Har du också någon gång börjat skriva på en fan fiction – sen så går hela idén åt helsike och den blir kvar och skräpar bland dina andra berättelser i en mapp på datorn?
Jag bestämde mig för att lägga upp några av mina som jag aldrig skrivit klart… bara för skojs skull. Ni andra kanske kan hitta på ett slut? Jag vet inte…
En one-shot jag aldrig skrev klart, för jag visste inte hur den skulle sluta…
Ginny hörde ljudet av fötter som klampade mot golvet. Hon fick panik och kastade kniven under sängen, och drog ärmen på tröjan över såren som hon hade skurit i armen.
Hon hörde röster utanför dörren. Hon kunde snabbt identifiera dem som två tjejer i hennes årskurs. Ginny reste sig upp på darrande ben.
Se inte misstänksam ut Ginny, du vet hur det var senaste gången, när du nästan åkte fast.
Hon tänkte tillbaka på vad som hade hänt för någon vecka sedan. Hon hade vaknat mitt i natten av en mardröm. Hon hade återupplevt vad som hade hänt dagen då hon öppnade hemligheternas kammare. Ginny visste att hon inte kunde lägga sig och sova igen, då skulle mardrömmen komma tillbaka, det gjorde den alltid.
Hon rullade närmare kanten av sin säng, och sträckte ut armen för att ta upp kniven. Hon hade försökt med magiska drycker för att tränga bort sina mardrömmar, men det funkade aldrig. Att skära sig i armen fick henne att tänka på annat, och efter ett tag så gjorde smärtan mer skada än minnet av mardrömmen. Kniven hjälpte henne att återvända till en drömlös sömn.
Men när hon bara var någon millimeter från kniven så hörde hon en röst.
"Ginny?"
Hon vände sig om, och såg att en tjej i hennes årskurs – Sarah – också var vaken.
"Vad gör du?", frågade Sarah nyfiket.
Ginny frös till is. Hon började stamma, osäker på vad hon skulle säga.
"Tappade du något på golvet?", frågade Sarah.
"Ja", flämtade Ginny. Hon tog tag i kniven och gömde den fort under täcket, så att Sarah inte skulle se vad hon hade plockat upp.
"Var det dagboken?", frågade Sarah och började gunga fram och tillbaka i fosterställning.
"Ja", ljög Ginny. "Du borde försöka somna om nu Sarah. Det är inte bra att vara uppe så här sent."
Sarah svarade inte. Hon gjorde bara en sorgsen min. Ginny kände sig skyldig för att ha ljugit, men hon var tvungen.
Ginny avbröt tillbakablicken och öppnade istället kofferten. Hon skulle låtsas leta efter en bok. Ja, det var en bra ursäkt.
Hon kände en ilning genom kroppen när hon böjde sig ner. Hon bet ihop för att inte skrika till. På sistone så hade hon haft väldigt ont i ryggen av okänd anledning. Hon hade haft så ont att hon till och med frågat professor Snape om det fanns någon trolldryck som kunde stilla ryggsmärtor. Hon hade inte fått något svar, bara en konstig, medlidande blick. Sedan så hade han vänt sig om och sagt att om hon läste tydligare i sina skolböcker skulle hon ha hittat en trolldryck. Ginny hade efteråt kollat i sin bok, men hon hittade ingenting.
Dörren öppnades, och tjejerna i Ginnys klass gick in i rummet. Ginny tittade bort och gjorde sitt bästa så att det inte skulle se ut som att hon gjorde någonting misstänksamt.
Det fungerade, och tjejerna fortsatte att prata om vem de tyckte var snyggast, Harry eller Dean. Ginny gjorde en grimas och tänkte tillbaka på sitt första år på Hogwarts. Hon hade tyckt att Harry var jättegullig och väldigt modig. Det tyckte hon fortfarande, förstås, men nu hade hon lärt känna honom lite bättre. Det hade bara varit en typisk kändisförälskelse först. Ginny skakade på huvudet. Måste sluta tänka på Harry.
Hon reste sig upp för att lämna flickornas sovsal. Hennes arm gjorde ont efter dagens omgång med skärsår, men det hade varit värt det. Alla hemska mardrömmar hade försvunnit ett ögonblick, och det var värt lite smärtor i armen.