Tre dagar kvar… bara tre dagar…

Remus stönade och lutade hakan i ena handflatan, tre dagar kvar till jullovet var tre dagar för mycket! Och att dessutom ha dubbelpass i trolldomshistoria direkt efter lunch; USCH!

Fler än Remus verkade ha problem med koncentrationen; i bänken till vänster bakom honom låg Peter i en ställning som man direkt kunde se skulle ge honom ont i ryggen, med huvudet på sina andteckningar och dreglade så att fler av de redan från början klottriga orden var helt utsuddade. I bänken framför honom, den bredvid Remus, satt James och Sirius djupt koncentrerade över en bit pergament, Remus hoppades bara att de inte höll på med något dumt, han skulle få huvudvärk om han försökte hindra dem. Men när James höjde på huvudet och gav Sirius ett bläckstreck över näsan kunde Remus försäkra sig om att så inte var fallet;

På pergamentet fanns en hög bokstäver och en nästan hängd gubbe, därtill en tabell som visade att Sirius nu vunnit 7 av 12 omgångar.

Som svar på det blåsvarta strecket som nu prydde hans näsrygg knycklade Sirius ihop pergamentet och kastade det mot James, som tack vare sina skärpta reflexer hann ducka i tid. Pappersbollen träffade istället Remus på örat och föll ynkligt ner på hans bänklock. Remus kastade en trött blick på den och sedan en på de båda skadeglada pojkarna bredvid honom innan han suckade och helt enkelt lade tillbaka bollen på ägarens bänk. Där fick den dock inte ligga kvar länge, eftersom James nu tyckte att Remus förtjänade något så uppskattat som att få en pergamentklump nerkörd i nacken.

Remus var för trött för att orka bli arg, han lät bollen sitta kvar.

När klockan ljöd genom korridorerna reste sig Remus långsamt och plockade ner sina saker i väskan med långsamma rörelser. När han tittade upp såg han till sin belåtenhet att James och Sirius gått i förväg och att de lämnat honom och Peter åt sina öden.

Efter att han väckt sin sovande kamrat och med hjälp av magi tagit bort pergamentet och bläcket från hans kind, satte Remus kurs mot fängelsehålorna. Nu var det bara trolldryckskonsten kvar innan han kunde gå upp till sin sovsal och ta igen förlorad sömn. Remus log åt tanken; den här lektionen skulle det troligtvis bara bli repetition eftersom professor Snigelhorn vid den här tiden brukade vara ännu mer skoltrött än eleverna…

I trappan till fängelsehålorna höll han nästan på att krocka med en väldigt stressad Sirius, och det vara bara tack vare Sirius reflexer Remus varken gick in i honom eller snubblade nerför trappan. Remus rynkade pannan åt sin vän;

– "Vad gör du här, vi har ju trolldryckskonst nu…"

– "Jo, men min uppsats…"

– "Vad då för uppsats?" Remus fattade ingenting, ingen lärare de hade gav dem läxor tills dagarna precis föra jullovet. Men Sirius såg inte heller ut som om han skojade…

– "McGonagall gav oss ju en uppsats för ett tag sedan som skulle in idag!"

– "Ja visst ja…" Remus hade helt enkelt glömt bort det hela eftersom han hade lämnat in uppsatsen förra veckan. Sedan såg han på Sirius, det var uppenbart vad han skulle be om;

– "Nej." Remus höll upp en hand så att han inte skulle kunna se de bedjande valpögon Sirius ofta fick för sig att använda för att få sin vilja igenom.

– "Vad då 'nej'?"

Remus suckade;

– "Nej, jag kommer inte skriva den åt dig, säga åt dig vad du ska skriva eller låta dig låna de anteckningar du behöver."

– "Men skriva av…"

– "Jag har redan lämnat in den!"

– "Snälla Remus, jag måste ha hjälp med det här och jag hittar verkligen inte mina böcker…"

– "Du kastade ut dem genom fönstret när de tog för mycket plats i din koffert…"

– "Visst fan, det gjorde jag! Ingen chans att du räddade den här när du tog in dem igen, för det minns jag att du gjorde?"

Remus skakade på huvudet;

– "Det var den där boken du sparkade ut i sjön innan jag hann få tag i den…"

– "Jäklar! Vad sa du inte att jag skulle behöva den för?!"

– "Det gjorde jag, men du sa bara att jag lät som James mamma."

Tydligen kunde inte Sirius komma på något bra svar på detta utan gick bara tyst efter Remus till klassrummet. Remus var dock inte klar, men att tänka på Sirius olika dumheter hade i alla fall fått honom på bättre humör;

– "Du vet, det allra enklaste skulle ju vara att bara skriva uppsatserna i tid för en gångs skull. Då behöver du inte tigga om hjälp på det där dumma viset, eller komma på en massa dumma ursäkter som ingen tror på ändå."

– "Ja, jag vet! Men det är ju jobbigt, och jag glömmer bort det hela tiden! Och att du tjatar hjälper ju inte, det vet du!"

Remus vände sig om vid dörren innan han öppnade den;

– "Har du aldrig prövat att muta folk? Jag så den där choklad- lådan du fick för två dagar sedan av din familj, och jag måste säga att den luktar underbart!"

Med den orden försvann han in i klassrummet och slog sig ner bredvid Peter, som verkade otroligt nervös och frenetiskt bläddrade igenom trolldrycks-boken. När Remus slog sig ner såg han upp med en näst intill pankslagen blick;

– "Remus, kommer du ihåg vad vi skulle ha på provet idag? Jag hittar inte mina papper…!"

Remus blev väldigt förvånad, han kunde inte minnas att de skulle ha prov idag…;

– "Vem sa att vi hade prov, jag…"

– "James, han sa att…"

Remus skakade på huvudet och blängde surt på den andre pojken med glasögon i bänken bakom;

– "Då har han lurat dig igen Peter."

Peter såg förvånat upp från boken;

– "Va??"

Men Remus fortsatte bara blänga på James, som (som vanligt) fortsatte stirra på Lily Evans, som inte ens verkade vara medveten om att han existerade på samma halva av jorden. För att straffa honom på ett lämpligt sätt tog Remus Peters bok, eftersom hans egna låg kvar i väskan, och gav James ett lätt slag i huvudet. Dock gjorde bokens tyngd att slaget blev kraftigare än menat, och James skulle ha en ordentlig bula i ett par dagar. Dock fick smärtan honom att regera och han vred på huvudet för att se vem som försökte slå in skallen på honom med ett bokhörn. Och vem skulle det inte kunna vara, om inte bokmalen själv, som nu hade mage att sitta där och se nöjd ut! James morrade dovt (ett ljud som inte på långa vägar kunde mäta sig med det Sirius eller Remus kunde ge ifrån sig när de var på dåligt humör) och gned sig där Remus träffat;

– "Och vad fan skulle det där vara bra för?!"

– "För att få dig att sluta bete dig som en idiot och följa Slingersvans exempel! Du har inte lång tid på dig innan provet börjar."

James såg ut som ett frågetecken (med huvudvärk);

– "Nu har du nog domnat bort i skallen Moony, det där med prov var bara något jag sa till Slingersvans för att det var kul."

Remus skakade på huvudet i spelad förvåning;

– "Men jag hörde att en av förstaårseleverna lyckades dränka in både sig själv och professorn i någon felgjord trolldryck, de ligger i sjukhusflygeln bägge två. Vi har fått en vikarie, som tydligen vill testa hur mycket vi kan…"

James ryckte till som om någon skjutit gnistor på honom;

– "Vad i helvete har jag inte fått reda på det för?!"

Och han började bläddra igenom sin egen bok, nästan värre än Peter hade gjort. Han missade totalt det flin som satt klistrat över både Remus och Sirius ansikten.

Nog för att tre dagar var illa, men det skulle nog gå att få tiden att röra sig framåt ändå…