Ljuden och skratten från Kråkboet kunde höras lång väg. När Ron och Hermione vandrade upp längs gången var kalaset redan i full gång. Någon måste ha sett de från fönstret, för innan de hunnit knacka på, öppnades dörren och en liten pojke och en flicka med axel långt silvrigt hår kom utflygande och började dra i deras kläder. "Skynda skynda, farmor Weasley säger att han ska öppna presenterna snart!" Flickan tog presenten som Ron höll i handen och sprang in med den till vardagsrummet. Pojken stod kvar och väntade innan en röst inifrån rummet kallade på honom.

"Teddy älskling, låt stackarna hänga av sig ifred!"

"Ja, mormor" Ifall Kråkboet varit fullt tidigare, var det ingenting emot hur det var nu. Varenda sittplats i det lilla vardagsrummet var redan upptagen och golvet var en enda röra av barn och leksaker. Harry, Andromeda Tonks och Bill satt nedklämda i en soffa. Mittemot dem satt George, Ginny och Verity. Mr Weasley satt i en fåtölj, Charlie satt i en stol bredvid sin far. Mrs Weasley flög runt och rörde sig nästan lika snabbt som Teddy och Victoire, medan hon försåg alla med dricka och kakor. Hon gav sin yngsta son och svärdotter en hastig kram.

"Är alla här nu? Oj, vad många vi blev, det är nästan så man tappar räkningen. Då går jag in och sätter på maten." Hon såg lyckligare ut än någonsin. Fleur kom insvassande i rummet med lilla Louis på armen, och slog sig ned bredvid sin man.

"Hur mår min gudson idag?" Ron frammanade en stol och satte sig vid Harry. James satt nere på golvet och tittade storögt på medan Dominique, Bill och Fleurs fyraåriga son flög runt med sin leksakskvast över mattan.

"Lika bra som han gjorde när du frågade igår." Harry såg stolt på sin son, som inte kunde slita blicken från sin kusin.

"Han verkar gilla den där kvasten."

"Ja, han brås väl på sina föräldrar. Det ska ju börjas i tid. Säg inget till din mamma, men jag har köpt en åt honom som ligger och väntar hemma." Ron höjde på ena ögonbrynet, och nickade leende.

På andra sidan rummet satt Hermione bredvid Percy och hans fru Audrey. Tidigare hade detta stört henne något, då hon tyckt att Percys pompösa attityd varit en smula överdriven. En sak hon aldrig för sitt liv skulle erkänna till Ron. Men faktum var att han på senare år blivit allt mer avslappnad. Det berodde till stor del på att han umgicks allt mer med George, men även Audrey hade hjälpt till att mjuka upp honom. Men han ansåg fortfarande att karriären var det viktigaste här i livet och drog sig därför ofta till Hermione, då han uppfattade det som att hon delade hans åsikter. "Så hur är det uppe hos er på Övervakning av Magiska Varelser? Vi har haft det så hektiskt de senaste veckorna, med valet och allt. Men utgången var ju ganska väntad, Kingsley har väl aldrig varit så populär som nu. En delegation från Pakistan ska hit nästa vecka, för att gratulera honom till vinsten. Men de vägrar använda sig av annat färdmedel än mattor, vilket lett till en massa extra arbete för Audrey. Ja, hon jobbar ju på Magiska relationer nu, visste du det? Men hur är det för er nu? Jag läste den där hemska artikeln i the Prophet förra veckan, om varulvar. Rent utsagt gräslig, det var den. Jag sa direkt till Audrey att det måste vara en otroligt fördomsfull person som skrivit den, och sen såg jag signaturen. Rita Skeeter! Otäck kvinna det där! Men det är ju inte många som lär känna en varulv, än mindre någon så trevlig och belevad som Lupin."

"Älskling, kan du vara tyst en stund så att Hermione får chans att säga något också."

"Ja, förlåt mig."

"Det är ingen fara. Nej, den där artikeln var inte särkilt bra. Vi har nog med fördomar som det är, vi behöver inte någon som kommer på nya. Men jag har faktiskt fått ett jobberbjudande på Avdelningen för upprättande av magisk lag och ordning."

"Nämen, vad spännande! Vad har du svarat? Du accepterade va?"

"Jag sa att jag skulle tänka på det över helgen. Jag vet inte riktigt om juridik är min grej."

"Men tänk på vilket lyft din karriär skulle få! Det är en otrolig chans!" Hermione såg längtande bort mot Ginny, som satt hopklämd mellan George och Verity och skrattade vilt. Varför satte hon sig här? Som en räddande ängel kom Mrs Weasley ut från köket och avbröt ytterligare utläggningar från Percy.

"Nu kokar potatisen, så vi kan väl ta och öppna paketen nu." Ett våldsamt glädjerop hördes från Molly och Lucy, Percys tvillingflickor, som genast sprang bort till presenthögen för att lägga dem på filten framför James. Victoire gick fram till dem och började säga åt dem i vilken ordning paketen skulle ges, och påminde mycket ut som sin mor. Dominique gled ned från sin kvast och satte sig i sin pappas knä. Lilla James blev alldeles till sig av all uppmärksamhet, och började banka på paketen, medan han log ett leende så stort att alla hans små tänder syntes. Han drog lite i ett av snörena, men var i övrigt inte särkilt intresserad av att öppna dem. Victoire gick då fram till honom och började förklara för honom hur han skulle göra. Men han satt bara kvar och började istället sträcka sig efter hennes halsband.

"Han kan inte öppna paketen själv, Victoire. Teddy, kan du hjälpa honom." Teddy gick fram och satte sig och tog James i knät. Victoire satte sig på knäna bredvid och räckte dem paket som de sen öppnade.

Det första paketet var från Charlie, och innehöll en liten miniatyr av en drake. Inte helt olik den som Harry fått under turneringen i magisk trekamp. Den lilla draken marscherade fram på mattan, och James fann den mycket mer intressant än de andra paketen. Vilket störde Victoire en del, när hon försökte få honom att intressera sig för nästa. Att få en ettåring att ägna sig åt att öppna paket en längre tid är svårt. Det gjorde att äran att få öppna själva paketen efter en stund gick över till Teddy. De följande paketen var fyllda med en mängd stickade plagg från James mormor. De mjuka paketen roade inte Teddy särkilt mycket, utan ha la upp de i sin gudfars knä utan vidare ceremonier. Han vände sig istället till de hårda paketen, som såg mycket mer lovande ut. Av George, fick James en Appelby Arrows uniform, komplett med vimpel och hatt. Alla i rummet hade en känsla av att Verity hade varit med och valt ut den. James verkade mycket nöjd över presenten och viftade ivrigt med flaggan, till Rons stora missnöje. Han räckte snabbt över sin och Hermiones present. Teddy slet upp pappret och gapade av förtjusning. Paketet innehöll en komplett samling Chudley Cannons spelare på kvast, som flög runt i rummet. Dominique gled ned från Bills knä och började tillsammans med de övriga barnen jaga dem. James försökte med sin vimpel slå ned spelarna från luften. "Han övar visst för att bli slagman! Då har ni ju en av varje i familjen. Hoppas bara att den där väljer att bli väktare så kan ni starta ert eget lag!" sa George och pekade mot Ginnys mage.

"Om den här fortsätter sparka som han gör, skulle jag säga att vi får en till slagman" sa hon och log mot Harry. Ginny var i femte månaden och det började synas ordentligt nu. Ron kom över och satte sig på armstödet till Hermiones stol.

"Jag tror han gillar presenten." Han log mot henne och kramade hennes hand. Bill vände sig mot sin yngsta bror och såg på honom skämtsamt.

"Och när blir det din tur då, lillbrorsan? Det verkar som om ni är sist i det här sällskapet med att få barn."

"Hhm," hördes det genast från Charlie som satt bredvid. "Har du glömt mig?"

"Förlåt Charlie, men vi har aldrig haft något hopp om dig. Du är för upptagen med dina drakar för att kunna upptäcka det fina hos det andra könet." Den kommentaren förärade honom en kudde i huvudet.

"Men ärligt Ron, har ni inte funderat på det?" Ron och Hermione skruvade lite generat på sig där de satt.

"Låt de vara Bill. Det där kommer när det kommer. Sånt ska man inte jäkta med." sa Mrs Weasley och ställde sig bredvid sin äldsta son. "Jag tänkte bara säga att maten är klar, så det är bara att sätta sig."

Det var en varm och solig kväll, så de satt ute och åt. Middagen var som vanligt utsökt, och ingen gick hungrig från bordet. Efter maten gick George med de äldsta barnen bort till ängen bakom Kråkboet för att spela lite Quidditch. Resten av familjen hjälptes alla åt med att plocka undan. Hermione tog, tillsammans med Ginny, hand om disken. "Jag kan inte fatta att ni ska ha ett till barn, jag är så glad för er skull." sa hon medan hon en sväng med sin stav lät den smutsiga disken falla ned i diskbaljan.

"Nej, jag vet. Om jag inte hade någon som hela tiden gjorde sig påmind om sin existens, skulle jag också ha svårt att tro det.. Men du måste berätta för mig om det där jobberbjudandet, det låter ju jättespännande!"

"Chefen för magisk lag och ordning skickade ett meddelande till mig om att hon ville träffa mig, så jag gick dit. Hon sa att hon sett mitt arbete och att hon tyckte att det var bra, så hon erbjöd mig ett jobb hos dem. Men jag är inte säker på om jag ska ta det..."

"Varför inte?"

"Om jag ska vara ärlig," sa Hermione och ställde sig närmre Ginny. "så är jag rädd för att bli som Percy."

"Percy? Vad har han med det hela att göra." utbrast Ginny häpet.

"Schh. Ja, men du vet, helt besatt av karriären. Fast på ett kontor och bara hålla på med en massa pergament och rapporter hela dagarna!"

"Men jag trodde du gillade sånt. Du har ju själv sagt till mig att du känner doften av nya pergament när du luktar på amortentia! Och du har ju aldrig riktigt varit den fysiska typen."

"Du ville höra vad jag tyckte, så nu vet du."

"Du behöver inte bli sur, det var inget illa menat." Hermione tog upp en handduk och började torka disken.

"Förlåt, du har rätt. Jag hörde av Ron att James skulle få en kvastkäpp i present." Ginny tappade glaset hon höll i så att det föll tillbaka ned i baljan.

"Vem har sagt det?" Hermione kunde se hur hennes ögon blev allt mörkare.

"Jag tror Harry sa det till Ron..."

"Helt otroligt. Vi hade ju kommit överens om att vänta till jul. Ursäkta mig." Ginny torkade av händerna på en handduk och gick sen med bestämda steg ut ur köket.

Resten av familjen hade på nytt satt sig i vardagsrummet. Solen hade hunnit gå ned och barnen hade kommit tillbaka från ängen. James satt i sin morfars knä, med sin uppstoppade uggla i famnen och var på väg att somna. De andra barnen hade även de börjat bli trötta. "Farbror Charlie, kan inte du berätta om dina drakar för oss! Snälla!" sa Molly och kröp upp i sin farbrors knä.

"Ja, snälla farbror Charlie!" De satte sig i en ring runt hans fötter och lyssnade ivrigt när han berättade för dem om sina äventyr. De visade stora ögon när han visade dem ärren på sina armar. Efter en stund utbrast Lucy:

"Farbror Charlie har det tuffaste jobbet i hela världen!" Molly nickade instämmande.

"Min mamma har också slagits mot en drake," sa Victoire stolt. "Och min pappa utforskade pyramider i Egypten, och det är också livsfarligt. Det finns en massa fällor och sånt som man kan dö av där."

"Min gudfar jagar dumma trollkarlar och kastar de i Azkaban. Det är mycket coolare." sa Teddy. "Det gör farbror Ron också. Men vad gör du faster Hermione?" Hermione blev lite tagen av frågan, och funderade en stund innan hon svarade.

"Jag jobbar på ministeriet. Fyller i viktiga pergament och sånt."

"Precis som mamma och pappa." sa Molly. "Tråååkigt."

A/N Jag är tillbaka! Nu börjar den tredje och avslutande delen om "Åren där emellan". Tyvärr kanske nästa kapitel dröjer ett tag. Jag har nämligen inte riktigt bestämt mig vilken riktning jag vill att historien ska ta. Jag har en plan som är mer drama-angst och en som är lite mer äventyr. Jag har skrivit en fortsättning på båda sätten, men jag måste bestämma mig för vilken som är bäst. Sen letar jag återigen efter en betaläsare! Om det är någon som är intresserad kan man väl skicka ett mail eller nåt! Sen vet jag inte om det blev oklart över alla barn och hur gamla de är. Jag har använt mig av det släktträd JK Rowling har ritat upp, så det är bara att kolla upp vem-som-tillhör-vem. Teddy är runt 8 år och Victoire 6. Dominique är fyra och Louis är 2. Molly och Lucy är båda 4. James fyller ett år och Ginny är gravid med Albus. Jag tror att jag fick med alla nu. Och jag har inte tagit med Angelina, för jag tycker inte om att hon blir ihop med George, utan jag håller mig till Verity som ni känner igen från 2:an. Oj, vilken lång kommentar det blev, aja, så får blir det väl ibland. Kommentarer är alltid uppskattade!