Harry
var ensam. Långsamt strövade han runt det stora, magnifika
slottet, hans skola. Hogwarts. Harry såg upp på snön
som sakta föll ner, och... han kände sig ovanligt ensam,
tom. Ron och Hermione hade mystiskt försvunnit när de fick
syn på en toalett med lås, och varje gång de gick
in där hördes mystiska ljud.
'Kul för dom', tänkte
Harry, och avundsjukan kokade snart över.
Harry gick in i
sitt sovrum och lade sig ner på sängen. Han suckade djupt
och sorgset. Senaste tiden hade han känt sig så
underlig... Och det berodde sannerligen inte på några
tonårskval! Han märkte att han inte längre kände
sig dragen till sin flickvän Ginny, utan snarare hade hans
blickar börjat dra sig allt mer åt hans ärkefiende
Draco Malfoy... Han kunde inte riktigt förklara varför, men
Draco var stiligare än någonsin... han hade så
vackert, blont hår... och...
Harrys tankar avbröts av
en dörr som smälldes igen. Han vände sig inte om, utan
hörde istället på när någon långsamt
låste dörren.
-"Hej Harry" sa Draco. Harry
vände sig om.
-"Dr-Draco! Du får inte vara här!"
flämtade Harry, då han kände att han rodnade. "Det
är Gryffindo-"
Men mer hann han inte säga, för
plötsligt hade Draco böjt sig ner och lagt, med ett varmt
leende, ett finger över hans läppar. Harry flämtade
till och hans andehämtningar blev tunga. Å, gud! Hur
skulle han kunna dölja sin upphetsning?
"Draco..."
sa han. Hans kropp skälvde av en blandning av nervositet och
frustration.
"Harry," sa Draco försiktigt.
"Det är något som jag alltid has velat säga
dig..." Harry noterade att Draco såg mycket nervös
ut, han darrade och flackade med blicken... men såg ändå
beslutsam ut. "Jag, jag,... Jag älskar dig! Det har jag
gjort ända sedan den första dagen då vi möttes..."
Nu såg han Harry äntligen i ögonen, och Harry gjorde
det samma. Det blev en pinsam tystnad, tills någonting
fick Harry att böja sig mot Draco och långsamt kyssa
honom. Draco slöt ögonen, men Harry var så nervös
att det inte gick att stänga dem. Han bara såg på
Dracos slutna ögon, och fortsatte att kyssa honom... Draco
smekte sakta Harrys ena kind med sin högra hand, vilket fick
Harry att slappna av och sluta sina ögon... Han drog mjukt men
bestämt ner Draco på sin säng och sedan låg dom
där och hånglade erotiskt med varandra i flera minuter.
Draco stönade när Harry lät sin hand försiktigt
löpa ner längst med Dracos smala, mjuka, vita mage innanför
klädnaden. Han darrade. Draco... Varför hade de två
bråkat så mycket de senaste sex åren? Varför
hade han inte själv vågat ta mod till sig (som han alltid
hade velat göra) och försökt att bli vän med
honom istället för att ständigt låtas sig hånas
och sänkas av Dracos gliringar och elaka skämt...?
-"F...förlåt..." viskade Draco. Harry
slutade kyssa honom, men drog honom inte ifrån sig.
-"För
vad?" frågade han samtidigt som han drog av sig
t-shirten.
-"För att jag varit en sån idiot de
senaste åren... allt dumt jag sagt har bara... flugit ur
mig... jag kan verkligen inte utrycka mina känslor...,"
Draco darrade, och en liten tår rullade långsamt ner för
hans kind, men innan den hunnit till Dracos mun torkade Harry bort
den, med en brett leende på läpparna.
-"Det...gör
inget" viskade Harry, och började åter igen kyssa
Draco. Draco verkade inte ha några invändningar, utan tog
långsamt av sig sin svarta mantel. Då plötsligt,
utan att någon av de ens hann uppfatta vad som hade hänt,
flög dörren till sovsalen upp och det hördes ett kvävt
skrik: "Harry! ... Hur-hur-hur kunde du!?" Harry
tittade upp och såg till sin förargelse och häpnad
att Ginny stod i dörröppningen; darrande som ett asplöv
och med tårarna rinnande i strida strömmar ner för
kinderna. Helvete! Vad gjorde HON här? Fan, precis när
allting hade känts så underbart!
"Ginny..."
sa han bara. Han hade ena armen om Dracos mage. Som för att
skydda honom. Och det hade nog varit en god ide om han hade gjort
det; för i nästa stund hade Ginny givit Draco en rungande
örfil som fick Draco att kväva ett skrik av smärta och
rusande skrikandes och gråtandes ut ur sovsalen. Det blev
dödstyst i rummet. Tillslut bröts tystnaden av en liten
hostning från Harry.
-"Vi... kanske borde sluta nu..."
sa han med en ganska obesvärad blick. "Inte för att
jag vill, vi var ju nästan vid den bästa delen." Både
Draco och Harry log och såg ut att vara påväg att
klä av sig igen, men vid tanken på ett visst litet
röhårigt ilsket monster klädde de på sig
igen.
-"Vi är... typ... ihop nu va?" frågade
Draco osäkert.
-"Absolut" sa Harry och gav honom en
puss på kinden. "Ah, det är snart trolldryckskonst
med Snape... mmm, det bästa jag vet." Draco log.
-"Vi
kan gå tillsammans, väl?" sa han. "Klassrummet
är på andra sidan skolan, och det är kallt ute...
jag har ingen halsduk. Vi... kan väl dela?" Fjärilarna
i Harrys mage verkade ha krig, för han kände sig lyckligare
än någonsin.
-"Absolut" sa han med ett brett
leende och virade den stora, varma halsduken runt parets halsar.
Långsamt gick de ut... och det var verkligen långsamt,
eftersom de kom en halvtimme försent. Men det var värt att
få 50 poäng avdragna från Gryffindor för sen
ankomst, det var värt att få arga och förvånade
blickar från förbipasserande, och det var värt att
Ginny var arg som ett bi och spred rykten om att Draco och Harry hade
sex i en städskrubb. Han var kär på riktigt. Och det
kunde han offra vad som helst för.
