"Kom, vi går och köper sakerna som står på inköpslistan", sade Nicole och gick nerför vägen. De andra följde efter henne men Zac och Tom hamnade på efterkälken.
"Varför vart du så besviken när hon sade att brevet kom från en beundrare?" frågade Tom tyst. Zac kollade på honom genom sin svarta lugg.
"Du får lova att inte säga det här till någon, men det är så att jag gillar henne. Om du säger det till Draco så är du död", sade han hotfullt och knöt den högra knytnäven som ett hot.
"Ta det lugnt, jag ska inte säga det till någon, jag lovar", svarade Tom. "Men varför får jag inte säga det till Draco?"
"Det har ju alltid varit Nicole och Draco", sade Zac menande och tittade lite snett mot Nicole och Draco som gick lite längre fram. De små bråkade med varandra hela tiden, som ett par syskon.
"Äh, strunta i dem", sa Tom och knuffade till Zac lite lätt. "De tycker inte om varandra på det sättet, de är som syskon. Kom så går vi ikapp dem."
Han började småspringa ikapp Nicole och Draco. Zac följde efter Tom och snart var de ikapp dem. De gick en bit medan de pratade om alla möjliga saker. De fastnade direkt på quidditch. Alla fyra spelade i Slytherins quidditchlag. Draco som sökare, Nicole och Zac som jagare och Tom som vaktare, så det var inte så konstigt att de fastnade på det ämnet.
"Undra vilka vi får möta först i turneringen?" sade Tom som nog var den som gillade quidditch bäst av dem.
"Hoppas det blir Gryffindor!, sa Nicole och knakade fingrarna.
"Jag kommer ändå inte att få vara med på ett tag", sade Zac buttert och stoppade händerna i fickorna.
"Vet ni inte om att det inte blir någon quidditch i år?" sade Draco förvånat till de andra.
"Vad?" skrek de andra tre i kör.
"Blir det ingen quidditch?" sade Nicole förvånat.
Draco skakade på huvudet.
"Det ska bli turnering i magisk trekamp mellan olika skolor och det är Hogwarts som ska hålla i det", sade Draco och verkade stolt över att bara han som hade vetat om det.
"Vilka andra skolor ska vara med?! frågade Zac som blev lite gladare över att det inte skulle bli någon quidditch så han slapp kolla på när de andra i laget spelade.
"Det vet jag inte", svarade Draco och ryckte på axlarna.