Grimmaldiplan 12
Den elfte december gick två personer med armarna om varandra mot sa lösenordet och de gick igenom klev uppför trappan,och flickan tog fram nyckeln för att låsa upp dörren.
Efter att hon hade låst upp,satte pojken handen på dörrhandtaget,klev in och tittade runt sig.
Efter honom klev flickan-eller snarare kvinnan-som han alltid hade älskat.
Harry tittade oroligt på Hermiones stora mage när hon stängde dörren efter sig.
"Vad är det?"frågade hon.
"Ingenting."sa Harry."Jag bara...tänkte på den bit av Voldemort som överfördes till mig.Tänk om den biten dödar barnet?"
"Sluta att tjata om har sagt att det inte…"började Hermione,men avbröt när Harry gav henne en blick.
"Du vet mycket väl vad som har hänt borde vara orolig för vad som händer med barnet."sa Harry.
"O-okej,jag erkänner väl då."sa Hermione."Jag är skräckslagen för att barnet ska dö.Jag har tänkt på det nästan varje kväll medan du sov."
"Där ser du."sa Harry.
Han tittade omkring tolv såg ut som Fenixorden hade lämnat kunde knappt se att det här huset en gång hade tillhört familjen Black.
Inte ett bevis på det fanns kvar,förutom Sirius och Regulus rum.
Det knarrade plöstligt till,och tunga andetag hördes.
Harry drog sin stav och en lamslagnings besvärjelse flög ur skrek när besvärjelsen träffade en person som flög in i en stol,och välte omkull den.
"Döda mej inte!"skrek personen.
Harry gick fram.
På golvet låg Mundugus Fletcher.
"Vad i helvete gör du här?"röt Harry och sparkade Fletcher i ansiktet.
"Sluta!Ja ska tala om varför ja e här!"ropade Fletcher förskräckt och försökte skydda sitt ansikte med armarna.
Harry slet upp honom,och slog honom hårt mot en spegel på vä gick i kras och Fletcher var vit som ett lik i ansiktet.
"Döda mej inte!Ja talar om…"sa Fletcher,men hann inte längre förenns Harry klippte till honom,och släppte honom på golvet.
"Alfen…han e…"började Fletcher,men blev avbruten igen av att Harry sparkade honom i ansiktet.
"Harry!Låt honom tala om vad han har här och göra!"skrek Hermione skräckslaget.
"Okej,låt gå då.Men bara för din skull."sa Harry."Inte för hans skull."
Fletcher darrade på golvet,och hostade fram blod ur munnen.
"Alfen…han e…han e dö."sa Fletcher."Nån passa på å döda han när han stack ut sitt huve från skar av skallen på han."
"Vad säger du?"sa Harry."Beskriv det för mig istället för att berätta det så kort."sa Harry.
"Åkej…ja kom förbi å såg den där otäcka alfen sticka ut sitt fula tryne ur huse,han som slog mej förut.Nån dödsätare kasta en förbannelse,å huvudet flög skratta å gick."
Hermione tittade runt sig.
"Är Krake död?"sa Harry hest.
"Ja."sa Fletcher och undvek Harrys blick."De va inte du att ja skulle hämnas på en alf?Ja e mer en tjuv än en mördare!"
Harry vände sig om till Hermione.
"Vad tror du om det här,Hermi…"började han,men Hermione fanns inte där."Hermione?"
"Vad är det?"hördes Hermiones röst.
"Jag undrade bara vart du var."ropade Harry tillbaka.
"Jag är i köket."sa Hermione.
"Stanna där och våga inte göra så mycket som en blinkning."sa Harry till Fletcher som fortfarande låg på golvet och darrade.
Harry gick iväg till köket,där Hermione höll på att göra mat.
"Vad tyckte du om den där historian?"sa Harry.
"Ganska menar,Krake har inte lämnat huset på åratal,kanske inte ens hela sitt lät konstigt att han helt plöstligt skulle titta ut."sa Hermione.
"Men vi har ingen annan vi kan tro på,som finns i närheten?"sa Harry.
"Du har rä jag förstår inte."sa Hermione."Hur kunde dödsätaren veta att Krake fanns här?Huset är osynligt för alla andra än alla som har satt sin fot här."
Harry tittade var mörkt ute,och snön yrde där ute.
"Vet du varför allt fortfarande är så här?"frågade Harry."Jag menar,Voldemort är död,och vi besegrade dödsätarna."
"Jag vet inte riktigt,det är väl några dödsätare som överlevde."sa Hermione.
"Du förstår inte vad jag menar."sa Harry och reste sig upp och gick därifrån.
Harry gick runt i det gammla huset,och kom snart upp till övervåningen.
Han gick in i dörren åt vänster,och blev häpen när han upptäckte att allt var städat här.
Sängen var som nybäddat,och inga saker var slängda på golvet.
Han fick syn på en liten spjälsäng som stog nära Harrys och Hermiones säng.
Någon måste ha fixat till huset medan Harry,Hermione och Ron hade letat efter horrokruxerna.
"Harry?"sa en röst,och Hermione tittade försiktigt in."Maten är färdig nu."
"Jag kommer snart."sa Harry.
Hermione nickade och gick utan ett ord ut ur rummet.
Harry tänkte på vänskap hade tagit slut när Ron hade fått reda på att Harry hade kysst och legat med Hermione i smyg.
Ron hade visserligen varit kär i Lavender,men Harry misstänkte att han hade försökt att få Hermione.Därför hade Ron tagit livet av sig själv,för att han tyckte att han inte betydde någonting för världen.
Harry reste sig upp och gick ut ur rummet.
Nere i köket satt Hermione tyst och åt mat.
Harry satte sig mittimot henne.
"Vad är det med dig?"sa Harry.
"Ingenting."sa Hermione lågt och blinkade bort en tår."Absolut ingenting."
Harry antog att hon var ledsen över sin far-Henrik-som hade dött.
"Om du vill prata om det kan du säga till."sa Harry.
"O-okej."sa Hermione,och hennes hand darrade så mycket att hon inte nästan kunde hålla gaffeln.
Han sträckte fram sin hand till henne på bordet,och hon tog den sakta.
"Om du tänker på dödsätarna,så gör inte det.För vad som än händer,kommer jag inte låta någon av dem ens få röra dig."sa Harry.
"De vill åt mig för att få dig vill döda mig för att kunna döda dig!"sa hon.
Den sista meningen skrek hon nästan ut.
"Ja,och sen ska de försöka ta över trollkarlsvärlden igen,men de är för få, har inte en chans emot aurorerna."sa Harry.
De tystnade,och släppte varandras händer.
"Skulle inte du jobba som auror?"sa Hermione efter några minuters tystnad.
"Det kan jag väl inte göra när jag har en gravid fru?"sa Harry.
"Fru?"sa Hermione."Vi har inte gift oss,Harry."
"Ja,men det kommer vi väl göra så småningom."sa Harry.
"Men när?"frågade Hermione."Och hur dessutom?Dödsätare kommer att följa oss hackihäl och försöka ta livet av oss när vi väl är framme vid kyrkan."
"Jag ska försöka se till att det inte blir så."sa Harry.
" går och lägger mig."sa Hermione,och reste sig upp,och gick iväg med tallriken till diskhon.
Harry tittade på var halv tre på gäspade när hon gick ut ur köket och försvann sen uppför trappan.
Harry reste sig också upp och lade tallriken i diskhon.
När han kom upp till övervåningen stog Hermione och borstade tänderna i badrummet med bara underkläder,samt en morgonrock på sig.
"Den lillen får allt komma innan brölloppet."sa Harry."Annars passar du ju inte i någon klänning som du har."
"Jag vet."sa Hermione och spottade i handfaten,varefter hon gurglade och spottade igen.
De gjorde sig iordning,och gick sen och lade sig tätt bredvid varandra under täcket.
Hermione låg helt stilla,och gjorde inget annat än att titta upp i taket med händerna på magen.
"Vill du att jag ska hålla om dig?"frågade Harry.
Hermione svarade inte,utan vred sig bara om och lät Harry ta armarna om henne.
Hon lade sig bekvämt och stängde därefter ögonen med en suck.
Harry tittade på hennes ansikte,och strök hennes ena kind,och somnade därefter.
