Nu jag börja lägga upp min fanfiction om Susan Bones från Hufflepuff. Den utspelar sig på deras sjätte år och jag föröker få den så lik JK Rowlings veration som möjligt.

Själva storylinen är klar, ska bara putsa lite på kapitlerna.

Allt tillhör JK Rowling!


Kapitel 1: Ny

31 augusti 1997

Kära dagbok. Jag vet inte vem jag är eller vad jag håller på med. Jag vet att det är dummt. Onormalt. Jag vet att jag är knäpp. Men ingen vet något. Ingen skada skedd.

Susan smällde igen dagboken och gömde den under kudden. Hon stirrade fustrerat ut i det mörka rummet och kände att hon hatade sig själv. Hon blinkade långsammt och en ensam tår sipplade ner över kinden. Hon suckade trött och lade sig ner i sängen.

Nästa morgon blev hon väckt av hennes mamma stressade röst. Hon skreck om någonting att tåget går om en timme. Susan ignorerede henne så gott hon kunde , och gick upp och klädde på sig. Hon släpade fötterna efter sig när hon gick ner för att äta frukost.

Där, i köket, stod hennes mamma hysteriskt vispande i en bunke. Susan suckade ohörbart åt hennes mammas dumhet. Dom hade inte brottom. Det tog bara tio minuter hemmifrån dom till King Cross station.

"Godmorgon mamma"

Hennes mamma stirrade på henne, som hon aldrig sett henne förr. Hon tog ett djupt andetag.

"Godmorgon gumman", andades hon ut.

Susan tittade skeptiskt på henne.

"Jaja, jag vet...", suckade mamma. "Jag får inte kalla dig gumman för att då har blivit så stor nu", sade hon ironiskt.

"Det var inte det jag menade", sade Susan kort och slog sig ner på en ledig stol vid det runda bordet.

"Vad är det med dig Susan... då har blivit så avskärmd på sista tiden... vi saknar dig", sade mamma bekymrat.

Susan bängde på henne.

"Har du mens eller?", frågade mamma med ett litet leende.

"Nej", fräste Susan. Det var så uppenbart att hon retades.

Faktum var att hon faktiskt inte hade det. Hon var bara den nya Susan. Nya Susan Bones. Hon var inte längre den lilla pluggflickan som alla slängde hit och dit. Inte längre den osäkra, blyga och lilla gulliga Susan. Anledningen till detta var endel händelser förra terminen på Hogwarts. Några händelser hon helst inte ville tänka på, som ingen visste om - förutom hon och en viss annan person... och Hannah såklart. Huvudsaken var att hon var den nya tjejen som stod upp för sig själv. Var stålt över sig själv. Fast problemet var att hon fortfarande var väldigt osäker och blyg. Men det skulle hon ändra på.

Hon reste sig tvärt upp från bordet och klampade upp på sitt rum. Kofferten var redan packad, det hade hon gjort igår. Hon tog fram dagboken och öppnade en tom sida.

1 september 1997

Kära dagbok. Snart sitter jag på Hogwarts expressen. Det jag ser mäst fram emot är att få träffa Hannah igen. Vi har inte setts så mycket på sommaren. Det var synd. Tänk om det här året blir annorlunde än förra terminen? Hoppas det. Verkligen.

Hon stoppade omsorgsfullt ned dagboken i kofferten. Dagboken var som en vän till henne. En vän som alltid finns där och lyssnar på en futtiga problem. I den fanns alla hennes tankar och känslor nedskrivna. Hon hade ingen hemlighet för den.

Efter en halvtimme stod Susan och stirrade på passagen mellan mugglarvärlden och Perong nio och trekvart. Hon tog ett djupt andetag och sprang igenom den massiva väggen med kofferten framför sig. Ingen märkte något. Alla mugglare forsatte som allt var som vanligt. Normalt. Det var det verkligen inte. Susan log lite åt deras blindhet. Framför henne stod ett stort rött tåg på stationen. På en skylt bredvid stod det Hogwarts expressen klockan 11.

"Susan!", hörde hon någon skrika. En tjej med ljusbrunt långt hår kastade sig i famnen på henne. Susan kramade tillbaka.

"Hannah...", log hon. "Jag har saknat dig"

"Har saknat dig med, gumman...", skrattade Hannah och pussade henne på kinden.

Tillsammans fick dom upp de tunga kofferterna på tåget. Hand i hand gick dom, med kofferterna dragandes efter sig, efter en tom kupé.

Första kupén dom gick förbi satt några nervösa förstaårselever. De tittade förläget bort när dom såg att två från sjätte årskursen stirrade på dom. I andra kupén satt några femmteklassare, som hade en vild diskution om vilket quidditch lag som är bäst. Susan är ganska säker på att dom var från Ravenclaw. I en av kupérna som Susan och Hannah tittade in i satt Potter, Lolliga Luna och Longbottom. Hon rynkade fundersamt pannan och tänkte på alla artiklar som hade fyllt The Daily Prophet med deras lilla äventyr på ministeriet. Hon skakade osynbart på huvudet och skyndade vidare.

Näst sista kupén var ledig, och Susan skyndade tacksamt in och slog sig ner på en av säterna.

"I år ska allt bli annorlunda... eller hur?", sade Susan.

"Såklart...", log Hannah lite sorgset. "...om du vill prata om det...?"

"Nej, jag mår bra!", avbröt hon Hannah. "Det är nåt jag känner på mig... att det ska bli annorlunda alltså..."

"Jo, kanske... med tanke på att det är det sjätte året på Hogwarts och allt", sade Hannah.

"Det var inte det jag menade" Hannah höjde ögonbrynen. "I år ska jag göra något oväntat, något impulsivt... och absolut inte Susan-aktigt", sade Susan med en drömmande blick.

"Och vad ska det vara då?", frågade Hannah skeptiskt.

Susan gav henne en road blick.

"Det får du se..."


Så där ja! Jag vet att det här kapitlet var väldigt kort... blir längre fram över. Hoppas ni gillade det och vill fortsätta läsa!