Denna berättelse är skriven av både mig och min kompis! Hon sov över hos mig en gång och då började vi fantisera om hur det skulle vara om vi gick på Hogwarts. Det stämmer alltså inte på alla beskrivningar av oss, jag är knappast "pojkarnas prinsessa" och Sarina är inte alls lik Snape(Även om hon skulle vilja, hon är galen i Snape!). Däremot stämmer det att jag har brunt hår och gröna ögon (Kanske inte "smaragdgröna") och att Sarina har svart hår och mörka ögon. Vi hoppas att ni gillar den! Så? Vad väntar ni på, LÄS!

Kapitel 1

Pockstrukter och den mystiska väggen

Ellwina Scott och Sarina Snape satt vid den sprakande brasan i Slytherins uppehållsrum. Ellwina satt och snodde sitt långa, vackra, ljusbruna hår runt sitt pekfinger och hon var "pojkarnas prinsessa". Hon hade lysande smaragdgröna ögon och hon var nog den vackraste flickan på hela Hogwarts. Hon satt mitt emot sin bästa väninna Sarina Snape. Sarina var Severus Snapes enda dotter och var en kvinnlig miniatyr av sin far Severus. Hon hade samma kolsvarta hår, fast längre, samma mörka ögon och hon rörde och betedde sig väldigt likt sin far. Sarina satt med armarna i kors och stirrade drömmande in i elden. Tystnaden bröts av att Draco Malfoy klampande in i uppehållsrummet med Vincent Crabbe och Gregory Goyle efter sig. När Draco såg de båda tjejerna som satt framför brasan sprack hans snobbiga ansikte upp i ett svagt leende. Han satte sig bredvid Sarina, som hade varit hans flickvän sedan tredje året på Hogwarts (nu gick de femte året), och lade sin arm runt hennes axlar. Crabbe och Goyle satte sig på var sin sida av Ellwina och de tittade på henne med drömmande blickar.

"Tänk inte ens tanken, tjockisar." sa hon med ett hånfullt och bittert skratt. Både Crabbe och Goyle blev blossande röda om kinderna. Ellwina tittade med avsky på de båda killarna, men ägnade sedan hela sin uppmärksamhet åt Draco och Sarina som satt och pratade om den hemska läraren i försvar mot svartkonst, Dolores Umbrige.

"Jag hatar henne! Hon är den värsta häxan i hela världen. Jag fattar inte varför far inte fick jobbet i försvar mot svartkonst, jag menar han har ju faktiskt erkänt att han ångrar sig!" sa Sarina argsint och reste sig häftigt upp.

"Ja du har rätt." sa Ellwina och reste sig upp hon med. "Vi måste göra något åt henne! Men först måste vi iväg, lektionen börjar snart!"

......

"Wow! Se dig för, va!" fräste Sarina till en förstaårselev som puttat henne så hon tappat sin väska i golvet. Hon stoppade snabbt ner sina böcker och sin fjäderpenna som fallit ur, och sprang ikapp Ellwina som inte väntat. De var på väg mot deras trolldryckslektion, där Severus Snape undervisade. Det var nog det ända ämnet Sarina fått "Utomordentligt" i betyg.

De kom fram till dörren till klassrummet längs ner i fängelsehålorna. De lade direkt märke till Harry Potter, Ron Weasley och Hermione Granger som stod i ett hörn och pratade tyst med varandra. Ellwina och Sarina tittade med avsmak på dem, och Hermione blängde tillbaks mot Ellwina. Ellwina och Hermione hade varit osams sedan den första gången de träffade varandra.

"Vad glor du på?" frågade Ellwina kaxigt. "Har du ingen spegel som du kan glo i, nä juste, du mår illa varje gång du ser dig själv." Sarina började fnissa och innan Hermione hann svara, öppnade professor Snape dörren och de två flickorna skyndade sig in. Alla satte sig tysta ner på sina platser.

"Idag ska vi prata om pockstrukter" sa professor Snape med sin vanligt släpiga röst. "Kan någon säga vad en pockstrukt är?" frågade han. Ellwinas hand for i vädret, tillsammans med Hermiones.

"Ja, miss Scott?"

"Jo, det är en liten varelse som liknar en insekt och som bara äter misartblad" sa Ellwina mycket triumferande och kastade en blick på Hermione som hon alltid tävlade emot i varje ämne.

"Nej, jag frågade efter pockstrukter, inte potrukter, men det blir tio poäng till Slytherin för att du försökte." Ellwina blev lite snopen över att ha haft fel, men hon var stolt över de tio poängen.

"Ingen som vet?" frågade professor Snape, även om Hermiones hand var uppe i luften igen.

"Det är en växt som endast växer i en enda skog i hela världen. Man använder den i elixir som gör en människa vacker" utbrast Hermione utan att bli tilltalad.

"Och det är någonting du skulle behöva!" sa Ellwina och skrattade hånfullt tillsammans med resten av Slytherineleverna. Snape log belåtet mot Ellwina och riktade sedan sin blick mot Hermione som var blossande röd om kinderna.

"25 poängs avdrag, för att ha svarat utan att fått ordet för femte gången den här veckan, miss Granger" sa han, vände sig mot klassen och fortsatte "Som miss Granger här sa så är pockstrukter en mycket sällsynt växt. Slå upp sidan 152 och läs hela kapitlet om pockstrukter." Alla öppnade sina böcker och började läsa. Snape satte sig ner bakom sin kateder och svepte med blicken över klassen. Hans blick fastnade på Ron som viskade något till Hermione som nickade instämmande till det han sa.

"Tjugo poängs avdrag för Gryffindor, mr Weasley."

"Va? Vad? Vad har jag gjort?"

"Du vet mycket väl att jag inte tolererar viskningar under mina lektioner!"

"Men dem då?" frågade Ron och pekade anklagande mot Sarina och Draco som viskade med huvudena tätt ihop.

"Och ytterligare fem poängs avdrag för att ha skyllt ifrån sig" Ron öppnade munnen igen, men Hermione hindrade honom genom att sparka honom hårt på smalbenet.

......

Harry, Ron och Hermione pratade ursinnigt på väg till stora salen för att äta lunch. Sarina, Ellwina, Draco, Crabbe och Goyle gick strax bakom dem och skrattade.

"50 poäng! Det måste vara rekord för er!"

"Äh, håll klaffen Malfoy!"

"Jag vet, det är svårt att höra sanningen. Nej, hörrni tjejer, jag lär dra." sa Draco och gav Sarina en puss på kinden. Han gick iväg med Crabbe och Goyle i hälarna, medans Fred och George anslöt sig till Harry, Ron och Hermione.

"Hörru, Granger. Har du någon gång tänkt på att borsta dig?" sa Ellwina spydigt och slängde sitt egna välkammade hår över axeln, och tittade menande på Hermiones yviga, tjocka hår. Hermione hade fått höra spydiga kommentarer hela vägen från klassrummet av Ellwina och nu kunde hon inte hålla sig längre. Hon vände sig häftigt om och knuffade in Ellwina i den massiva stenväggen. Till allas förvåning så brakade inte Ellwina in i den, utan hon föll rakt igenom den.

"Wow, coolt!" utropade Fred och George i kör. De gick fram till väggen och kände på den, och i nästa sekund sögs dem in i den. George tog tag i Fred, som tog tag i Harry, som tog tag i Hermione, som i sin tur tog tag i Ron, som grep tag i Sarina. Alla sex sögs igenom väggen och plötsligt så föll dem ner från tomma intet. Alla landade i en stor hög ovanpå Ellwina som gav ifrån sig ett högt stönande. Efter åtskilliga minuter stod alla på benen igen och tittade sig omkring.

"Var är vi?" frågade Ron.

"Hur ska vi kunna veta det?" sa Sarina spydigt.

"Lika trevlig som vanligt!" konstaterade George. Sarina räckte ut tungan åt George som flinade till svar. De befann sig i en grotta som var kall och mörk. Den ända ljuskällan som fanns kom från deras trollstavar. Grottan var inte så speciellt stor och den var tom sånär som på de sju Hogwarts eleverna.

Kapitel ett klart! Vi KRÄVER!!! att ni skriver åtminstone EN kommentar! (Ni måste inte men det skulle vara roligt om ni gjorde!)