Starstable : Höstryttarna
Kapitel 1
Hejsan, jag heter Emelie men alla kallar mig Em. Jag har precis fyllt 14 år. I hela mitt liv har jag älskat hästar men jag har aldrig ridit. Eller jo, en gång men det får vi ta senare. Jag har bott hela mitt liv på fastlandet men en sensommardag fick jag ett brev från min morfar Herman. Jag hade aldrig ens hört talas om honom eller ön Jorvik där han bodde men han frågade om jag vill åka och jobba hos honom under höstlovet. Jag hoppade upp ur soffan och rusade upp på mitt rum för att packa. Herman ägde nämligen ett stort stall vid namn Jorvikstallet.
När jag steg iland på Jorvik kände jag den friska höstluften slå emot mig, underbart! Jag hade läst jättemycket om Jorvik och höstdistriktet sedan jag fick brevet. Jorvik är uppdelat i fyra olika delar. Dom olika delarna är inriktade på olika grenar. I höstdistriktet satsar man på terräng, i vinterdistriktet hoppning, i vårdistriktet dressyr och i sommardistriktet western. Alla olika distrikten har årstidsryttare. Årstidsryttarna är dom bästa ryttarna i destrikten och är som ett tävlingslag. Alla ryttares dröm på Jorvik är att få bli en årstidsryttare. Varje distrikt har ett stort stall där dom föder upp årstidshästar som årstidsryttarna senare rider. Jorvikstallet föder upp hösthästarna som höstryttarna sen tävlar. Varje år tar årstidsryttarna in en lärljunge som dom ska lära upp och inom mig hade jag en vag önskan om att få bli höstryttarnas lärljunge. När jag kom fram till Jorvikstallet fick jag nästan tårar i ögonen, det var så vackert. Herman som var en äldre man av den lite rundare typen kom fram till mig med ett glatt leende på läpparna. " Välkommen Em! Till ditt nya hem". Jag gav honom en hastig kram och han tog mina grejer och gick iväg till sitt hus. Jag smög sakta iväg till stallet och kikade in. Där stog den vackraste häst jag sett. Han var stor och maffig och såg ut att ha lite kallblod i sig. Han var en vacker häst med en vaken blick och hade som ett busigt leende på läpparna men ändå utstrålade han trygghet. Jag sträckte sakta fram handen mot hans mule. Han frustade till och jag hoppade iväg av rädsla och välte ner en grep och en sopborste som gav iväg ett högt klingande mot betong golvet. " Haha, visst är Hidalgo läskig " jag vände mig om och i stalldörren stog en tjej med ett busigt leende på läpparna. Hon hade långt blont hår och ridkläder. " Jag är Alex, höstryttare och ute på stallplanen står mina vänner. Dom andra höstryttarna"