PROLOG
Jag minns min första dag på Hogwarts. Det var ljuvligt.
Rose Weasley -dotter till Ronald och Hermione Weasley, lilla syster till Hugo Weasley.
Det är jag. Jag har ärvt min mors kropp, och ansikte. Jag har ärvt hennes tjocka hår, yviga hår med de små lockarna. Jag har ärvt hennes intelligens.
Jag har ärvt min fars röda hårfärg, och hans bruna ögon.
Jag var så nervös, redan på perrongen! Men naturligtvist kändes det lugnade att Albus Potter skulle börja på Hogwarts han också! Dessutom hade jag ju redan min bror, Hugo Weasley där. Även mina kusiner James potter, Victorie Weasley, Fred Weasley. Roxanne Weasley skulle även, som jag och Albus, börja detta år. Vi träffades på perrongen, familjen Potter och min familj. Berömda båda två.
Min pappa började prata lite om någon Malfoy, jo honom känner jag till! Pappa brukade alltid berätta historier om hur han var och deras bråk. Naturligtvist vann alltid pappa, sa han såklart. Men jag och mamma var inte lika säkra.
Malfoys son, Scorpius Malfoy, var säkert sin far upp i dagen! Pappa varnade oss lite.
Hugo skuttade sedan iväg till James med ett lätt hejdå från allihopa. De var så ivriga! Jag var ivrig jag också, men jag ville säga hejdå.
Innan jag hann säga hejdå så kom en annan Weasley familj, George och Angelina Weasley med deras äldsta son Fred, döpt efter Georges döda tvilling. Fred sprang snart iväg efter James och Hugo.
Roxanne Weasley, deras dotter som var lika gammal som jag steg fram bakom sin mamma.
Hon och jag var vänner, även med Albus! De var ju som sagt mina kusiner!
Sedan var det dags för ett farväl av familjen. Jag började gråta, men mamma tröstade mig.
De lovade att skriva till mig.
Tåg resan var otroligt spännande! Jag, Roxanne och Albus satt med fjärilar i magen hela resan!
Jag tyckte synd om Albus lillasyster Lily, som var tvungen att vänta två år till på detta!
Jag skulle köpa något ur vagnen. Jag råkade stöta på Scorpius, vi krockade. Han såg aldrig på mig men sade; "Se upp vart du går din fula morot" Jag kände mig i första ögonblicket sårad, men kom på att han var en Malfoy! Scorpius gick sedan bara iväg ifrån mig, utan att rikta mig en blick.
Väl på Hogwarts blev allt roligare! Vi mötte Hagrid, som vi hört så mycket ifrån! En halvjätte, med svart, enormt skägg med lite gråa hårstrån här och där. Han hade funnits här länge, och var logiskt vis lite äldre nu än förut. Han visste på en gång vilka vi tre var! Det gjorde mig stolt!
Vi fick åka båt över sjön, kom in i slottet och fick vänta utanför stora salen. Det kändes som en evighet att stå där och vänta! Tillslut mötte ett snällt, vänligt men lite runt ansikte oss. Professor Longbottom, mina föräldrars vän, även Gryffindors elevhemsföreståndare.
Han ledde oss in genom stora salen. Gud så det pirrade i min mage! Jag fick inte hamna någon annanstans än i Gryffindor!
Min vilja gick i uppfyllelse, jag hamnade Gryffindor, precis som Roxanne och Albus!
Malfoy hamnade i Slytherin.
Mina år på Hogwarts, fram till nu har varit fantastiska! Alla somrar har varit lyckliga. Alla i familjen var samlade, och då menade jag ALLA. Min mormor och morfar (mugglare), farfar och farmor, kusiner och hela alltet. Väldigt mysigt.
På julen samlas vi olika, firar vi olika. Men det finns en sak som vi alla gör; vi håller en tyst minut för alla kämpar som dog under den sista striden mot Voldemort.
Det är sorgligt, och jag börjar jämt gråta. Även om jag inte kände någon av dem. Det är som om en del av dem bara finns inom mig.
Teddy sörjer nog mest sina föräldrar. Det förstår jag. Dumbledore, Sirius är nog närmast i Harrys hjärta.
De äldre Weasleys sörjer såklart Fred Weasley, George tvilling.
George har ett rörligt, litet fotografi med sig vart han än går. Fotografiet är svart vit, och består av två tvillingar, Fred och George Weasley. Jag blir alltid tårögd när jag ser det. Men George brukar bara le, och berätta hur underbar han var och deras vilda små äventyr och trubbel!
Han säger alltid att ett foto av honom får honom inte att gråta, utan att le. Att le över den underbara tiden.
Jag är nu femton år, och har precis börjat mitt femte år på Hogwarts. Det har gått två veckor in på skolåret, och vi har redan läskigt många läxor. Lärarna vill förbereda oss för G.E. T examen, förkortning av Grund Examen i Trollkonst.
Det sägs vara ett hemskt år, men jag ser positivt på det! Dessutom har mamma lovat att hjälpa mig.