Kapitel 1

"Kan du lugna dig? Jag ser hur du kommer ringa på Bellas dörr exakt klockan sju. Till dess kan du väl bara stressa ner lite!"

Alice tittade förebrående på mig. Jag visste att hon hade rätt, men jag kunde inte rå för det. Eftermiddagarna var den svåraste delen av dagen. Bella hade utegångsförbud och jag fick inte träffa henne förrän klockan var sju.

Jag hade försökt att vara vid hennes hus ändå utan att hon skulle märka det. Men hon hade varit uppmärksam och jag hade även märkt hur Charlie blivit misstänksam, så jag slutade ganska snabbt med det. Jag ville inte att Bella skulle råka ut för mer problem än vad hon redan hade.

Jag kände hur mina käkar spändes då jag tänkte på hur Bella fick utegångsförbud. På grund av pojkspolingen Jacob Black. Och jag visste att allt berodde på mig. Jacob ville inte att jag och Bella skulle träffas så hans enklaste lösning var att göra så att hon fick utegångsförbud.

Jag fnös. Som om det skulle kunna hindra mig från att träffa Bella. Han hade ingen aning om vad jag skulle kunna göra för att få se henne. Jag skulle aldrig mer göra misstaget att lämna henne.

"Förlåt Alice!" sa jag uppriktigt. "Det är bara svårt för mig att vara ifrån henne längre stunder. Men du har rätt. Jag ska inte låta det gå ut över er."

Alice skakade på huvudet med ett lyckligt flin.

"Du kommer nog få det lättare från och med nu!"

Jag höjde på ögonbrynet och tittade frågande på henne.

Enligt vad jag ser...

Alice visade mig det hon sett. Jag kunde se hur Charlie och Bella satt i köket och pratade med varandra och det lät som om Bella skulle få villkorlig frigivning.

Jag behövde inte se mer. Överlycklig gav jag Alice en kram och sneglade på klockan. Den var halv sju. Det fick funka, jag kunde inte vänta längre.

Hälsa Charlie och Bella från mig! kunde jag höra Alice tänka innan jag var borta från huset på väg till Bella.

När jag satt i bilen tittade jag på sätet bredvid mig. Där låg min antagning till University of Alaska. Det hade inte varit någon större chock att jag kommit in. Men jag hade aldrig tidigare längtat så mycket efter kuvertet att komma. För hade jag fått min betydde det att även Bella skulle fått sin och bara att veta att vi skulle fortsätta vara på samma ställe fick mitt ansikte att spricka upp i ett leende. Jag hoppades verkligen att Bella skulle ta sitt förnuft till fånga och ta vara på dem här åren. Åtminstone ett eller två och fortsätta som människa ett litet tag till. Hon var envis som få, men jag höll fortfarande kvar vid det där lilla hoppet.

Jag körde extra sakta för att inte vara där överdrivet tidigt, Charlie ogillade mig nog som det var ändå, jag behövde inte testa honom mer på den punkten.

När jag kom fram till Bellas hus kunde jag se hur det var upplyst i köket och Charlie och Bella syntes då och då.

Jag kan inte vänta, jag ger henne kuvertet nu!

Charlies tankar hördes väl och jag gissade att det var kuvertet om university of Alaska han tänkte på. Jag gick närmare huset för att få höra vad Bella skulle svara. Jag kunde höra Charlies stolta röst.

"Grattis! Din första antagning."

"Tack Pappa!"

Bella lät inte för entusiastisk, men och andra sidan så hade hon inte heller några planer att gå på college.

"Vi borde prata om undervisningsavgiften. Jag har lite pengar undanstoppade..."

Jag fnös. Charlies tankar var goda, men pengar var verkligen inget problem. Jag hade erbjudit Bella precis det hon behövt men aldrig fick man ge något till henne.

"Lägg av pappa, jag tänker inte röra dina pensionspengar. Jag har ju min collegefond."

Jag skrockade lågt åt Bellas positiva ton. Jag visste att den collegefonden fanns det inte mycket kvar av. Charlie verkade inte riktigt ge sig.

"Vissa av de här ställena är ganska dyra Bella. Jag vill hjälpa till. Du ska inte behöva flytta hela vägen till Alaska bara för att det är billigare."

Jag spetsade öronen. Så Charlie trodde att Bella ville till Alaska på grund av priset? Jag skakade på huvudet. Charlie var nog den enda som gick på Bellas små lögner. Jag hade missat Bellas svar och hörde nu tydligt Charlies tankar och vad som skulle komma härnäst.

Och Cullen pojken då? Jag slår vad om att det är han som dragit med henne till att hon ska gå i Alaska.

"Så...?" Charlie lät sur och väntade på ett svar av Bella. Som om frågan var självklar.

"Så vad?" Bella blev misstänksam och genom Charlies tankar kunde jag se hur hennes läppar blev ett hårt streck.

"Ingenting. Jag bara... Jag bara undrade vad Edward har för planer nästa år?"

"Åh."

"Nå?"

Jag kunde direkt höra på Bella att hon kände sig fast och med tre knackningar på dörren räddade jag henne ur den situationen.

"Jag kommer!" utropade Bella med lättnad i rösten.

"Försvinn!" kunde jag höra Charlie mumla.

Jag tänkte lyssna av hans tankar för att hålla mig på det säkra i vad jag sa till honom men blev avbruten av att Bella slängde upp dörren.

Jag kände hur hennes doft sipprade in genom mina näsborrar och törsten slogs mot längtan att bara omfamna henne. Jag såg hur hon granskade mitt ansikte och jag kunde inte undgå att le lite mot henne. Hon hävdade alltid att jag aldrig kunde nå upp i den nivå hon älskade mig. Men hon visste inte hur fel hon hade. Blotta synen av henne framför mig, ivrig i blicken med håret rufsigt runt ansiktet, gjorde mig helt galen. Och hennes ögon som nu mötte mina. Dem vackra stora bruna ögonen. Jag hade verkligen inte ord att beskriva vad jag kunde göra för att hålla dem där ögonen vid liv.

Bella sträckte sig efter min hand och suckade när hon kände min hud. I mitt huvud suckade jag tusen gånger värre. Hennes hud var så mjuk och varm. Hennes beröring fick känslorna att ila runt i hela kroppen och det krävdes stor viljestyrka för mig att bara kunna stå still framför henne när det fanns så mycket annat jag ville göra.

"Hej!" fick jag fram och leendet hon gav mig gjorde mig vimmelkantig.

Jag höjde våra händer och smekte hennes kind med baksidan av min hand. Jag blundade och andades in hennes doft ännu en gång. Det brände till i halsen men jag ignorerade det som vanligt.

Det är tyst ute i hallen. För tyst...

Charlies tankar avbröt min njutning.

"Hur har din eftermiddag varit?" frågade jag Bella för att få tyst på Charlies syner om varför det var tyst.

"Långsam!"

Jag kände lyckan av att hon känt samma känsla som mig.

"Min också."

Ännu en gång drog jag in doften av hennes hud. Aldrig hade jag trott att någon skulle kunna lukta så gott. Jag kom ihåg hur gärna jag velat ha hennes blod i början. Hur jag till och med planerat hur jag skulle döda henne. Jag rös till. Aldrig skulle det hända. Jag flydde inte längre. Trots att hettan i halsen brände hela tiden så älskade jag den här doften och jag skulle aldrig klara mig utan den.

Jag gillar inte all den här tystnaden. Bäst att jag går ut och får ordning på det!

Charlies stol skrapade i köket och vem som helst kunde höra när hans klampande steg var på väg. Jag sänkte mina och Bellas händer men släppte henne inte. Charlie uppenbarade sig med en sur min och ett bistert ansiktsuttryck.

"Godkväll Charlie!" Jag var alltid artig runt Charlie. Jag ville inte förvärra hans humör.

Tro inte du klarar dig förbi mig bara för att du är trevlig. Du är bara här för Bellas skull!

Charlie grymtade till svar men hans tankar var desto tydligare. Bella skruvade besvärat på sig. Jag kom på vad jag hade i min andra hand och vände mig mot Bella.

"Jag har med mig fler ansökningsblanketter."

Jag höll upp kuvertet och frimärkena. Bella suckade högt. Jag visste att hon inte ville ansöka fler college, hon tyckte att det räckte med Alaska, och anledningen att hon ändå inte tänkte börja på något college. Jag log mot hennes reaktion.

"Ansökningstiden har inte gått ut överallt ännu, och några ställen kan tänka sig göra undantag." sa jag roat till henne. Det var klart att pengar isådanafall skulle spela med i bilden, men det var inget problem, inte för Bellas skull. Det verkade som om Bella antog samma sak och hon grimaserade surt mot mig. Jag skrattade lätt åt henne.

"Ska vi?" sa jag samtidigt som jag föste in henne i köket.

Bakom mig kunde jag höra Charlie fnysa.

"College ansökningar? Nåja, det är väl någolunda oskyldigt, plus att hon kanske kommer in någonstans där inte Edward finns."

Charlies tankar blev muntra på tanken att jag inte skulle finnas med i bilden.

Bella började duka av bordet medan jag tog fram ansökningarna. På bordet låg någon gammal och nött bok och när Bella plockade undan den såg jag att det var "Svindlande höjder". Jag höjde förvånat ögonbrynet mot Bella. Hon hade läst den där boken ett antal gånger och nu såg det ut som om hon börjat om på den igen. Ibland önskade jag att jag kunde göra vad som helst för att få höra hennes tankar, det här var ett sådant tillfälle. Jag tänkte fråga henne om boken men Charlie avbröt mig genom att harkla sig tydligt.

"På tal om collegeansökningar, Edward. Bella och jag pratade just om nästa läsår. Har du bestämt dig för var du ska studera?"

"Långt, långt bort från Bella hoppas jag!"

Jag log mot honom och svarade artigt.

"Inte än, jag har blivit antagen till några ställen men funderar fortfarande."

"Han döljer något, varför säger han inte bara var han har blivit antagen?"

"Var har du blivit antagen?"

Charlie lät irriterad.

"Syracuse, Harvard, Darthmouth... Och så sent som idag fick jag klartecken från university of Alaska Southeast."

Diskret vände jag mig lite mot Bella och blinkade mot henne. Jag kunde se hur hon fick hålla sig för att inte fnittra högt. Hon var så vacker. Min Bella!

"Harvard? Darthmouth?" Charlie mumlade och kunde inte dölja att han var imponerad.

"Oj, killen måste ju ha högsta betyg i allt, men Alaska?"

"Jaha, det är ganska... Inte så illa. Men University of Alaska...? Det är väl inget att ha när du kan välja Ivy League? Jag menar din far vill väl att du ska...?

Charlies respekt till Carlisle var stor och jag visste att vad jag än sa där skulle han inte våga säga emot.

"Carlisle står alltid bakom mina beslut." förklarade jag. Det jag däremot inte sa var att när man gått college ett antal gånger så blir inte valet så jätte viktigt längre.

"Hm." Charlie såg tankfull ut. "Ja, Carlisle brukar veta vad som är bäst. University of Alaska kanske inte är så dåligt ändå, men det är så långt. Och Edward ska kanske gå där..."

Charlies tankar avbröts av Bellas söta röst.

"Gissa vad Edward?"

Bella såg glad och lite smått lurig ut och jag gissade på att hon spelade med på vad jag börjat.

"Vad Bella?" sa jag leende. Charlie tittade misstänksamt på oss båda.

"Jag har just fått veta att jag har kommit in på University of Alaska!"

Bella var verkligen en lika dålig skådespelare som hon ljög men det var kul att se hur ivrigt hon spelade med.

"Grattis!" flinade jag. "Vilket sammanträffande."

"Det är något lurt med det här."Charlies ögon spanade mellan oss båda och stannade sedan på Bella. "Hm... Jag ska titta på matchen Bella. Halv tio!"

Jag suckade tyst. Även om jag kom tillbaka in i hennes run utan Charlies vetskap, så var det jobbigt bara att ha en tidsgräns då jag var tvungen att gå ifrån henne.

"Eh pappa... Har du just glömt samtalet vi hade om min frihet?"

Bella tittade granskande på Charlie.

"Just det. Kunde jag inte ha sagt det imorgon bitti istället."Charlie suckade. "Okej, halv elva. Du har fortfarande begränsningar på vardagar."

Jag hade helt glömt det Alice sagt om frisläppningen. Så även om jag visste om det lät jag nog förvånad.

"Har Bella inte utegångsförbud längre?" Min glädje lös nog igenom förvåningen.

"Ropa inte hej ännu, du får inte tillgång till henne när du vill ändå!"

Charlies tankar var kritiska mot mig och han vände sig surt mot mig.

"Villkorligt! Hurså?"

Jag kunde se hur Bella tittade irriterat på Charlie och till viss del kunde jag förstå henne. Men jag skulle inte göra det värre.

"Det är bra att veta. Alice har längtat efter någon att shoppa med och Bella längtar säkert efter lite storstadspuls."

Jag var stolt över mig själv att jag lade fram det som om det var Alice hon skulle umgås med, jag visste att Charlie tyckte om Alice väldigt mycket. Men Charlie blev istället röd i ansiktet och i hans tankar kom en rad svordomar.

"Nej!" röt han fram. "Inte seattle!" var hans tankar som rabblades upp hela tiden.

Jag såg tidningen som låg på bänken och förstod av Charlies tankar att det var någonting i tidningen han läst som gjorde honom upprörd. Jag gick fram för att läsa första sidan. Jag kunde höra hur Bella protesterade mot sin far.

"Pappa risken är större att jag blir träffad av blixten än att just den dagen jag åker till Seattle..."

Jag förstod ganska snabbt var det var frågan om och jag avbröt Bella snabbt.

"Nej jag håller med Charlie. Jag menade inte Seattle jag tänkte faktiskt på Portland. Jag vill inte heller att bella ska åka till Seattle. Naturligtvis inte."

Jag återgick till att läsa artikeln. Jag kunde svagt urskilja Charlies tankar.

"Ja, det har han rätt i. Hm, ja han bryr sig ju om Bella allafall."

Author: Så detta var första kapitlet, inte så mycket nytt här kanske, men man måste ju börja någonstans :) ! Hoppas ni gillade det och vill läsa vidare.