Disclaimer: J.k Rowling äger Hogwarts och magin, jag äger endast karaktärerna.
A/N: Lägger upp fler kapitel om någon reviewar :)
Prolog
Värmen spred sig långsamt ut från mitt hjärta ända ut i fingertopparna. Var det känslan som alla hade pratat om? Var jag kär? Jag kom på mig själv att jag rodnade, även om jag satt ensam inne på toaletten. Var det verkligen JAG som var kär? Lilla jag, lilla Jane. Jag rös av lycka över tanken att jag kanske var kär. Var det här kärlek vid första ögonkastet? Men bara den lilla stund som våra blickar möttes, var det verkligen något speciellt? Hans havsblå ögon hade sett så, hur ska jag beskriva... Ömma? Det kändes verkligen som att han hade sett rakt in i mig, rakt in i mitt hjärta. Mitt hjärta startade att slå snabbare när jag tittade på min spegelbild i den slitna badrumsspegeln, var det kärlek vid första ögonkastet inte bara för mig, utan för honom också? Var det kärlek vid första ögonkastet som hade fått mig känna på detta underbara, lyckliga, drömmande humör? Var det kärlek vid första ögonkastet som jag precis hade upplevt?
Kapitel 1
En försiktig knackning hördes på dörren
"Jane, mår du bra?" Det var Sam som pratade men jag kunde höra Melanie och Laurie prata i tysta viskningar. Jag öppnade dörren och mötte deras blickar.
"Jag mår … bra" Sa jag med ett leende på läpparna och jag kände att rodnaden började komma tillbaka sakta på mina kinder.
"Vad var det där om? Du bara försvann mitt under festen" Sa Melanie och lite oro kunde höras från hennes annars ganska bestämda röst.
"Ehm, inget" Sa jag så oskyldigt jag kunde men det verkade inte som att det kunde övertala tjejerna.
"Berätta!" Sa dem alla tillsammans lite högre än vad som egentligen var nödvändigt.
"Han är bara såå söt" Sa jag drömmande och de kollade frågande på mig.
"Vem?" Sa Sam, och en exalterad blick slängdes emellan henne och de andra tjejerna.
"Märkte ni inte honom? Han den nya killen, som går i sjunde året?" Jag kände en liten oro inom mig, hade jag bara föreställt mig honom? Existerade han inte i verkligheten? Var det bara jag som hade suttit och dagdrömt?
"Det har börjat en ny kille i Hufflepuff, såg ni inte honom?" Försökte jag igen och hoppades innerligt att de skulle förstå.
"Var det han med mörkbrunt hår? Jag såg bara en liten skymt av honom" Sa Laurie och såg väldigt fundersam ut.
"Vad är det med honom?" Melanie sa och det syntes tydligt att hon verkligen försökte genomskåda mig. Innan jag han svara med ett svar som troligtvis skulle vara något i stilen med "Inget..." så hann Laurie börja.
"Jag tror att någon har fått en liten crush…" De började alla att småfnittra, det var typiskt dem att reta mig för något så litet. Vi gick alla bort från toaletterna och ner till vårt mysiga sällskapsrum. Det var precis som jag kom ihåg det, med träväggar och svaga skiftningar av svart och gult. Jag tog fart och hoppade mot den stora mjuka soffan och landade precis lika mjukt som jag hade förväntat mig. Jag spred ut benen och armarna men ångrade mig snabbt när tjejerna satte sig på mina ben. Tjejerna började prata om något om maten från festen, men jag kunde inte sluta tänka på den där killen. De där ögonen…
Mina tankar avbröts av tjejerna som puttade till mig i sidan och jag ryckte till.
"Han kommer" var det ända som kom tyst ut ur Lauries mun. Jag vände mig om och kollade på när killarna i sjunde året kom gåendes i sällskapsrummet. I mitten gick han och skrattade och skakade lite på huvudet. Han flyttade blicken från dem och tittade på mig. Våra blickar möttes igen, precis som de hade gjort i Den stora salen, och jag kände hur värmen fyllde upp hela kroppen. Han släppte taget av min blick och övergick till att koncentrera sig på killarna istället. Mitt hjärta slog lite snabbare än vanligt och jag gav ifrån mig en liten suck, var det möjligt att vara så snygg som han? De satte sig vid bordet i hörnet längst bort och fortsatte att skratta.
"Det finns snyggare," viskade Melanie "som han" hon pekade på en kille med en lite mörkare än blond hårfärg. De andra tjejerna nickade instämmande men jag kunde inte slita min blick från ryggen och bakhuvudet som hörde tillsammans med det mörkbruna håret.
"Jane, sluta stirra på honom, det ser lite misstänksamt ut" Sa Sam och hon tog tag mitt huvud och vred på det så jag tittade på tjejerna igen.
"Stalker varning…" Sa Laurie och vi alla började skratta. Jag kastade ännu en blick mot killen med det mörkbruna håret i hopp om en blick tillbaka. En av killarna med svart hår tittade snabbt på mig och sa något till killarna som jag inte kunde höra. Ännu en gång möttes mina hasselnötsbruna ögon med hans havsblå magiska ögon men denna gång så tittade jag snabbt bort och låtsades att hänga med i tjejernas diskussion som nu handlade om chokladgrodor.
"Jag tror jag går och lägger mig, jag känner mig ganska trött" Sa jag ganska tyst och drog mig långsamt upp ur soffan och gick över till andra sidan av rummet för att gå upp till sovsalarna. Han kunde väl inte ha känt samma värme i kroppen som mig? Jag var inte snygg, eller söt, eller något. Jag var ingen, och varför, av alla tjejer, skulle det vara just mig han skulle bli kär i?