Kapitel 1; Livet

Vår berättelse tar sin början för cirka tvåhundra år sedan. Händelsen som kommer beskrivas för er utspelade sig en mörk, regnig natt, i en borg som alla hade trott stått övergiven i generationer, som hade plötsligt vaknat till liv.

I slottets allra högsta tornrum lyste det ensamma fönstret som ett fyrtorn mitt i natten. Ett flämtande, oregelbundet ljus som kom tycktes komma från stearinljus.

Och plötsligt skar ett kvinnoskrik genom natten.

Kvinnoskrik och kvinnoskrik, varelsen som skrek var knappast mänsklig.

Men det var en hona i alla fall, så vi kallar henne kvinna så länge.

Nästan ingen hörde henne. Mycket få människor kom hit, och dom få som gjorde det överlevde sällan sin andra natt här.

Ännu ett skrik hördes, sedan var det dödstyst igen. Bara regnet som öste ned.

Så hördes ett alldeles nytt ljud. Ett ljud som många föräldrar är överens om är det vackraste man kan höra.

Ett barns första läte.

Hennes mor var utmattad.

Hon såg på den tredje personen i rummet, en lång, blek man med svart hår och svarta ögon, som höll i det nyfödda barnet, som var insvept i linnetyg. Hans ansikte var spänt för något ögonblick, så log han ömt mot den lille ungen.

Kvinnan halvt satt, halvt låg i en stor säng, den enda möbeln i rummet förutom en stol av grovt trä och ett stort skåp. Hennes långa, lockiga, rödbruna hår var rufsigt och spretig, och hon andades lätt andfått, men hennes bärnstensfärgade ögon utstrålade ett stort, själsligt lugn.

Det dröjde ett par sekunder, så gick mannen långsamt fram till henne, satte sig på sängen och räckte henne oändligt försiktigt barnet.

Drac Marie Hayn. Vår berättelses huvudperson.

Inte alltför opassande namn, faktiskt. Är man dotter till Vlad Dracula måste man nästan heta nåt exotiskt, eller hur? Drac betyder faktiskt "Djävul", eller "Drake" på gammal rumäniska. Marie betyder "gåva" och Hayn "Mod". Intressant namnval. Djävul. Gåva. Mod.

... Nåväl, Drac var redan från början en väldigt speciell liten flicka. Arvinge till den transsylvanska tronen

Dom första fyra-sex åren levde Drac tillsammans med sina föräldrar. Under tiden hann hon få två syskon(1), närmare sagt två bröder. Den förste döptes till Dark. Han var som en liten kopia av sin far, samma svarta hår och ögon. Den andre döptes till Death. Hans hår var svart, precis som hans syskon, men hans ögon var alldeles röda.

Det var en lycklig tid då Drac, Dark och Death tumlade runt på upptäcktsfärd i det oändligt stora slottet, trillade ned för trappor, snubblade över gamla mattor och gömde sig bakom uråldriga draperier. Deras små utflykter belönade dom ibland med utskällningar från deras mor och far, fast aldrig särskilt allvarligt menat. Det var bara när dom två äldsta små knäppskallarna lät Death hitta på dumheter som dom blev arga.

I alla fall. Det här hade kunnat fortsätta i all oändlighet, Drac, Dark och Death hade kunnat vara tillsammans för evigt... om det inte hade varit för den dagen.

En dag dök en främling upp. Han eller hon hade mantel med huva uppfälld, så det gick inte att se vem det var. Främlingen hälsades hjärtligt fälkommen av Drac's mor, men så sa den okände personen något som fick den bärnstensögde demonen att blekna.

Tidigt nästa morgon gav hon sig av. Dracula försökte förgäves få henne att stanna kvar, upprepade gång på gång att han aldrig skulle klara av att ta hand om barnen ensam. Det var som att prata med en vägg.

Drac, Dark och Death stod uppe i ett av tornrummen och såg på medan deras mor försvann mot horisonten tillsammans med främlingen. Hon hade sagt att hon skulle ut på en resa. Snart skulle hon vara hemma igen.

Men hon kom inte tillbaka.

Först gjorde det inte särskilt mycket. Dom tre syskonen fortsatte springa runt i slottet och trilla nedför trappor, enda skillnaden var egentligen att ingen skällde ut dom när dom hittat på något dumt.

Den härliga tiden tog slut när Drac var sex år. Hennes far hade fattat ett beslut.

Han sände iväg henne till en borg långt ut i ödemarken, Death till en annan del av bergen, och Dark fick helt enkelt bo kvar på slottet. Han klarade inte av tre barn på samma gång, och Dark var den han bäst förstod sig på. Dom två andra var för... glada.

Så kom det sig att Drac växte upp ensam i en cell, i en fängelsehåla i en borg full med demoner istället för tillsammans med sin familj. Från den dagen förvandlade hennes liv till ett helvete i nästan hundra år.

(1): Här tänker alla gamla läsare antagligen "WTF 2!??!??!". Ja, Drac hade två bröder, visade det sig. En av anledningar till varför jag skrev om första kapitlet, annars skulle allt bli helt rörigt :P

Och ja, Death kommer antagligen dyka upp någon gång i framtiden igen.

Förlåt om ni tycker det är skumt att jag börjar mixtra om i början såhär, men jag kände att det behövdes. Hoppas ni förstår ;;