Draco
och Narcissa var inte hemma. De hade fått ett uppdrag av Lord
Voldemort, och det var bara Lucius hemma i familjen Malfoys
vardagsrum. Han hade alltid, sedan dagen Draco föddes, undrat
varför... varför
han
gifte sig med Narcissa. Han älskade faktiskt inte henne alls.
Men gjort var gjort, då han låg i soffan med ett glas vin
i ena handen... han hade druckit för mycket. Rummet blev
dubbelt då och då, och han fick ont i huvudet. Det här
var väl livet han var dömd till... den han egentligen
älskade, levde för var hans herre, Mörkrets herre...
men det kunde aldrig, aldrig bli dem... hur mycket Lucius än
önskade...
-"Stör jag?" frågade en
väsande röst plötsligt. Lucius hoppade till. Självaste
Lord Voldemort hade öppnat dörren till vardagsrummet Lucius
låg i. Lucius läppar darrade.
-"L...lord
Voldemort..." stammade Lucius vid åsynen av sin herre och
hemliga kärlek. "Jag visste inte att Ni... jag menar..."
Orden hade försvunnit från Lucius hjärna, och han
kunde inte säga någonting, även om han ville.
"J...jag..."
-"Lucius, du behöver inte säga
någonting" sa Voldemort och gick några steg närmare,
då Lucius upptäckte att hans ormliknande herre inte
hade någonting på överkroppen.
-"Imponerande
bröstkorg" sa Lucius utan att tänka, och när han
förstått vad han just sagt stammande han, men lyckades
inte få fram något vettigt. Voldemort gick ännu
närmare... väldigt
nära...
-"Vi
är helt ensamma" sa han sakta, böjde sig mot Lucius
och gav honom en kyss. "Din familj kommer inte hem ikväll.
Vi har hela natten för oss själva."
"Håhå!"
sa Lucius för han visste inte riktigt vad han skulle säga.
"Håhåhå." sa han sedan; det var hans
favorit citat från Nalle Puh. "Du är minst lika sexig
som Nasse!" sa han med vördnad i rösten. Men kom
plötsligt på vad han just hade sagt: man kunde ju inte gå
runt och säga att man i hemlighet hade en crush på Nasse
när man hade en sexig, äldre man på besök.
"Förlåt.. jag menade inget illa... jag kom av mig..."
sa Lucius och rodnade märkbart. Fyllan hade nu avtagit
helt.
"Vadå?" Sa Voldermort och satte sig i
grensle över Lucius. "Nasse e ju vrålhet! Värsta
tigern ju!" fortsatte han med viskande röst och började
kyssa Lucius hett och passionerat. Lucius fnittrade dumt mellan
kyssarna. Han fick för sig att han skulle ta av Voldermort
manteln men när han försökte att göra det så
fann han bara svart vitlöksrök under.
"Oj, förlåt!"
sa Voldermort ursäktande "jag glömde att säga
det: jag sålde min kropp till profersor Sprout för en
femma igår... behövde lite pengar till poppulvergodis...
så det får nog bli jag som våldtar dig..."
Voldermort såg förlägen ut och rodnade nästan
lite.
Lucius blev riktigt besviken men han ville ju inte såra
Voldermort så han log istället ett (som han trodde var)
trevligt leende och sa: "Det var nu lite synd.. Men, Äh!
Vem bryr sig om några ickeexisterande kroppar!" Voldermort
log ett gulligt, litet leende och började dra av Lucius hans
mantel. Nej! Fan, helvetes, jävla skit! Lucius kom plötsligt
på att han hade sin nya Svampbobtatuering på magen nu!
Han reste sig hastigt upp och puttade undan Voldermort. "Tyvär!
Det blir nog inget sex ikväll! Lessen kompis!" sa han och
rättade nogrant till klädnaden. Han såg hur
Voldermorts ögon först såg plågsamt besvikna
ut, sedan fundersamma och tillsist mordbenägna... oops!
"Vill
du dö eller!!!" sa Voldemort surt och riktade sin trollstav
mot en skräckslagen Lucius. "Jag dödar dig som jag
dödade Mumin och Sniff när dom vägrade mig sex!"
Gastade han med galna ögon. "Ett... TVå... Tre..
Avada Kedavr..."
Helt plötsligt stormade Draco
in.
-"Far, far! Jag har blivit man! Min tingeling står
rakt upp när jag ser på Harry! Jag är kåt på
honom! Woho! Jag har fått min för-" Draco avbröt
sig själv och gapade, men inte länge till. Dödsförbannelsen
träffade honom, och han föll ner på golvet.
Så
denne historia slutar lyckligt för alla utom Harry ty han blev
mycket deprimerad, satt på en bänk med ett hånglande
par och såg folk fly i förtvivlan...
