A/N; Detta är första gången jag lägger upp någonting på den här sidan... Jikes! Det första jag laddar upp är även flera år gammalt men har varit upplagt på en annan sida vid namn och även på min personliga blogg, . På sin tid var den rätt uppskattad så när jag hittade den för några timmar sedan tänkte jag att jag lika gärna kan kasta upp den här också!

Jag äger ingenting förutom mina OC's. Allt annat tillhör obviously J.K. Rowling.

The True Sirius Black

Mitt namn är Evelyn Smith, jag är 14 år och ska börja mitt fjärde år på Hogwarts. Där går jag tillsammans med mina vänner: Sarah Brook, Emily Green, Marie Brown och Isabella Lee. Vi är jämngamla men olika som natt och dag. Sarah, Emily och Marie kan finnas lika ibland medan jag kan räknas som en art för mig själv och detsamma med Isabella.
Vi är givetvis inte det enda gänget på skolan. På Hogwarts går också de fyra odrägligaste eleverna; Marodörerna.
Deras namn är: Sirius 'Tramptass' Black, James 'Tagghorn' Potter, Remus 'Måntand' Lupin och Peter 'Slingersvans' Pettigrew. Sirius och James är värst och dömda till att vara hatade av oss alla fem. Remus är ett undantag, dock. I alla fall för mig, men aldrig i livet att jag skulle kunna säga det till någon av tjejerna. De skulle D-Ö-D-A mig!
Våran vänskap är viktigare än någon kille också för den delen.
Och aldrig att de skulle kunna leva med Marodörerna... Det skulle leda till absolut kaos!

Kapitel 1
(Evelyn)

"Evelyn!"
Jag rycktes ur mina tankar och vände mig om för att se på dem. Ett flin bredde sig över läpparna på mig - så fåniga de såg ut!
Alla fyra stod på en rad och de hade samma busiga flin som lekte över läpparna.
"Haaj", flinade jag medan jag vinkade och gick fram till dem. De tog ett steg framåt mot mig och vi omfamnade varandra. Vi måste ha sätt väldigt löjliga ut. Vårt Vårat antal på vänskapsgruppen gjorde att vi blev tvingade till att stå i en ring med armarna runt varandras axlar för att kunna hälsa alla på samma gång.
Trots våra olika personligheter så har vi ofta väldigt roligt tillsammans med varandra. Jag kan bli galen på dem alla fyra ibland, då jag älskar lugn och ro och tid för mig själv; medan resten av dem är väldigt sociala. Sarah är väl den socialaste, kanske eftersom hon också föddes med Jordens största självkänsla. Det är väldigt kul oftast, men givetvis kan det bli för mycket ibland. (speciellt enligt mig som gillar att leka ensamvarg).
"Hej Evelyn! Gosh, ja' trodde typ du skulle bli sen eller missa tåget eller nått. Det hade varit så jävla typiskt dig", Sarah var givetvis den första som öppnade munnen och jag räckte ut tungan åt hennes kommentar.
"Nej, Sarah. Aldrig att jag missar tåget. Så dum är jag inte", flinade jag tillbaka.
"Nähää, då!", svarade Isabella sarkastiskt, "men låt oss kliva på tåget istället för att stå här och driva mig till vansinne"
Vi gick skrattandes på tåget och trängde oss sedan in i en kupée långt bak i tåget. Vi lade upp bagaget på hyllorna över våra platser och slog oss sedan ner, mig på fönsterplats. Vädret var väldigt typiskt för att vara London. Det var långt ifrån soligt och en dimma låg över staden. Det hade börjat dugga och regndropparna träffade fönstret och rann längst med det. Utanför fönstret myllrade elever och dess föräldrar förbi. De tog farväl från varandra innan eleverna glatt hoppade på tåget. Min blick fastnade på en kille som just anslutit sig till sina övriga vänner. Trots att jag satt så långt ifrån och betraktade dem utan att höra deras samtal, så såg jag på denne vissa kille att han var den blygare av dem. Man märkte det på kroppsspråket.
"Kan någon peta på Evelyn? Ja' tror hon förlorat sig i något tråkigt tillstånd igen"
Jag såg bort från Remus Lupin som redan hade börjat se smått irriterad ut på James och Sirius. Jag log för mig själv med dumpade tankarna på honom där och anslöt mig till konversationen som mina väninnor verkade ha.
"Så, nu när Evelyn är vaken igen", Sarah flinade mot mig innan hon fortsatte, "så kan vi ju ta och diskutera Marodörerna!"
Hon sköt igen dörren till vår kupé och vi slängde oss in i en vild diskussion om dessa fyra, mycket irriterande, grabbar.
"Titta, där är dom!", utbrast hon plötsligt medan hon pekade ut genom fönstret.
"Jaså, det var dom du satt och stirra på, Evelyn?", sa Isabella efter att ha konstaterat att det VAR Marodörerna utanför fönstret och sedan vänt sig mot mig för att ställa sin fråga.
"Er... Inte direkt. Dom är inte värda att sitta och stirra på", svarade jag enkelt men slängde ännu en blick ut på dem innan jag bestämde mig för att ansluta mig till ämnet, ännu en gång.
"Tror ni verkligen Sirius är en player?", frågade Emily med en skeptisk min.
"Tssk, nä", svarade jag enkelt med ett höjt ögonbryn, "jag tror faktiskt han är tönt på heltid istället"
"Men EVELYN!", utbrast Sarah chockat, "fan att han är player! Ingen kan ha hans utseende och hålla sig till EN tjej!", fnittrade hon.
"Så snygg är han inte", svarade jag henne. Isabella instämde med mig medan Marie och Sarah såg ut som om jag kastat en paj i ansiktet på dem.
"Hej tjejer.. Snackar ni om mig eller?", hälsade Sirius som tydligen kommit in i kupén utan att jag noterat det.
"Faktiskt, så gjorde vi faktiskt det", svarade jag högt för att överrösta Sarah och Maries fnitter.
"Vi tror inte att du är en player", sköt Emily in.
Sirius såg lika chockad ut som Sarah och Marie hade gjort. James lade en hand på hans axel och flinade medan han svarade;
"Det är okej Trampe. Fokusera på att andas så går chocken snart över"
"Det är inte ofta någon säger så om mig", svarade han tillslut, lät allvarligt förvånad. "Vill ni att jag ska bevisa det?", lade han sedan till med ett litet flin över läpparna.
"Ja!", utbrast Marie och Sarah i mun på varandra.
"Jaså, det vill ni?", svarade han i en ton som skulle vara charmig. Jag tyckte mer den gick åt det sliskiga hållet med sade inget.
"Var inte patetisk, såklart du inte ska bevisa det. Vi tar reda på det själva", sköt Emily in med en, nästintill äcklad grimas.
Sirius såg förvånad ut med ryckte på axlarna och knödde sig ner mellan mig och Isabella som satt bredvid mig.
"Heej på diiig Evelyn", hälsade Sirius fånigt på mig.
"Heeeeej Sirius!", svarade jag i en överdriven ton. Han flinade mot mig och såg sedan upp mot sina vänner som stod kvar vid dörren.
"Kom in pojkar, dom bits inte", flinade han. Remus, James och Peter klev in och Remus knödde sig in mittemot mig på den andra fönsterplatsen. Jag log blygt mot honom och han log tillbaka innan han tog upp en bok och började läsa den ivrigt. Jag suckade för mig själv. Sirius verkade märka detta för han såg ner på mig där jag satt bredvid honom. Han sa inget dock, utan vände bort blicken och kastade sig in i en diskussion med James som handlade om lärarna på skolan.

(Emily)
("Sirius Black är såå cool.. Tssk.. Om jag hör hans namn igen.. Då vet jag inte vad jag gör, tar livet av mig kanske?") tänkte jag irriterat.
Jag vände mig bakåt för att kolla ifall Sirius gick in i kupén, och visst gjorde han det.
Plötsligt krockade jag med någon och for i golvet.
'Oj, förlåt.. De var mitt fel!' sa jag skräckslaget.
Jag kollade upp på personen jag hade krockat med och så här kan jag beskriva honom: WOW!
Ingen kunde undgå hans ögon, de var ljusblåa, så ljusblåa att de verkligen lyste.
Hans hår var kort och stylat, nästan taggaktigt och de var omöjligt att inte märka hur vältränad han var.
'Hur gick de?' frågade han och drog upp mig på fötterna.
Han log ett brett leende, och jag kunde se hur vita tänder han hade.
Jag log tillbaka.
'De gick bra, förlåt.. Jag borde sett mig för.' sa jag, utan att riktigt komma på vad jag skulle säga.
'Nej, de var faktiskt mitt fel, vad heter du förresten?'
'Emily, Emily Green, du då?'
'Chase Cole.' svarade han och stäckte fram handen.
Jag tog den.
("Sirius kan fara och flyga in i någon vägg eller nått, jag har hittat min drömkille!") tänkte jag lyckligt.
'Vilket elevhem går du i?' frågade jag nyfiket.
'Gryffindor, du själv då?'
Jag sken upp.
'Samma här.'
Han log mot mig.
De blev pinsamt tyst ett tag, men han avbröt tystnaden:
'Joo, jag borde gå nu.. Men vi ses?'
Jag nickade glatt och sedan gick jag tillbaka till våran kupé.
'Hej Sirius!' sa jag glatt.
Alla tappade hakan, men jag brydde mig inte.. Allt jag kunde tänka på var Chase.
'Sirius, dra, jag tror hon kan vara sjuk.' sa Evelyn och knuffade ut Sirius ur kupén.
'Vem är de?' frågade Sarah intresserat.
'Chase.'
Evelyn flinade mot mig.
'Är han vältränad?' frågade Marie nyfiket.
Emily nickade.
'Färg på ögonen?' frågade Evelyn genast.
'Ljusblå.'
'Och nu, till frågan vi alla tänker.. Är hans häck fast?' frågade Isabella sarkastiskt.
Alla började gapskratta, och kunde inte sluta förrän Marodörerna kom in och undrade om vi hade en skruv lös.

(Sirius)

'Seriöst, ni skrämmer mig.' sa jag och log nervöst.
De var delvis sant, jag menar.. Hur många tjejer slänger ut mig av alla människor, från sin kupé?
("De flesta härinne hatar mig.. Emily, hon hatar mig garanterat, Evelyn skulle inte bry sig om jag så lade mig framför de här tåget och var nära på att bli påkörd, Isabella, Hon är för smart för att bry sig om en person som mig.. Men Sarah och Marie kanske bryr sig.. Bara en smula? Eh, vem försöker jag lura, de älskar mig!") tänkte jag och blev uppmuntrad för min tanke-
Jag gick in och satte mig mellan Evelyn och Emily.
'Killar, de bits inte.' sa jag retsamt till resten av Marodörerna.
'De gör vi visst.' sa Evelyn och för första gången på länge kollade hon in i kupén istället för ut genom fönstret.
'Där är du Emily!' sa någon kille i dörröppningen.
Emily gav tjejerna en blick, och de började fnissa.
'Hej Chase.' sa Emily, och har jag rätt, RODNAR hon?!
'Och du är?' frågade jag irriterat.
'Sirius, vi går i samma årskurs.' sa Chase, minst lika irriterat.
'Om vi går i samma klass, då äter ja..'
'Sirius, håll din söta trut, han går i samma klass som vi.' sa Remus.
Jag märkte hur Evelyn, nästan, flög i taket när Remus öppnade sin mun.
'Är de ingen härinne som gillar mig, ens lite?!' sa jag och började få allvarlig panik.
'Nej!' sa tjejerna med en mun.
'Varför tror du inte de?' frågade James.
'Evelyn gillar Remus' (Jag kunde riktigt se hur mycket hon hatade mig när jag ska de, men de struntar jag i) 'Emily gillar Chase, Isabella gillar sin fas, eller vad de än heter.'
'BAS!' utropade tjejerna samtidigt.
'Samma sak!' sa jag irriterat.
'Men du har två tjejer kvar, och de gillar dig säkert.. Eller hur, tjejer?' sa James och gav Marie och Sarah en menande blick.
'Oo Ja, vi älskar dig Sirius.' svarade dem.
Jag log brett.
'Bra, då har jag inte förlorat min charm.'
Evelyn fnös.
'Vilken charm?'
("Jupp, jag hade rätt, alla hatar verkligen mig..")

(Evelyn)

("Jag vet att jag kanske är lite elak ibland, men om Sirius har någon charm alls, ja..Då kan James sjunga-.. Nej.. Nu kanske jag var lite för fördomsfull..") tänkte jag.
'James, jag har en väldigt viktig fråga till dig..'
James såg förvånad ut, men flinade sedan.
'Jag är inte redo att gifta mig.' sa han.
'Nej, de var inte de.. Kan du sjunga?'
Sirius började gapskratta.
'Nå.. Kan du?'
'Nej-' sa James kort.
Jag gav honom en menande blick.
'Evelyn.. JAg kan inte sjunga!' sa han och skrattade.
'Var är Emily?' frågade Marie.
'Hos Chase' sa James och Sirius samtidigt.
Jag kunde inte låta bli att flina, de lät så OTROLIGT fånigt..

(Emily)

'Så, du är musiker?' frågade jag nyfiket, (nej, jag har ingen aning om vad de är)
Chase flinande mot mig.
'Du vet inte vad de är, eller hur?'
'Inte den blekaste..' svarade jag och flinade mot honom.
Vi satt i han och hans kompisars kupeé, men de var konstigt nog, inte där.
Chase tog fram en liknande sak som Isabella brukade spela på.
'En bas, eller hur?' sa jag stolt över att jag kunde lite.
Chase skrattade.
'Nej, en gitarr.' rättade han.
'Isabella, min kompis, har en bas..' sa jag frågande.
'En gitarr och en bas är nästan likadana, men en bas har bara fyra strängar.'
Jag nickade, och låtsades att jag förstod något av de han sade.
Chase började spela på sin gitarr, eller vad de nu hette, och de lät faktiskt riktigt bra.
'Du är duktig.' sa jag och log mot honom.
Chase log mot mig.
'Tack.'
Jag visste, att om jag hade stått upp, skulle mina knän vika sig under mig, han såg såå otroligt bra ut.. Dessutom var han snäll..

(Sarah)

("Jag blir så rastlös, dessutom pratar Sirius bara med James eller Remus..") tänkte jag irriterat.
'Vad funderar du på?' frågade Isabella mig nyfiket.
'Livets mening.' svarade jag och suckade djupt.
Evelyn flinade mot mig.
'Visst, jag är rätt säker på att du tänker på en viss någon.' sa hon och flinade ännu bredare.
Jag kunde inte låta bli att le, de kanske inte var de bästa att säga "livets mening" eftersom att sånt skulle jag ALDRIG orka tänka på.
Evelyn kände mig för väl, men de var inte som om jag inte kände henne, jag visste vad hon tänkte på där hon satt, och kollade ut genom fönstret..
Marodörerna var kvar i våran kupeé, nästan större delen av resan, men de gjorde mig absolut inget.
De ända jag inte kunde förstå, var hur Evelyn kunde gilla Remus.. Han var ju såå tråkig! Allt han gjorde var att sitta med näsan i en bok.. Dötrist, om du frågar mig..
Men Sirius däremot.. Han var så oförutsägbar, och rolig.. Okej, James och Sirius är visserligen lika.. Men de är något särskilt med Sirius.. Jag kan bara inte komma på vad!

(Sirius)

("Sarah skrämmer mig lite.. Hon sitter och stirrar på mig som om jag vore värsta limpan.. Eller nått.. De kanske inte är vad tjejer ser mig som.. Men, vad vet jag?") tänkte jag medan jag granskade Sarah.
("Undrar hur tjejer ser mig som..? De kanske ser mig som en limpa? Åh.. De är sånt här som håller mig vaken om nätterna.") tänkte jag och släppte Sarah med blinken.
Jag kunde inte låta bli att flina, för vem förväxlar mig, egentligen med en limpa?
Plötsligt kunde jag inte hålla mig längre, jag började gapskratta.
Alla gav mig en frågande blick, men jag kunde inte förklara.
Sarah, Marie, James och Remus såg nyfikna ut, medan Evelyn och Isabella kollade på mig som om jag vore någon slags... limpa.
Jag kunde inte sluta skratta.
'Sirius har blivit galen, allihopa.' sa James och flinade mot mig.
Remus reste sig från sitt säte och gav mig en örfil.
'Tack..' andades jag.
'Vad tänkte du på?' undrade Marie.
'Limpor' svarade jag kort.
Nu reagerade tillochmed Isabella och Evelyn.
De kollade frågande på mig, och innan jag visste ordet av, fylldes kupeén med många olika skratt..

(Marie)

("Seriöst.. Vad får han allt ifrån?!") tänkte jag.
Och innan jag visste ordet av fick jag min fråga besvarad.
'Sirre, vad får du allt ifrån?' frågade James och slog honom lekfullt i ryggen.
'Jo Tagghorn.. De kallas: Jag har en hjärna..' sa Sirius och flinade brett.
Remus kollade upp från sin bok och fnös ljudligt, jag kunde inte mer än hålla med Remus..
Även om jag tyckte att Sirius var...Speciell.. Så tror jag sällan på att han är särskilt smart.
'Men Sarah.. Du tror väl i alla fall att jag är smart?' frågade Sirius och gjorde en: 'jag-är-så-söt-och-du-kan-inte-motstå-mig min'.
Sarah fnittrade till.
'Hon nöjer sig med om du kan 2+2.' fnös Isabella.
'De vet jag faktiskt.' sa Sirius stolt.
Jag kunde inte annat än flina, han är så.. Söt och charmig + han är vältränad.
Tåget började äntligen sakta in och de blev genast fart på, nästan alla i kupeén. (Inte Evelyn och Remus, som såg helt döda ut..)
'Evelyn, vi måste gå av nu!' sa jag stressat.
'Tåget har inte ens stannat ännu.' svarade hon irriterat.
Remus verkade tänka i samma banor, eller så ville han bara läsa ner sidan.
'Måntand, lägg undan boken och rör på ditt söta arsle.' sa James, minst lika stressat som jag själv kände mig.
'EVELYN/MÅNTAND!' utropade jag och James samtidigt (olika namn, beroende på vilken person)
'Jaja!' svarade Evelyn och Remus samtidigt och reste sig upp.
De hade hamnat mittemot varandra, så när de reste sig kom de väldigt nära varandra.
'Förlåt.' sa Evelyn generat och började gå ikapp mig.
'De är lugnt.' hörde jag Remus svara, innan jag gick ur kupeén och efter de andra..

(Emily)

Eftersom jag har suttit med Chase, måste jag nu hitta mina andravänner, var dem nu kan vara?
Jag hade tillochmed fått träffa Chase vänner: Devon och Jack, två schyssta killar.
Jag log för mig själv.
'Sirius!'
Jag kunde inte förstå varför jag fick för mig att söka hjälp hos världens snobb, men han fick duga.
Han vände sig chockat om mot mig, och jag rusa fram till honom, medan han fortfarande stod still.
De stod många omkring honom, så jag fick knö mig fram.
Sirius bara stirrade chockat på mig.
'Vet du var mina vänner tog vägen?' undrade jag.
'Jag står ju här.. Eller räknas inte jag som en av dina vänner?'
Jag himlade med ögonen.
'Du vet vilka jag menar.'
Sirius flinande mot mig.
'Nej, jag tror faktiskt inte de.'
'Marie och Sarah, du vet dem som gillar dig så mycket och sedan Isabella och Evelyn, dem som ignorerar dig totalt?' rabblade jag.
'Aha, dem..' sa Sirius ganska deprimerat, 'Ja, de har redan åkt iväg med en Droska..'
Jag stönade.
'Du kan sitta med oss.'
'Jippie.' sa jag sarkastiskt, men gick efter honom.
'Är ni klara med eran romantiska stund nu?' frågade James irriterat.
'Nej.. Vi tänkte sätta oss och grovhångla nu.'
'You wish.' sa jag äcklat.
Sirius blängde på mig.
'Bra, nu förstörde du mitt roliga.' sa han irriterat, men sken sedan upp.
'Nu när dina kompisar inte är här, kan du berätta för oss vem dem är kära i?'
Jag himlade med ögonen.
'För de första: De är ju såå uppenbart, och för de andra.. Att berätta de för er, skulle vara taskigt... Och för de tredje: Om jag skulle berätta för er, skulle de vara som att berätta för hela skolan.'
'Hon har en poäng..' sa Remus.
Sirius såg besviken ut.
'Räcker de inte med att vi älskar dig?' frågade James upprört.
'Tänk hur många tjejer som skulle brista ut i gråt om de hörde någon av er säga de där..' sa jag, mest för mig själv.
Marodörerna såg frågande på mig.
'Herregud, ni måste väl veta att halva skolan älskar er, va?'
Ingen av Marodörerna svarade.
'Men snälla, tillochmed en fundersam tjej som brukar hänga med mig, gillar en av er.'
Självklart syftade jag på Evelyn.
Jag var inte säker på om Marie gillade någon av dem.. Okej.. Vem försöker jag lura, jag är säker på att hon gillar Sirius, precis som Sarah..
Men jag vet inte vem Isabella gillar ännu..
Hon skulle passa perfekt med Devon eller Jack..
'Om man har sagt A får man säga B..' sa James retsamt.
Droskan stannade.
'Nope, nu ska jag ut härifrån och sedan ska jag leta upp min vänner!' sa jag bestämt och hoppade ur Droskan och innan någon av Marodörerna hann hindra mig hade jag skuttat ifrån dem..

(Isabella)

'Emily, var har du varit?!' frågade jag.
'Hos Marodörerna.' svarade Emily och grimaserade.
'Har du pratat med Chase under hela tåg resan eller?' undrade Marie nyfiket.
Emily nickade medan hennes kinder fick en mer rosa färg.
'Och faktiskt har jag hittat den perfekta killen till dig, Isabella..' sa hon och sken upp.
Jag himlade med ögonen.
'Han heter Devon, och han spelar också bas!' sa Emily glatt.
Jag måste erkänna, att lite mer intresserad blev jag, både för namnet ( de är ett coolt namn, okej?!) och för att han spelade bas.
Vi stod i kö för att komma in i slottet, och kön kändes oändligt lång!
Sarah stod, som vanligt, och kollade runt på människor i kön, medan Evelyn såg frånvarande ut.
Emily och Marie diskuterade vilt om Chase och vad Emily och han hade pratat om.
Jag suckade.
("Hur orkar dem?") tänkte jag och flinade för mig själv.
'Nemen, de är här ni är!' utropade någon bakom oss.
Emily stönade.
'O nej, jag ledde pesten rakt mot er..' sa hon och vi andra skrattade.
Marodörerna knödde sig före alla, tills de stod bakom oss.
'Så, nu kan vi stå här och snacka med er.. Vi finner er väldigt intressanta.. Faktiskt..' sa James ärligt.
'Vad vill ni?' frågade jag irriterat.
'Bara prata lite.. Men om ni finner oss SÅ störande.. Så kan vi väl gå..' sa Sirius deppigt.
'Nej.. Ni får stanna.' sa jag motvilligt..

(Evelyn)

("Marodörerna har hängt efter oss, misstänksamt mycket idag..") tänkte jag och gav dem en misstänksam blick.
'Lika frånvarande som alltid, märker jag?' sa Sirius retsamt till mig.
'Förlåt mig, för att jag tycker ert samtalsämne är helt ointressant.' sa jag irriterat.
Sirius såg förolämpad ut.
'Ers höghet.' lade jag till.
Emily och Isabella fnissade, medan Sarah och Marie väntade på Sirius reaktion.
'Älskar du mig så mycket?' frågade han och flinade mot mig.
Jag tog ett steg närmre honom, och sedan ett till.. När jag stod några centimeter ifrån honom sträckte jag mig upp till hans öron.
'NEJ BLACK, JAG HATAR DIG!' skrek jag och gick sedan tillbaka till mina vänner.
Remus, James och Peter började gapskratta.
("De är såna här stunder jag önskar man kunde spola tillbaka.") tänkte jag glatt.
Flera elever som stod längre fram i kön vände sig bakåt för att kolla på vem som hade vågat skrika till, vad de antog var Sirius.
'Jag är fjorton och tror jag har fått tinnitus.' sa Sirius.
'Försöker du få mig att få skuldkänslor nu?' undrade jag.
'Funkar de?'
'Lite grand.' sa jag ärligt.
Sirius sken upp.
'Underbart.' sa han glatt.
Jag gav honom en menande blick.
'Jag tar ändå inte tillbaka att jag gjorde de.'
Sirius kollade surt på mig.
'Alla har en tendens att förstöra min dag idag.'
'De är i alla fall inte vi som tänker på limpor.' sa Sarah.
Sirius stönade.
'Inte du också?!'
Sarah såg chockat på honom.
'Har du också börjat hata mig?' frågade han medan han gick fram till Sarah, och jag kunde inte undgå att märka Remus som hade stått lite bakom Sirius och jag log nervöst mot honom, och han log tillbaka.
Jag kände mig glad, men hur mycket jag än ville fortsätta glo på Remus, vände jag huvudet mot Sarah och Sirius.
'Tänk om jag alltid har hatat dig?'
'De tror jag inte på..' viskade Sirius i Sarahs öra.
'Nemen titta, Evelyn.. Trampe kan viska!' sa James roat.
Jag räckte ut tungan mot James.
'Jaså, honom skriker du inte i örat?' sa Sirius retsamt.
'Men Sirius gubben.. James är inte en lika stor pain in the ass som du är.' svarade jag roat.
Jag kunde inte undgå att märka att Sirius höll Sarah i handen.
("Nu blir Marie förkrossad..") tänkte jag, men mina vänner är duktiga på att chocka..
Marie hade faktiskt inte slängt en blick på Sirius... Hon spanade in JAMES!
Jag suckade.
Marodörerna var verkligen en stor del av min vardag.. I alla fall, så kunde dem bli..