Snälla var lite schysta nu, min första historia här. Skriv gärna reviews.
Hermione satt i en egen kupé. Hon väntade sig inte att någon skulle komma in i hennes kupé. Hon hade haft ett stort bråk med Ron efter terminsavslutet; och Harry skulle ta Rons parti såklart. Hermione tittade ut genom fönstret. Hon såg hur stationen försvann bakom tåget. Det var första gången hon satt ensam.
Undra vad jag kommer göra på Hogwarts i år, tänkte Hermione.
När kupédörren öppnades avbröts Hermiones tankar. Hon vände irriterat huvudet mot dörren. Där stod Draco Malfoy.
- Malfoy, sa Hermione kort. Vad gör du i min kupé?
- Granger, sa Draco. Så vitt jag vet är det här inte din kupé.
- Men vad gör du i den?
- Tänk efter, vad ser det ut som?
- Blänger med ditt fula nylle på mig?
- Jag skulle passa mig om jag vore du din lilla smutsskalle.
- Som tur var är du inte det! Och varför skulle jag lyssna på dig överhuvud taget?
- Om du inte vill på huvudet inpumpat i en mugglargrav skulle jag lyda mitt råd Granger. Och nu får du lov att gå ut.
- Jag kom hit först.
Draco höjde trollstaven och riktade den mot Hermione. Han la huvudet på sned och log hånfullt. Hermione reste sig och slog helt utan förvarning till honom. Draco tappade trollstaven i ren förvåning, men skriket var av ren skräck.
- Du förtjänade det, sa Hermione kallt och satte sig ner igen.
Hon la armarna i kors över bröstet och såg uppfodrande på Draco. Hon var väl medveten om att hans blickar sköt pilar, men hon hade en för stor stolthet för att besvara med lika vassa blickar. Hon var även medveten om att det här var den enda kupén med lediga platser. Antagligen för att alla tröttnat på henne. Men om Draco så mycket som nämnde det, skulle Hermione slå till honom igen. Utan så mycket som ett ord satte sig Draco mitt emot Hermione och såg på henne. Hermione blev oerhört irreterad av att han så prompt satte sig i kupén utan att fråga Hermione. Men hennes stolthet var för stor för att sätta honom på plats. Men var hennes värdighet värd att offra för stoltheten? Hon valde att värdighet går före så hon blängde på Draco (som blängde tillbaka) och sa sedan:
- Var fick du idén om att du skulle sitta här ifrån? frågade Hermione kallt.
Draco fnyste och tittade ut genom fönstret.
- Jag har då inte bett dig, sa Hermione och blev sugen på att testa hur länge Draco skulle stå utt med förolämpningar från henne. Och det för att jag hatar dig Malfoy. Du är en liten äcklig orm som jag inte vill ha och göra med. Dessutom...
- Kan du bara vara tyst Granger! avbröt Draco irreterat.
- Nej det kan jag inte, sa Hermione kallt.
- Jag varnar dig Granger.
- Försök och få mig tyst då!
Draco såg tvekande på henne.
- Gör mig illa då! sa Hermione och nu var hennes röst gäll.
- Nej, sa Draco till slut.
Hermione blev stum av chocken.
- Va?
- Jag vill inte göra dig illa.
- Malfoy, driv inte med mig!
- Ett, jag gör inte det. Och två...
- Och två...?
- Två, säg Draco.
Nu sprack Hermiones stolthet, värdighet och behärskning.
- Vad är det med dig?!! skrek Hermione ilsket.
Draco ryckte till.
- Inget, sa Draco skakigt. Men snälla du, lugna ner dig!
- Nej det tänker jag inte!
- Okej, men dämpa dig lite. De i Australien står nu och frågar varandra: Vem var det som skrek: Nej det tänker jag inte?
Hermione log motvilligt; och Draco log tillbaka
När Hermione kommit in i Stora salen satte hon sig bredvid Neville och Dean. Hon hindrade viljan att vända sig om och söka efter Draco med blicken. Dumbledore sa några ord. Sedan reste Hermione sig och var på väg att gå till uppehållsrummet. Men hon krockade i någon som snabbt tog tag i henne så att hon inte föll. Två händer hölls runt hennes midja. Hon tittade upp. Det var Draco. Hon log tacksamt mot honom och sa tack. Han släppte inte hennes midja utan log mot henne.
- Hermione Granger, sa Draco och Hermione kunde inte låta bli att tycka att tonen lät lite charmande. Det är andra gången jag räddar dig idag.
- Andra?
- Jag räddade dig från att sitta ensam. Låt mig nu hjälpa dig på traven Hermione.
Han strök undan hennes lugg och log. Sedan kysste han henne; och Hermione kysste tillbaka.
- Tack, sa hon sedan när han släppt henne.
- På återseende, sa Draco och log medan han skyndade iväg.
Då såg Hermione Ron vars ögon sköt blixtar.
- Vad glor du på?
Fortsättning kommer snart