Del 1: Alla hjärtans dag...

Han satt och stirrade på en fläck på väggen på andra sidan rummet, bredvid honom satt Ron och rotade runt i sin ask med chokladgrodor som han hade fått av Hermione samma förmiddag. Själv hade han inte fått något, vilket var ganska skönt...

"Men herre gud..." Ron hade yttrat sig för första gången på en halvtimme.

Det var Alla hjärtans dag, och tack vare Hermione hade inte flickorna överöst Harry med kärleksdrycker och chokladgrodor. Hon hade naturligtvis gått och hotat dem med straff så som poängavdrag och anmälan till lärarna. För en gångs skull var han glad att hon var en av dem som hade blivit vald till prefekt...

"Men herre gud!" sade Ron för andra gången. Harry sneglade frånvarande på honom.

"Vad är det nu du svamlar om?"

"Jag får ju bara sådana kort jag redan har..." muttrade han och kikade lite irriterat ner i asken.

Det kom en ljudlig suck från hörnet där Hermione satt och läste sin bok om runskrift för tredje gången. Ron gjorde en grimas och återgick till att öppna sina grodkort. Vilken deprimerande dag. De hade tidigare varit nere i stora salen och ätit middag, där hade hängt rosa girlanger och ballonger och där hade funnits många fler ljus än vanligt. Det hade egentligen inte varit så mycket människor där, de flesta hade gått ner till Hogsmead. Harry reste sig upp, han orkade inte sitta där längre i den tragiska stämningen.

"Jag tar en runda till biblioteket" muttrade han och började dra sig mot utgången. Ingen sade något, de båda andra var försjunkna i sina pågående aktiviteter.

Han tänkte egentligen inte gå till biblioteket, han visste faktiskt inte var han var på väg. Han girade ner mot Stora salen. På vägen mötte han flera par som skyndade genom korridorerna och nog var på väg till sina respektive sällskapsrum. När han tänkte efter måste klockan vara ganska mycket, det hade börjat skymma där ute. Han skulle precis svänga ner för trappan när något på andra sidan hallen uppenbarade sig. Han blev nyfiken och vände tvärt och började långsamt gå mot det som nu såg ut som en dörr. När Harry kom närmare kände han igen dörren, det var dörren som ledde in till Vid Behov-rummet. Varför hade den plötsligt uppenbarat sig? Den kommer väl bara fram när någon ber den att göra det? Men varför klaga? tänkte Harry medan han gick mot den, det kan ju alltid vara skönt att vara ensam en stund. Han öppna långsamt dörren och gick in.

"Välkommen in." sade en röst bakom honom. Harry stelnade till. "Tänk att jag skulle träffa dig här ikväll, och helt ensam också, vilken tur man kan ha..."

Harry vände sig om, han hade snabbt känt igen rösten. En väldigt obehaglig känsla, på gränsen till smärta, spred sig snabbt genom kroppen samtidigt som han såg vem det var. Draco Malfoy stod och log mot honom i glöden från stearin-lamporna som stod utspridda runt omkring dem. Han hade tagit av sig tröjan och hade bara byxor på sig. Hans blonda hår hängde ner i ögonen. Harry försökte le tillbaka, men det var ganska svårt när det kändes som om huvudet skulle explodera.

"Du verkar spänd, vad har du haft för dig idag?" frågade Draco lugnt medan han närmade sig honom. Han var en bit längre än Harry, vilket han tyckte var en aning retsamt.

"Inget särskilt, jag har bara vandrat runt i slottet hela dagen och tagit det lugnt..."

"Har du varit med rödtotten och Granger?" De stod nu väldigt nära varandra.

"Ja, men... han blir förbannad om han hör, du kanske inte ska..."

"Varför skulle han höra? Han vet väl inget om oss? Inte Granger heller, skulle jag tro..." sade han medan hans blick gled över Harrys panna.

"Nej..."

"Jag har ju sagt att du kan berätta för dem, de kommer ändå att få veta tids nog..." Det blev tyst, Harry stirrade ner på sina skor. Rent instinktivt drog han av sig först dem och sedan tröjan.

"Har du fått några fina presenter idag? Du som alltid brukar vara så populär."

"Nej, faktiskt inte..." Harry tittade upp i hans ansikte, "jag ha...", men innan Harry han avsluta meningen, tog Draco ett grepp om Harry och kysste honom. Han kände sig plötsligt helt slapp i kroppen och kunde inte tänka klart, hans huvud höll på att sprängas.

"Ta det lugnt bara, jag kan hjälpa dig att lindra smärtan..."