Sam och Dean har nu suttit i timmar och läst böcker för fallet dem jobbar med. Det ligger böcker i högar runt omkring dem där dem sitter på golvet. Dean slår ihop boken han läser och ropar på Sam som sitter mittemot honom.
– Vad är det Dean? Ser du inte att jag läser? frågar Sam.
– Jag tycker vi tar en paus, säger Dean och reser sig upp. Dean lämnar rummet. Han kommer tillbaka fem minuter senare med en macka i handen.
– Jag tror att jag snart kommer att hitta något, säger Sam som tagit upp boken igen medan Dean varit borta. – Skulle du kunna hjälpa mig och läsa den här boken? frågar han Dean och räcker honom en bok.
– Kom igen nu Sam! säger Dean. – Jag tycker vi hittar på något annat.
Till slut går Sam med på att lägga ifrån sig sin bok. När Dean frågar: "Sanning eller konsekvens?" börjar Sam skratta och skaka på huvudet. Sam ser att Dean fortfarande ser lika allvarlig ut och att Dean inte skämtade.
– Sam jag menar allvar, säger Dean och ler. – Sanning eller konsekvens?
– Okej, sanning, svarar Sam.
– Vad skulle du göra om det här rummet är fullt av clowner? frågar Dean med ett stort leende.
– Haha, väldigt roligt Dean, säger Sam och kan inte låta bli att le tillbaka.
– Svara på frågan!
– Okej, jag skulle gå ut härifrån så fort som det bara går, säger Sam och svarar till sist på Deans fråga.
– Nu är det min tur! Sanning eller konsekvens?
– Konsekvens, svarar Dean efter att han tänkt en stund. Sam tänker länge, han måste hitta på något riktigt bra för det är inte ofta han har en sådan chans.
– Hämta middag till mig, säger Sam. Han ångrar sig lite efter han sagt det, för att han hade kunnat komma på något bättre. Men om han nu skulle gå med på Deans lek och sitta här ännu längre kan han i alla fall få ut en middag ur det här. Dean skrattar hela vägen ut ur rummet och in köket. I köket letar han upp en hamburgare från gårdagens middag och lägger på en tallrik. Han lägger tallriken bredvid Sam och därefter fortsätter dem med Sanning eller konsekvens.
– Haha, det där var enkelt! Säger Dean och ler mot Sam.
– Sanning, säger Sam och äter sin hamburgare.
– Vad är ditt lyckligaste minne av pappa? frågar Dean.
– Jag tror att det är när vi träffade honom efter att ha letat efter honom så länge, svarar Sam. – Visst finns det lyckliga minnen från när vi var små också, men jag förstod mig inte alls på honom då och jag tror inte att han förstod mig.
De sitter tysta en lång stund efter att ha hört Sams svar. De tänker båda på sin pappa och deras barndom. Trots att Sam inte alltid hade varit sams med John, saknade han ändå honom nu. Men Dean som hade varit ännu närmre deras pappa och som sett upp till honom, saknade honom mer än vad Sam gjorde. De fortsätter en stund till med Sanning eller konsekvens. Ända tills Sam bestämmer att det var dags för att plocka upp böckerna igen. Sam är oerhört glad för att han hade en bror som Dean, han hade inte haft så här roligt på flera veckor.