Fred
tog fram sin röd-gula Gryffindor handduk och torkade bort
svetten i pannan. Han var mitt i en quidditchmatch emot Hufflepuff.
Ingen stor en, mest träning. Men ändå bubblade Fred
över av avundsjuka och slängde ner slagträt i marken
så hårt att det studsade när det nådde marken,
då Hufflepuff vann.
-"Vad är det med dig?"
frågade hans bror. "Det är ju bara träning.
Visst är den där Cedric en idiot som alltid vinner över
oss på träningen, men..."
-"Det är
inget, George" muttrade Fred medan han sneglade mot Cedric
Diggory med ilsken min. Han var Hufflepuffs sökare och tränare
för laget, ung, smal och stilig, en typiskt perfekt man med alla
tjejer efter sig. Fred var en av de många rödhåriga
barn som tillhörde familjen Weasley, och enligt de flesta: inget
speciellt utseendemässigt. Cedric var helt enkelt den perfekte
kille han ville vara.
Nästa morgon tvingade Angelina, deras
tränare, upp sitt lag tidigt på morgonen för ännu
ett träningspass med Hufflepuffs lag. ("Ni är i
dålig form!") Anledningen till att de båda lagen
alltid tränade tillsammans nuförtiden verkade vara att
Angelina stötte på Cedric... Den här gången
slutade matchen ganska jämt, vilken gjorde Fred på bättre
humör. Fast det var ett väldigt tufft träningspass,
eftersom Hufflepuffs lag hade blivit riktigt bra... tack vare
Cedric. Fred bet sig i läppen.
-"Shit!" utbrast
han när han upptäckt att han glömt sin Gryffindor
handduk. Han var helt nersvettad, och försökte desperat få
någon att offra sin egen handduk till Freds våta
kropp.
-"Du kan få låna min" sa en välkänd
röst. Det var Cedric som stod bakom honom, med en gul-svart
handduk i den ena handen. Han log vackert mot Fred och lade handduken
på hans axlar. Fred sa inte tack, utan såg nervöst
på Cedric... han kände sig så konstig...
Efter
quidditchträningen strövade Fred ut på gården.
Det var helg, så alla umgicks med varandra, Gryffindorare,
Slytherinare, Hufflepuffare och Rawenclaware(fast Slytherinbarnen var
något aggressivare än de andra, och höll sig som
vanligt borta från de andra elevhemmens elever). Det var bara
Fred som var utan sällskap på skolgården, för
George hade fått feber. Han var dystrare än han brukade
vara med sina glada skämt och bus; nu tittade han bara sorgset
åt Cedrics håll... imorgon var det alla hjärtans
dag... av någon anledning tänkte han sig själv som
tjej; rött hår, chokladask i handen, hånglandes med
Cedric Diggory... vafan tänkte han på? Hade han
verkligen fantasier... om en kille? Det verkade så, för
han kände sig riktigt avundsjuk på flickorna som flockades
kring Cedric. Fred skakade på huvudet och gick emot pojkarnas
sovsal.
-"Vänta!" ropade en röst. Fred vände
sig om. Det var Cedric.
-"Vad vill du?" muttrade Fred
bittert. Cedric blev skär i ansiktet.
-"Alltså...
alltså... alltså..." stammade Cedric. Fred tittade
konstigt på honom. "Det var inget!" Cedric sprang
iväg, och lämnade en förvånad och förvirrad
Fred stående mitt i korridoren. Vad var det där om? Fred
ryckte på axlarna, försökte undvika allas stirrande
blickar och gick till Gryffindors sällskapsrum för att
tänka lite.
I sällskapsrummet sprakade en brasa i
spisen, och det var endast några få andra som var där
inne nu. Fred sjönk ner i soffan.
-"Oi!" sa en
röst. Det var Lee Jordan, en av Freds vänner. "Hur ere
med dig och Cedric?"
-"Va?" sa Fred undrande och
höjde ena ögonbrynet.
-"Jag menar, ni verkar ju
vara helkära i varandra" Lee såg ut att brista i
skratt. "Det ser ju vem som helst"
-"Det är
alla hjärtans dag imorgon.." sa Ron, som satt och spelade
Trollkarlsschack med en svärande Harry som just fick sin dam
utslagen. "Ni kanske ska... fira det med lite hånglande?"
Ron pekade på Fred med ena handen, och höll för sin
egen mun för att inte skratta ihjäl sig med den andra. Fred
blev förnärmad.
-"Håll käften!"
fräste han ilsket.
-"Gud, Fred, varför tar du det
så allvarligt?" sa Lee Jordan, som slutat le. "Det är
ju bara skoj" Fred reste sig upp ur den röda soffan och
slog igen dörren till pojkarnas sovsal med en smäll.
-"Vad
du än säger, Lee, de är kära" fnissade Ron.
-"Shack matt" sa en stolt Harry.
-" VA?!"
-"Du
verkade vara mer koncentrerad få Freds kärleksaffärer
än spelet" Ron såg otroligt förkrossad ut, men
Harry bara log stolt.
-"En sikel på att Cedric och
Fred blir ihop" sa Ron för att pigga upp sig med lite
vadslagning.
-"Taget"
Fred var helt ensam i
sovsalen (om man undantar en febrig, sovande George), där han
låg i sin himmelssäng. Vad var
det
Cedric skulle säga till honom? Var kan kär... nej... så
kan det väl inte vara? Eller? Fred slöt ögonen och
försökte somna tidigt... bara han blev lite utvilad skulle
allt bli bra igen... men så fort han var påväg att
somna kom en bild av Cedric utan tröja upp i hans huvud.
Cedricen såg på honom med drömmande blick samtidigt
som han knäppte upp gylfen...
Fred vaknade med ett ryck. Han
hade
somnat
tidigt, för alla de andra eleverna låg i sina sängar
och sov sött i det kolmörka rummet. Fred försökte
blunda och somna igen... men med Georges höga snarkningar och
perversa fantasier om Cedric Diggory var det svårt att
somna.
Nästa morgon väckte en nu frisk George den
mycket trötta Fred, och var tvungen att kämpa för att
få upp honom ur sängen, så att han kunde visa sin
bror sitt nya skolkgodis. Det var söndag, det var alla hjärtans
dag.
-"Glad alla hjärtans dag" sa Ron med sitt
flickigaste ansiktsutryck och en dålig imitation av Cedric.
Fred brydde sig knappt om honom, rynkade pannan och gick ut i
korridoren. Han satte sig på fönsterkarmen och tittade ut
igenom det nyputsade fönstret Filch jobbat med hela dagen igår.
Det var en ovanligt grå februaridag, och de flesta, som inte
blivit väckta av en viss rödhårig tvillingbror, låg
fortfarande och sov. Den enda i korridoren var Fred, och... Cedric.
Cedric! Vad gjorde han här? Han var nu på andra sidan
korridoren, och Fred hoppades att han inte skulle se honom... ännu
mindre stanna och prata med honom... han kände hur han blev
rödare och rödare i ansiktet för varje steg Cedric
närmade sig honom.
-"Hej Fred" sa Cedric, då
han nu stod tre steg ifrån kroppskontakt med Fred. Skit!
-"D-du
känner knappt mig... kalla mig inte vid mitt förnamn..."
mumlade Fred. Cedric ignorerade det.
-"Det är inga
ute... en sån här dag vill man ju helst stanna i
sällskapsrummet"
-"Jag gick mest ut för att
vara ifred" flög det ur en rodnande och smått
irriterad Fred, som inte visste exakt vad han skulle säga.
Varför reagerade han såhär på Cedric? De
pratade ju bara...
-"Jag kom ut för att träffa
dig" sa Cedric. "Och jag hade visst tur" Fred glodde
på Cedric med stora ögon, och backade ett litet steg
bakåt.
-"Mig?" upprepade Fred. "Jaha"
Det var det bästa han kunde få ur sig just nu.
-"Glad
alla hjärtans dag" viskade Cedric och tog tag i Freds röda
kinder, mjukt men med ett stadigt grepp. Fred bara stod där och
stammade fram små "eh", medans Cedric närmade
sig honom ännu mer... Cedric slöt ögonen, öppnade
munnen och kysste Freds darrande läppar. Där satt han på
fönsterkarmen, och så hade Cedric kommit och börjat
hångla med honom. Cedric verkade vara helt lugn, med tanke på
hur många han hade kysst under sin livstid... Fred bara
skakade. Han visste inte vad han skulle ta sig till. Då Cedric
strök honom över håret kände han hur en varm
känsla strömmade igenom honom... han satte armarna kring
Cedrics axlar och kunde inte motstå att blunda och kyssa den
långe, ett år äldre killen tillbaka. Det var tur för
dem att Filch inte upptäckte dem, för då skulle det
antagligen bli putsning av gamla pokaler i en månad. De båda
verkade inte tänka på nåt annat än varandra
just nu. Fred kände hur Cedric först knäppte upp hans
skjorta... sedan sin egen... Cedrics bara överkropp var
ungefär som i Freds dröm; smal men ändå
muskellös. Fred smekte Cedrics mage långsamt med
fingrarna... Plötsligt rös Fred till. Cedric verkade vara
ute efter att ha sex med honom, för han kände fingrar
väldigt långt ner...
Plötsligt hördes det
ett rop från andra sidan korridoren.
-"Jag visste det!"
Det var Ron som pekade emot de två hånglande killarna,
som var som paralyserade. "Harry, du är skyldig mig
pengar!"
-"Är jag väl in-" sa Harrys
röst, och ögonblicket senare hade han också tittat in
i korridoren. "Jaså minsann. Jahapp, köp dig nåt
fint Ron. Tack så mycket Fred" sa han buttert och gav ett
silvermynt till sin vän som var väldigt glad över sin
vinst. Harry började gå därifrån. "Kom så
går vi till sällskapsrummet, det är ju kallt här
ute"
-"Tack brorsan! Jag känade just en sikel tack
vara dig" sa Ron till Fred med ett brett flin som verkade
sträcka sig från öra till öra. "Och lycka
till med barnen"
Cedric och Fred var nu ensamma
igen.
-"Uh... jaha" sa Fred som nu såg väldigt
besvärad ut. "Ron har säkert IG i sexualkunskap"
-"Vad
är det?" frågade Cedric.
-"Vet inte" sa
Fred dumt. "Nåt mugglarämne i skolan"
-"Uh,
ok" sa Cedric och hade fortfarande blicken i Freds ögon. De
båda satte på sig tröjorna igen, och såg sedan
på varandra ett tag.
-"Nästa gång du har
bestämt dig för att ha sex med mig får du nog välja
ett bättre ställe" sa Fred och log lite. Cedric
skrattade. "Jag lovar, jag darrar mindre nästa gång"
Sen
gick de båda två tillbaka till sina sällskapsrum,
smått leende inombords av vad som hade hänt på en
vanlig söndagmorgon.
