Kapitel 1: En hemsk början
Det var en mörk natt och stjärnorna lyste på himlen. Långt bort hördes ett skrik av fasa - Snälla låt mig vara. Jag ber dig. Tänk på vad som kommer hända med Maria. Ungefär två meter bort satt en nioårig flicka i gathörnet och grät över vad som skulle hända. Hon skulle aldrig mer få träffa sin mor igen.
- Det är det jag gör sa mannen iskallt. Jag gör det som är bäst för henne. Jag har ingen användning för henne om hon ska vara på din sida. Men nu blir det inte så sa mannen i en iskall väsning.
Han talade ormspråk med henne.
Flickan verkade ha förstått varenda ord av det sa sades men hon gjorde ingenting för att hjälpa sin mor. Hon visste att om hon gjorde det så skulle hon sluta precis som henne. Hon var inte dum. Den smartaste flickan på jorden. Det var så hennes mamma brukade kalla henne ibland när hon var ledsen. Plötsligt hördes rösten igen och men nu använde han sin trollstav och Maria tittade bort. Hon trodde aldrig orden skulle komma men när de gjorde det så blundade hon.
- Avada Kedavra sa den iskalla rösten
Det sista Maria hörde av sin mor var ett skrik av fasa som hon aldrig skulle kunna glömma och som skulle hemsöka hennes drömmar i flera år. Det var i alla fall vad hon trodde. Men sedan förändrades mannens röst och blev silkeslen igen.
- Du vet att jag var tvungen att göra så här Maria eller hur? Sa Voldemort kallt.
- Ja far sa hon snyftande. Men jag förstår inte varför.
- Det behöver du inte veta heller. Du får veta det när du är tillräckligt gammal. Nu sticker vi.
Strax innan de transfererade sig iväg pekade Voldemort med sin trollstav mot himlen och mumlade:
- Morsmordre
Flickan tog tag i sin fars hand och sen bar det av. Hon visste vart de skulle. Hon hade varit där med sin far förut måna gånger.
Ungefär 50 meter framför dem låg det en herrgård. Det var dit de var på väg. Till Malfoy Manor. Lagom till att de kommit fram till ytterdörren öppnades den och Lucius Malfoy kom ut. Han blev en aning överraskad att se dem där men hämtade sig snabbt. Han bugade sig djupt vid åsynen av Voldemort. Maria gav han inte ens en blick.
- Herre, vad för er hit? Frågade mannen med en lätt darrning på rösten.
- Du vet mycket väl varför jag är här Lucius Sa Voldemort. Hennes mor är död. Hon stannar här inatt.
- Men Herre, jag...
Voldemort gav Lucius en blick som sa att han inte tålde några motsägelser. Precis som vanligt.
Lucius tog genast Marias hand och föste in henne. Voldemort vände sig om för att gå när han hörde Lucius ljudliga suck.
- Klaga inte nu Lucius sa han utan att vända sig om. Hämta din mantel jag har ett uppdrag till dig.
Lucius gjorde som han blev tillsagd.
När han kom ut igen märkte han att hans herre redan var borta vid grindarna. Han skyndade sig bort dit.
- Vilken tid det tog att hämta en ynklig mantel, nästa gång är jag kanske inte så vänlig att jag låter dig hämta den sa Voldemort irriterat.
- Förlåt herre sa Lucius med en enkel bugning. Sedan var de borta.