Jaha, min kan man säga första ff :S I alla fall handlar den Draco och Harry. En del bisarra saker händer under de korta stunder dom träffas.

Världen drunknade i regndropparnas vilda färd mot marken och omslöts av ett grått täcke. De blöta fot avtrycken mot de kalla stenplattorna var omöjliga att missa. Medans dundrandet från åskan överröstade alla ljud satt en figur ihop kruppen mot väggen. Hennes axlar skakade kraftigt och hon snyftade ljudlöst mot sina knän. Steg ekade mot väggarna och mummel spred sig i korridoren. Skornas klappande rytm närmade sig men hon rörde inte en fena. Stegen slutade framför henne och med det mumlet. Hon torkade ögonen med ärmen på sin skjorta och lyfte den blöta blicken. Två gråa överraskade ögon mötte hennes.

"Granger?" Dracos röst bröt tystnaden mellan dem och Hermione strök sina händer över kinderna.

"Malfoy," viskade hon tröttsamt och väntade på en kommentar fylld av sarcasm.

"Varför sitter du här medans alla andra äter?" frågan var absurd helt fel. Hermione tittade förvirrat på honom. Ilsket flög hon upp, varför visste hon inte kanske på grund av händelsen som hon fick bevittna för en tio minuter sedan.

"Ja, varför sitter jag här? Patetiska lilla mig. Varför går du inte och frågar varför Ron sitter där ute i regnet och sticker ner sin slemmiga tunge ner i Lavender Browns hals, för att inte tala om Harry som sitter i Gryffindors uppehållsrum med Ginny som sitter och fnittrar förföriskt, vilket hon aldrig skulle göra om hon inte råkade dricka den där jävla VågaMeraDrycken. Och här sitter jag och tror att dagen inte kan bli sämre, men vem är det som kommer och tröstar mig om inte smutskalle hataren Draco Malfoy som har ett större ego än alla elever tillsammans," hon drog efter andan och fortsatte. "Mat, vem fan vill äta överhuvudtaget när man sett killen man gillar…"

"Håll klaffen, smutskalle. Lugna ner dig!" avbröt Draco henne och drog sig bakåt. Hermione flåsade ilsket samtidigt som hon stod med händerna hårt knutna så att knogarna vitnade.

"Föresten vad gör du här?" Hon rynkade ögonbrynen och slappnade av. Hon kasade ner på golvet igen.

"Du vet den där utbytesstudenten från Japan, eller vad hon nu är, bad mig att mötta henne här för att hon skulle bränna sönder ansiktet på mig" muttrade Draco tröttsamt och kliade sig på pannan.

"Ah, Yuriki. Inte för att jag tror att du inte förtjänar det men jag skulle inte gå på en duell mot henne. Det sägs att Yuriki bemästrar eld utan trollstav perfekt men det som oroar mig mest med henne är att hon lägger sig i andras kärleksliv."

Draco gav henne en jag-orkar-inte-bry-mig blick och satte sig bredvid henne. Han pustade ut.

"Du kanske ska fråga henne om hon kan hjälpa dig med dina 'Kärleksproblem'?"

Hermione lyfte ena ögonbrynet och kände ett starkt begär av att slå Draco mitt på näsbenet.

"Varför sitter vi och pratar överhuvudtaget?" frågade Hermione och vände huvudet mot honom.

"I have no idé. Förresten är här kommer hon," tröttsamt pekade han mot korridoren till vänster om honom och en svarthårig tjej med vit lugg gick med snabbmarsch mot Draco. Ett stort Eldklot kom farandes mot honom. Hermione stirrade skräckfyllt på de ilskna bärnstensfärgade ögonen som brann intensivt. Draco hoppade snabbt upp på fötter.

"Då var det väl dags då," stönade han och drog fram sin trollstav. Yuriki tog fram ett svärd gjorde ett mönster med den i luften.

"ENTARO UTHI AN NARU!" skrek hon och klotet exploderade till en brinnande fågel och träffade Draco i ryggen vilket fick honom att flyga några meter framåt. Ett ljudligt krasch hördes när Draco träffade en rustning, hjälmen rullade iväg över stengolvet fram till Yuriki som skakade av ilska.

Draco kände något mjukt ligga under honom och förstod inte varför hans kropp inte värkte av smärta. Hans skoluniforms skjorta var sönderbränd och huvudet dunkade lite. När han försökte resa sig upp hörde han ett stön under sig och vred huvudet. Harry låg under honom med glasögonen på sned över hans näsa. Harry tittade förvånat upp mot Draco som lika förvånat tittade ner på Harry.

"Draco kan du vara så snäll och ta bort din hand från min ljumske, Tack!" Harrys röst bröt den pinsamma tystnaden som lagt sig över korridoren. Draco kände hur värmen steg från tårna upp till öronen. Hermione kunde skymta ett leende från Yurikis läppar. Flera hel vridna saker skulle hända på Hogwarts och detta var bara början.

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Jag vet tråkig början men jag lovar det blir bättre! :D Skriv gärna en kommentar och säg vad du tycker. Ha ett bra liv!