Iakttagelser
Titel: Iakttagelser
Notering: Den här underbart djupa, hypnotiskt fängslande ficen är – tyvärr – inte min, utan tillhör Soobin, en annan författare här på sidan. Den skrevs ursprungligen på väldigt välformulerad engelska, och alla som läser det jag skriver nedanför det här meddelandet, bör verkligen läsa ursprungshistorien också – jag är nämligen rädd att jag inte riktigt kommer att göra den rättvisa. Bara på titeln till exempel, ursprungligen "Observations", kan ju översättas till så många andra saker än det vi vanligast tänker på. Det är helt enkelt lättare att uttrycka sig på engelska, tycker jag, då. Ni är alltså varmt rekommenderade att läsa den, och dessutom lämna en review till den fantasifulla författaren, som förresten har gett mig sin uttryckliga tillåtelse att översätta den här ficen! Tro inte att jag bara snor den, för det är inte min stil...
Enjoy! (Oh, believe me, you will enjoy it!)
Genre: One-shot
Författare (som sagt): Soobin
Antal ord (Bortsett från mitt pladder, alltså): 997
Karaktärer/Pairing: Felix/Gianna Marcus
Rating: PG
Spoiler: Lite Twilight- och New Moon-spoiler
--
Han är inte direkt den typen jag lätt kan föreställa mig viska tröstande ord för att lugna nerver slagna av rädsla, men jag vet att han kommer att vara det under eftermiddagstimmarna då hon äntligen har jobbat färdigt och är öppen för hans meningslösa försök. Vi är inte varelser födda för empati och medkänsla, och till och med som människa var han allt annat än känslig. Jag skulle ha skrattat om jag inte kunnat sympatisera med honom så bra. Deras band är fast och starkt – något det har varit för ett bra tag nu. Det ger inte med sig en millimeter under trycket som riktas mot dem från utsidan.
Han har undvikit min broders beröring – hans herres – i några veckor nu, men eftersom Aro känner sig säker och bekväm med den nuvarande situationen, släpper han det bara och han blir inte beordrad att låta sina tankar kontrolleras. Naturligtvis kommer det inte att fortsätta på det här sättet för alltid, och det går inte att undvika mina ögon och vad de ser. Jag kan inte förstå vad det är med henne som fångade hans blick och hans aldrig bultande hjärta, men jag vet att det inte är meningen att jag ska det – och kanske är jag helt enkelt inte kapabel att göra det.
Vi är alla fåfänga i kärlek, men det finns ingen förståelse för dem som redan har fallit.
Han tror att vi inte ser hur han ser på henne. Det finns ett uttryck i hans ögon som uttrycker mängder av hans längtan efter hennes närvaro, och jag vet innerst inne att jag själv brukade se på min älskade precis lika fåfängt.
Hans uttryck förvirrade mig till en början för att jag förknippade hans längtan med den söta doften av hennes blod, men så har jag sett honom såhär även direkt efter att han ätit också. Jag undrade om hon var hans sångare, eftersom sångarens kall ryktas vara lika starkt och frestande som någonsin även om din allmänna törst redan blivit tillfredställd. Det är dock nästan omöjligt. För att se bandet mellan en av vår sort och hans sångare behöver man inte en speciell talang. Man kan inte kontrollera sig själv, och vi skulle ha lagt märke till det. Flickan är dessutom fortfarande vid liv. Om så hade varit fallet hade vi antagligen gett henne till honom som en belöning för hans lojalitet då han inte visat någon uppenbar talang under hela tiden hon har arbetat för oss, och han inte är känd för sin häpnadsväckande självkontroll.
Han tror inte att vi lägger märke till hur seriöst de behandlar varandra nu. Det har alltid funnits någon sorts dragning mellan dem även om det bara varit den sort som automatiskt finns mellan vår sort och vårt byte, men deras lekfulla retande har blivit mer och mer onaturligt. Nu när de har insett vilken sorts effekter verkligheten har för deras framtid, finns det inte längre rum att flirta och skratta.
Hon rodnar även oftare i hans närvaro än vad hon gjort tidigare, men hennes hjärta har slutat skena hela tiden. Jag undrar vad det betyder. Det var lättare att förstå mänskligt beteende när jag fortfarande hade blod pumpande genom mina ådror och mitt hjärtas slag ekande i mina öron.
Deras band syns tydligt i de små gester de delar när de tror att mina bröder inte iakttar dem. De ger inte mig någon uppmärksamhet eftersom de tror att jag har retirerat in i mina egna tankar igen, men jag är insiktsfull och det är behändigt att mitt utseende uppenbart är så förrädiskt. Jag har sett henne rätta till kragen på hans jacka, hennes fingrar stanna kvar ett litet ögonblick för länge på marmorytan som är vår hud. Jag har sett honom dra sina fingrar ner längs insidan av hennes handled, då han låtsas sätta dit ett nytt armband; hans blick innehåller inte bara rätt mängd längtan efter hennes blod, utan även för många ödesdigra önskningar och löften.
Jag vet att han kommer att försöka föra bort henne från oss – till någon säker plats – för att han känslor säger honom att han måste, och hans är säkerligen medveten om hur smärtsamt otrygg hon är hos oss. Jag ville få min älskade trygg jag också och hon hade inte ens varit i någon fara vid det tillfälle som vågade ta hennes liv – åtminstone inte någon jag känt till och märkt då. Han vet att vi inte har för avsikt att förvandla henne och jag undrar om han är mer rädd att vi kanske skulle vilja ha hennes blod för oss själva, eller att vi kanske skulle beordra honom att dricka av henne framför oss. Om där inte fanns några tvivel angående hans lojalitet, skulle det här vara troligare och därför testat honom. Oavsett hur det slutar vinner vi ändå, för han är väl medveten om det faktum att det aldrig skulle döda honom att avvisa en människoflicka, men att avvisa mina bröder skulle döma honom till döden.
Naturen har skapat oss som själviska varelser. Vilken användning har du av ett samvete då du dödar för att överleva? Det bevisar att det är onaturligt och komplicerat att förälska sig i sitt byte. Det är helt enkelt fel.
Efter att ha övervägt allt det här, inser jag att det inte finns någon lösning för dem. Deras band kommer att bli deras dom, för jag själv har inga möjligheter att undvika min broders beröring och han kommer se det i mina tankar. Sedan kommer han att läsa sin vakts tankar, och jag är säker på att det kommer att visa ett högförräderi mot oss.
De är inte Edward Cullen och hans sångare. De är Felix och Gianna och de är inte fria att känna vad de vill. Jag känner en stor sorg skölja över mig. Varje gång jag ser kärlek misslyckas påminner det mig om min älskade, och smärtan är överväldigande.
Och med det låter jag mig själv dra mig tillbaka in i mina favoritminnen, och verkligheten tonas ut från mitt synfält.
