Åh, så spännande! Detta är min första FanFic, och jag är så glad att jag faktiskt har börjat skriva på den, och inte bara tänkt att jag ska göra det. *Glädjerus!* Och, som jag sa i sammanfattningen, James har inga syskon. Jag vet. Men för att det skulle bli en bra story så fick det bli så i alla fall, och ni får stå ut med det. Men jag hoppas iaf att ni ska tycka om den här FanFicen, så nu får ni börja läsa! :D

Disclaimer: Jag äger bara OC:na!

Ps: James och Sirius och alla andra som går i hans årskurs är ett år äldre än Melody, vilket betyder att de går i tvåan här.

Kapitel 1 – Prolog. Berättare: Melody

Idag var den stora dagen. Idag skulle jag äntligen börja på Hogwarts! Åh, jag var så nervös! Tänk om jag inte kom in i Gryffindor? Vad skulle mamma och pappa säga? Vad skulle James säga? Jag avbröts i minkar av att James rusade in i mitt rum och ropade: "Hallå, vi måste dra nu! Jag tar den här. Sno på nu!" och så bar han redan halvvägs ner för trappan igen med min koffert. Jag samlade ihop de sista sakerna jag ville ha med i min ryggsäck, rusade ber till pappa och sa adjö. Han önskade mig lycka till och sa åt mig att allt skulle bli bra, innan han kysste mig i håret och hårt kramade om mig. När han slutligen släppte taget om mig fick jag skynda mig ut till mugglarbilen, där mamma och James redan satt och väntade på mig. Så fort jag hoppat in i bilen och stängt dörren startade mamma motorn och vi rullade ut från utfarten.

När vi väl kommit fram till King's Cross station var det inte längre lika bråttom, det hade inte alls varit lika mycket trafik som vi trott och Hogwarts Expressen skulle inte avgå förrän om en kvart.
Vi mötte Sirius, James bäste vän, och sedan sprang vi alla fyra in på perrong nio och tre kvart. Där sa vi adjö till mamma och hon kramade om oss barn, även Sirius. Hon sa halvhjärtat åt pojkarna att de skulle sköta sig bättre i skolan och rufsade om de båda i håret, och de flinade busigt. Men sedan blev hon allvarlig när hon sa att de skulle ta väl hand om mig.
"Ja, vi lovar mamma" sa James och sedan steg de på tåget för att hitta platser åt oss. När de gått tittade mamma ner på mig med tårar i ögonen.
"Se på dig" sa hon stolt. "Vad stor du har blivit!"
Då fick jag också tårar i ögonen. Hon drog mig tätt intill sig ännu en gång innan vi tog avsked.
"Sköt om dig nu!" sa hon när vi till slut särade på oss då visselpipan ljöd över perrongen. "Och försök att lära dig hantera din förmåga!"
När hon sa det skiftade mitt idag ljusbruna hår i snabbt en nyans av rosa och sedan tillbaka igen. Sedan hoppade jag på tåget och letade reda på James och Sirius. Vi vinkade alla tre till mamma där hon stod på perrongen och vinkade av oss med sin blommiga näsduk.

Medan tåget åkte allt längre norrut blev jag mer och mer nervös.
"Mely, ditt hår" konstaterade James.
Jag tittade upp på fönsterrutan i kupén för att använda den som spegel. Mitt hår ändrade färg och form stup i kvarten. Det var allt från svart och platt, till turkost och spretande åt alla håll.
"Åh, nej! Vad ska jag göra?" sa jag panikslaget.
Jag var en Metamorfmagus, och jag hade alltid haft väldigt svårt att kontrollera min förmåga att förändra mitt utseende.
"Försök att lugna ner dig, andas!" sa James.
"Ja, och försök koncentrera dig på en specifik frisyr, och kopiera den" hjälpte Sirius.
Utan att tänka på hur jag skulle se ut bytte jag skepnad. Då hörde jag ett högt utrop och en flämtning och Sirius som sa skärrat med öppen mun: "Du ser ut precis som jag!"
Jag tittade in i fönstret igen, för att se Sirius ansikte stirra tillbaka på mig. I all hast hade jag inte bara kopierat hans hår, som han "delvis" sagt åt mig, jag hade kopierat hela honom. Jag antog att jag råkat kopiera just honom eftersom det var honom jag tittat på.

"Hur i…" var allt killarna kunde få ur sig.

"Förlåt, din frisyr var den första jag kom att tänka på, och, och…" Jag visste inte vad jag skulle säga.

"Det gör inget, det var rätt ballt" försäkrade Sirius.

Sedan började han massera mina spända axlar och viskade i mitt öra: "Det kommer att ordna sig. Du behöver inte oroa dig, jag finns här för dig vet du." Han blinkade åt mig och jag rodnade. Sedan sa han högt att vi borde byta om till våra skolklädnader.

Killarna gick ut för att ge mig lite avskildhet när jag bytte om, som de uttryckte sig, men jag förstod nog att de ville glänsa lite med sina "perfekta" kroppar.

När vi var färdiga började tåget att sakta in och vi var nästan framme vid Hogsmeades station.

När jag och de andra förstaårseleverna hade stått och väntat i det lilla rummet bredvid stora salen, i vad som kändes som en evighet, anlände tillslut professor McGonagall. Hon sa åt oss att ställa oss i ett prydligt led och att vi skulle gå fram till pallen och trä den gamla trollkarlshatten över huvudet när hon ropade upp vårt namn. Jag var så nervös att jag trodde att jag skulle dö, och jag var alldeles säker på att mitt hår ändrade färg hela tiden.

När vi kom ut i salen sökte jag ivrigt efter James och Sirius i hopp om att lugna ner mig en aning vid åsynen av ett bekant ansikte.

Då jag mötte Sirius blick blev jag genast lugnare och jag kunde koncentrera mig på min uppgift.

"Potter, Melody" ropade McGonagall och mitt hjärta hoppade över ett slag.

Jag gick beslutsamt fram till pallen, även om jag inte alls kände mig särskilt beslutsam inombords.

Då jag drog hatten över huvudet tänkte jag bara ett och samma ord hela tiden: "Gryffindor, Gryffindor, Gryffindor…" Jag ryckte till när en röst plötsligt började prata i mitt huvud.

"Aah, en Metamorfmagus! Och hon tycker att hon ska hamna i Gryffindor. Och med all rätt!" Sedan ropade han ut det elevhemmet som jag så gärna ville höra och med en lättnadens suck drog jag av mig hatten och gick mot det applåderande Gryffindor-bordet.

Jag satte mig mellan min bror och Sirius och tittade på när resten av mina jämnåriga blev sorterade i olika elevhem.

"Wow, du ändrade inte utseende en enda gång!" sa James stolt och jag pustade lättat ut.

"Där ser du, jag sa ju att det skulle ordna sig!" flinade Sirius tyst bredvid mig.

När sorteringsceremonin var över och alla förstaårselever hade hittat till sina elevhem kom maten fram på bordet.

"Hej, jag är Logan!" presenterade sig en brunhårig kille glatt. Logan Williams och det här är min syster Megan." Han pekade på en tjej med långt och rakt svart hår och hon hälsade på mig.

"Hej, Melody" hälsade jag tillbaka. Sedan hälsade jag på mina andra nya klasskamrater, vi var åtta stycken sammanlagt. Fyra tjejer, fyra killar. De andra var: Gloria Armstrong, Annie-Sue Kelly, Adrian Swift, Jimmy Jagger och Johnny Ryan. Jag kände på mig redan nu att vi alla skulle bli väldigt bra vänner.

Sådär, första kapitlet klart! I nästa kapitel kommer kommer alla vara äldre, eftersom detta bara är en prolog. Jag vet dock inte när jag hinner ladda upp nästa kapitel, det får vi se.

Men ni får gärna Review:a och säga allt vad ni tycker, bra, dåligt, saker jag kan bättra mig på osv. Om ni gör det så blir jag jätteglad! :D

Till nästa gång, ajöss! ;)