Hanajima Saki drack sin miso-soppa under tystnad. Mittemot satt hennes lillebror Megumi och lyssnade sorgset. De arga rösterna skar hårt genom tystnaden.
"Tro inte att du vet bäst jämt! Hade vi skickat honom dit redan till mellanstadiet hade han inte behövt gå igenom allt han gjort nu!"
"Jaså?! Du menar alltså att det är bättre för honom att gå på en internatskola, hundratals mil från sin familj?"
Dom hade grälat i veckor nu. Ingenting var dom överens om, och deras kärvänliga attityd mot varandra var som bortblåst. Idag verkade dom vara oense om vilken högstadieskola dom skulle skicka sin son till.
Det är mitt fel tänkte den svarthåriga pojken. Det är mig dom bråkar om.
Hanajima gick runt det låga bordet och omfamnade sin bror. "Oroa dig inte." viskade hon. "Dom kommer bli sams igen." Men hon var inte så säker själv.
"Färg." Yuki visade triumferande upp en hand av bara hjärter.
"Du fuskar!" Kyo slängde ilsket ifrån sig sitt tvåpar medan Yuki håvade in potten för tredje spelet i rad. "Jävla skitråtta!"
Det var lördag, och fastän klockan var över tolv satt de tre klasskamraterna ännu uppe, mitt inne i ett parti poker. Tohru skulle just blanda leken, när Shigure stack in huvudet.
"Tohru-kun, du har telefon." han log åt flickan, som hastigt ursäktade sig och gick mot dörren.
"Jag blandar." Yuki sträckte sig oberört mot korten, innan hans hand slogs bort.
"Det gör du inte! Och förresten måste vi vänta på Honda-san."
Ett par minuter passerade under tystnad innan Tohru återigen dök upp i dörröppningen. Hon gick med slokande huvud till sin plats vid bordet och började samla ihop korten.
De båda pojkarna utbytte förvånade blickar.
"Är allt okej?" frågade Kyo tveksamt.
Som om hans röst återfört henne till verkligheten, log Tohru ett stressat leende.
"Eh, jadå. Oroa er inte." sa hon, utan någon speciell övertygelse.
"Honda-san…" började Yuki.
En tår växte fram i hennes ögonvrå. "Hana-chans föräldrar ska skiljas."
"Va?" De tidigare fienderna tycktes ha glömt sitt gräl, och tittade oroat på Tohru, som hängde sorgset med huvudet. "Men Hanajima då? Och hennes bror? Dom ska väl fortfarande bo kvar?"
Ingen av dem kände visserligen Saki särskilt väl, men dom gick ändå i samma klass, och dom visste att det var en av Tohrus bästa vänner.
Tohru snyftade. "Dom vet inte än. Deras föräldrar ska inleda en vårdnadstvist nästa vecka, så tills den är över får dom inte bo hos någon av föräldrarna överhuvudtaget."
Yuki såg storögt på den gråtande flickan. "Men… dom har väl någonstans att bo tills den är över? Någon annan släkting eller så?"
Tohru skakade på huvudet. "Dom har ingen annan släkt."
Kyo rynkade pannan. "Men vart ska dom då bo?"
En välbekant röst fick alla tre att vända sig om. "Dom kan bo här."
Authors note: Detta kapitlet blev ganska kort, men jag ska försöka skriva längre nästa gång. Skriv gärna review :)