Den första och den sista

Dagen då jag skulle träffa Edwards familj hade äntligen kommit och jag var mer nervös än vad jag hade trott att jag skulle vara. Klockan var nästan sju och Edward skulle vara här närsomhelst. Jag var nästan klar, klädd i mina favoritjeans och min finaste blus. Jag var naturligt sminkade, bara för att se fräsch och pigga ut och jag hann spreja parfym precis när jag hörde Edward tuta.

Jag skyndade ner för trapporna, sa hejdå till min pappa och sprang ut till bilen.

Hej" sa jag med ett stort leende. "Jag har saknat dig."

Jag har saknat dig med, sa Edward och gav mig en kyss. Han log mot mig, startade bilen och åkte iväg.

Jag är jättenervös, sa jag och tittade ut genom fönstret. Tror du de kommer gilla mig?

Edward skrattade och skakade på huvudet. Han stannade bilen framför deras stora vackra tvåvånings hus som hade stora glasfönster och sex stycken olika sportbilar nedanför. Jag valde att inte kommentera bilarna eftersom jag visste att hans familj låg väldigt bra till ekonomiskt. Hans pappa var stans nuvarande doktor men han hade jobbat som doktor i massa andra städer också.

Bella, snälla, oroa dig inte. De kommer att älska dig.

Jag log bara och lät han dra med mig upp över de fem trappstegen och genom ytterdörren. Allting var modernt och underbart dekorerat och möblerat i vita, beiga och ljusbruna nyanser. Det såg så rent och lyxigt ut, jag kunde inte sluta stirra på allting.

Rosalie, sa Edward och stannade. Jag råkade gå in i hans rygg och han skrattade lätt åt min klumpighet. Jag ställde mig bredvid honom och försökte verkligen att hålla munnen stängd. Hans syster Rosalie stod där, några meter framför oss, och såg ut som änglarnas ängel. Från hennes högklackade märkesskor till hennes långa guldblonda hår var perfektion. Jag kände mig genast avundsjuk och tittade ner.

Det här är Bella. Bella, det här är min syster Rosalie.

Hej. Trevligt att träffas, sa Rosalie utan och röra sig. Hon såg lite ut som om hon redan inte tyckte om mig.

Detsamma, sa jag nervöst.

Sedan kommer en man in, han sirrar in i mina ögon, nästan som om han såg rakt igenom mig.

Tja, Emmett.

Hej, Kristen

Jag vågade inte direkt kolla honom i ögonen eftersom jag var medveten om att jag var mat i deras ögon. Edward tog mig runt midjan och viskade i mitt öra ''var inte rädd, allt kommer gå bra''. Jag försökte få ögon kontakt med Edwards familjemedlemmar samt ett svagt leende.

jag fick ett stort leende från allihopa men inte Rosalie, jag hade en känsla över att hon inte tyckte om mig.

Kom så kan jag visa dig runt i huset, sa Edward och drog med mig till den övre våningen i huset.

Vi gick upp till Edwards rum och vi satte oss ner på sängen.

Vänta här jag ska bara gå till badrummet.

Medan jag väntade på Edward såg jag mig omkring. I hans bokhylla fick jag syn på en stor samling av gamla LP-skivor. Jag ställde mig upp för att kolla lite närmre.

Plötslig hörde jag dörren öppnas bakom mig. Jag vände mig hastigt och där stod Emmett.

Hej, sa jag nervöst.

Jag fick inget svar. Han gick in i rummet och cirkulerade långsamt runt mig. Han stannar bakom mig och jag kan känna honom flåsa i min nacke.

Vad vill du?

Men han stod bara kvar utan att säga något. Jag vände mig om så vi stod ansikte mot ansikte.

Sedan hör man som om någon tappade ett glas. Jag och Emmett vände oss snabbt mot dörren och där stod Rosalie vid dörr öppningen. Jag tappade nästan min andan, och precis då kom Edward in i rummet från badrummet och undrade vad som pågick. Snabbt som ett yrväder hoppar Rosalie över mig och biter till.

Det kändes som om hela min själ sögs ut ur min kropp. Jag hörde Edward i bakgrunden skrika "NEJ!". Min kropp försvagades och sakta slokande mina ögon och blev svart.