Jag har sett väldigt få Vampire Knight fanfictions på svenska (inga om jag ska vara helt ärlig, men jag har inte precis letat) och då tänkte jag, varför inte skriva en? Jag har länge funderat på en handling till en Vampire Knight fanfiction, och jag har skrivit starten på minst 5 men aldrig blivit nöjd. Men nu tror jag att denna fanfiction är någonting jag verkligen kommer att vilja fortsätta skriva.

- Jag äger inte Vampire Knight, men dock äger jag min egen OC Windy Amano.

~ Vindens svaghet ~

~ You can chain me, you can torture me, you can even destroy this body, but you will never imprison my mind ~

Kapitel 1 - Windy Amano

Mitt långa, ljusblåa hår flög i vinden. Jag slöt mina smaragdgröna ögon. 'Så detta är hur den verkliga ensamheten känns?' tänkte jag. Jag kände mig så fruktansvärt liten, men samtidigt så stark. Jag kände smärtan som högg i mitt hjärta med varje slag det slog, saknaden. Saknaden dunkade igenom mig, brände mig. Jag kunde höra vatten slås emot klippan jag stod på. "är det värt det?" frågade en röst i mitt huvud. "Alltid" svarade jag och kastade mig ut ner mot de vassa klipporna.

Jag flämtade och satte mig hastigt upp i min säng. Jag hade haft mardrömmar som den här i flera månader, det började skrämma mig. Jag kollade på klockan på nattduksborden brevid min stora säng. "05.33" stod det. Jag bestämde mig för att det var lika bra att gå upp, det var helg men jag brukade ändå alltid gå upp tidigt, dessutom kunde jag aldrig somna om efter mina konstiga drömmar.

Jag gick in till badrummet som låg brevid mitt rum. Jag ställde mig framför spegeln, mitt långa hår var aprikosfärgat och mina ögon var körsbärsfärgade. Jag tänkte på vad jag kände för att ha för hårfärg och ögonfärg idag, idag kände jag mig vid liv, farlig. Eld, perfekt! Jag koncentrerade mig på mitt hår och jag såg hur den ljusa aprikosfärgen blev mörkare och mörkare tills det var eldrött med orangea slingor. Jag slöt mina ögon och koncentrerade mig på dem. När jag öppnade mina ögon igen var de gula och såg ut att flamma av liv. Ja, ni kanske har undrat, hur kunde jag ändra min ögon och hårfärg? Jag har alltid haft denna förmåga, det är bara något jag kan göra och jag brukar aldrig reflektera speciellt mycket på hur och varför jag kan göra det. Många brukar undra hur jag kan ha en ny hårfärg och ögonfärg varje dag, men jag svarar alltid att jag har kontaktlinser och att jag färgar mitt hår. Min "naturliga" hårfärg var egentligen ljusblått, och mina ögon var smaragdgröna.

Mina föräldrar verkade inte alls chockade över att jag kunde göra detta, egentligen så var mina föräldrar inte mina biologiska föräldrar, jag var adopterad. Min mamma hette Mika och min pappa hette Hisao. De var båda två helt normala föräldrar, som älskade sin dotter över allt annat. Jag älskade verkligen mina föräldrar också, jag brydde mig om mina föräldrar mer än någonting i hela världen.

Jag gick ut ur badrummet och i hallen mötte jag Mika. "Windy, varför är du uppe såhär tidigt?" frågade hon och kollade på klockan på sin arm. "Jag vaknade av en mardröm, och du vet att jag aldrig kan somna om efter mina mardrömmar…" svarade jag. Jag upptäckte att Mika höll något i sin hand, som såg ut som en slags broschyr. "Vad håller du i mamma?" frågade jag. "Åh, detta? haha… det är bara en broschyr om en skola jag fick på jobbet" mumlade hon. "Jag måste fortsätta med tvätten, försök att komma ut lite idag Windy och läs inte bara manga på ditt rum!" sa hon och gick iväg. Jag rynkade pannan, Mika brukade aldrig känna sig stressad med hushållssysslor, såvida hon inte undvek mig… 'Men varför skulle hon vilja undvika mig?'

Jag bestämde mig för att gå tillbaka till mitt rum. Jag ignorerade att Mika hade sagt att hon ville att jag skulle gå ut idag och tog ner Vampire Knight mangan från min bokhylla, satte mig på min säng och började läsa. Jag hade redan läst klart Vampire Knight, men jag läste om ändå. Jag hade också sett om animen fler gånger än vad jag kan räkna. Jag suckade, om ändå Vampire Knight världen vore verklig… Jag skakade hastigt på mitt huvud, vad tänkte jag? Det är klart att jag aldrig skulle önska att den världen vore verklig. Men ändå kändes det som att mitt liv saknade något, spänning. I Vampire Knight-världen hände allt möjligt spännande! 'Om jag någonsin skulle möta lilla emo-Zero kommer jag gå fram till honom, nypa hans kinder, le och bara säga åt honom att ta sig i kragen och bli lite gladare.' tänkte jag och fnissade. Jag önskade jag kunde se hans reaktion på det.

Jag satt och läste Vampire Knight i flera timmar, sedan började jag kolla om på animen ännu en gång. Jag kom en bit in i den första episoden och jag kom precis till biten där den blonda och blåögda vampyren Aidou biter prefekten Yuuki i handen. 'I början av denna serien trodde jag ärligt talat att Yuuki skulle hamna med Zero i slutändan, det känns som att de hör tillsammans' tänkte jag när Zero dök upp i animen och höll sin pistol bloody rose mot Aidous huvud. Jag hörde en knackning på dörren till mitt rum "Ja?" frågade jag högt så att personen utanför min dörr skulle höra och pausade Vampire Knight. "Vi måste prata med dig Windy, kom till köket är du snäll" ropade Hisao, min pappa. "Jag kommer!" Jag gick ut ur mitt rum och gick med Hisao till köket. Jag kände att något inte var som vanligt, han skämtade inte med mig som han alltid brukade och såg väldigt seriös ut. "Vad händer?" frågade jag när jag kom in i köket. Jag satte mig på en stol brevid Mika.

"Windy, vi har något väldigt viktigt att föreslå, som du antagligen kommer avvisa direkt, men snälla Windy, vi vill verkligen att du tänker igenom detta." sa Mika väldigt allvarligt. Jag nickade och fortsatte att vara tyst, så att hon kunde fortsätta att berätta. "Vi tycker att det skulle vara bra om du kom ut mer ofta och kanske fick lite vänner att umgås med… Min arbetskamrat Richard gav mig en broschyr på en internatskola i Japan, och den verkar passa dig!" berättade hon. "Japan?" frågade jag förvånat. Jag kunde faktiskt tala Japanska, jag har alltid kunnat det, dock hade jag inte en aning om hur jag lärde mig det. Jag såg en skymt av broschyren, det såg nästan ut som…

"Vad heter skolan?" frågade jag snabbt. "Cross Akademi…" all färg försvann från mitt ansikte och jag stirrade på broschyren i hennes hand. Jag stod fryst i vad som kändes minuter. Cross Akademi, som i Vampire Knight? Mika och Hisao började se oroliga ut, men sedan plötsligt kom färgen till mitt ansikte tillbaka och jag jublade. De utbytte förvirrade blickar. "När åker vi?" jublade jag. "Imorgon" svarade Hisao, forfarande förvånad av min reaktion. "IMORGON?" tjöt jag. "Jag kommer inte hinna packa! Jag måste förbereda mig!" skrek jag i panik. "Så du vill verkligen åka?" frågade Mika förvånat. Jag nickade upprymt. "Du har hela dagen på dig att packa, vi hjälper dig" sa Hisao. Jag kastade mig mot båda mina föräldrar och gav de en stor kram och de var fortfarande helt paffa.

Hoppas att ni tycker om det, och vill fortsätta att läsa!