Alla
känslor efter dem senaste dagarn sitter kvar. Som en signal flödar
dem ut i hela kroppen, de rinner igenom hennes vener. Tankarna flyger
och far, de får henne att le, Echo ler som aldrig förr.
Så det
här är vad äkta lycka känns som, tänker hon.
Behandlingen kommer bara att göra saken bättre, det kommer att gå snabbt och det gör inte ont. Echo ser fram emot att få återvända till hennes liv, livet som hon precis har upptäckt, livet som hon tror att hon precis har börjat leva.
Hon tar ett djupt andetag och sätter sig i stolen. Genast fälls den bak och Echo slappnar av. Hon ler lite försynt. De bruna ögonen sluts och alla minnen raderas, en efter en försvinner dem, tillsammans med hennes nyfunna lycka.
Hon föds åter på nytt.
När hon vaknar så känns allt tomt, men det känns ändå så rätt. Echo tar några staplande steg, och blickar ned över hennes hem, hennes liv. Hon känner ingen saknad och den tidigare livsglädjen känns nu enbart distant.
Hennes namn är Echo och det är allt hon behöver veta.