Harry och gänget möter marodörerna
Disclaimer:
Karaktärerna och all grundidé ägs utav J.K Rowling.
Själva idén kommer från Mauradette98 vad jag vet.
Det här är min första fanfic någonsin, så skulle vara kul om någon skickade en liten review. Uppskattas! ^^
Kapitel 1.
Det var kväll och snöflingorna lekte utanför fönstret. Harry och Ron satt i uppehållsrummet bredvid Hermione med munnarna öppna av förvåning och pannorna rynkade när de såg föremålet i hennes hand.
- Vad är det där? frågade Ron som nu stängt munnen men rynkan var kvar i pannan.- En tidsvändare, svarade Hermione och när hon såg deras fortfarande undrande blickar fortsatte hon. Jag fick den av Professor McGonagall för att hinna med alla lektionerna, egentligen får jag inte säga det.
- Men berätta! Vad gör den? frågade Ron ännu mer entusiastiskt än förut.
- Men ska jag verkligen berätta det? Professor McGonagall sade ju...
Men Hermione blev tvärt avbruten av Harry som sade.
- Men hon kommer ju inte få veta det, eller hur?
- Okej då, suckade hon med ett litet leende. Med en tidsvändare kan man ta sig tillbaka i tiden, jag fick den av Professor McGonagall bara för att jag har så många lektioner.
- Det är därför du hinner med alla lektioner! utropade Ron glatt, som om han vunnit en quidditchmatch medans Harry satt djupt försjunken i tankar.
Dagen därpå hade vädret utanför omvandlats till oväder. Vinden piskade och man såg inte någonting genom fönstrena, snön var ivägen. Trion satt i Gryffindors sällskapsrum. Brasan knastrade hemtrevligt och kastade mjuka skuggor på de röda möblerna. Hermione djupt försjunken i bok medans Ron satt och åt Bertie Botts bönor i olika smaker, hans ansiktsuttryck förändrades vid nästan varje tugga och Hermione som tittade upp emellanåt kunde inte låta bli att le åt det.
- Va flina' ru å? frågade Ron med munnen full av godis.
- Dig, svarade hon sanningsenligt. Du ska se dig själv!
- Tack för den då, muttrade Ron men kunde inte låta bli att flina tillbaks.
Just i det ögonblicket klev Harry in i rummet, hans hår var rufsigare än vanligt och han flåsade. Deras blickar vändes åt hans håll och båda fick oroliga miner.
- Äh, se inte så förskräckta ut, skrattade Harry som nu tittade på Ron vars min var blandad med oro och äckel. Ska du spy eller?
- Tror det..pep Ron och sprang uppför den mörka trätrappan till sovsalen.
Hermione vände sin blick återigen till Harry "Vad har du gjort?" sade hon medan hon lade ifrån sig boken på det polerade bordet.
- Jag har varit hos Hagrid, svarade han fortfarande flåsandes.
- Nej, det kan du inte vara. Han är ju bortrest! Förresten, tillade Hermione, så skulle du uppenbart vara genomblöt vid det här taget.
- Okej då, men jag kan inte prata om det här, svarade Harry vars ansikte fick ett äcklat uttryck i ansiktet. Ron spydde visst.
- Kan du inte gå upp och kolla till Ron? frågade hon och kastade en blick uppåt där ljudet kom ifrån.
Harry som var överraskad att Hermione snabbt hade bytt ämne sprang genast uppför trappan och knackade på dörren till deras sovsals badrum. Men när han hörde ännu ett kräkljud bestämde han sig för att Ron klarade det där själv.
