Kapitel 1
"KASSANDRA!"
Kassandra Danosas vaknade med ett ryck. Hennes mamma hade med all säkerhet valt hennes namn för att det skulle vara lätt att skrika på henne.
Hon suckade och reste sakta på sig. Hon var sjutton år och som ett av tonåringarnas privilegium borde hon få sova till åtminstone ett på loven. Men hennes mamma måste ha missat något kapitel när hon tränade till tonårsmamma. Klockan var halv åtta på morgonen.
"ÄR DU VAKEN ÄN, KASSANDRA?" skrek hennes mamma igen.
Kassandra drog muttrande på sig sin morgonrock och gick ner till köket. Hennes mamma måste ha någon form av städmani för hon lät en kvast sopa golvet samtidigt som hon tvättade fönstren och torkade diskbänken.
"God morgon mamma." muttrade Kassandra medan hon bredde marmelad på en nyrostad brödskiva.
"Så du är äntligen vaken." gnällde hennes mamma "Jag har varit upp sedan sex! När du är klar får du gå och klä på dig så vi kan ge oss iväg till Diagongränden innan allt folk kommer dit, och för guds skull gör något med ditt hår!"
Kassandra suckade och slängde bak sitt tunna midjelånga hår bakom axeln. Hon visste inte varför henne mamma inte tyckte om hennes hår, antagligen var det för att det var långt och förde med sig mängder av baciller och sånt. Men Kassandra gillade det som det var. När hon var liten hade hennes mamma klippt det kort. Men under sitt första år på Hogwarts skola för häxkonst och trolldom hade hon förstått att vitblont hår inte skulle vara kort. Då hade hon, till sin mors stora förtret, låtit det växa.
"Men jag har bestämt att jag ska träffa Myra där." Invände Kassandra.
Myra Fredric var hennes bästa vän, liksom hon var Myra en gryffindorelev.
"Umgås du fortfarande med henne?" hennes mors ögon smalnade. Kassandra förstod varför. Enligt hennes mor var Myra idel oreda och fylld av upptåg, precis som hennes "nästan-pojkvän" Sirius Black som också var en sjundeårselev från Gryffindor.
Kassandra visste inte om de fortfarande var ihop, Myra hade inte varit riktigt kär i Sirius när Kassandra senast träffade henne. Hon hade hävdat att det bara skulle vara kompisar nu nästa termin. Om så var fallet så skulle hon antagligen få se Sirius stå och hångla med någon av sina många beundrarinnor när hon kom tillbaka till Hogwarts nästa vecka.
Kassandra var glad över att hon inte tillhörde den skaran. Hon hade blickarna riktade åt ett annat håll. Åt en av Sirius kompisar, Remus Lupin. Kassandra rös av välbehag när hon tänkte på honom. Han var kanske inte lika sexig som Sirius, men han var väldigt intelligent och snäll och… alldeles underbar…
Hennes drömmerier avbröts av hennes mor.
"Är du klar snart?" grälade hennes mor.
Kassandra suckade och gick upp till sitt rum igen.
Hon tog en dusch och öppnade garderobsdörren.
Det var inte lätt att vara ensamt barn till en ensamstående mamma. Men hon hade i alla fall om kläder. Men det berodde nog mest på att hennes mamma ville tvätta hennes klädesplagg efter att hon hade använt dem i bara några timmar.
Hon bestämde sig tillslut för ett par jeans och ett rött linne.
Sedan ställde hon sig framför helfigursspegeln och tog itu med sitt hår. Hennes mamma ville att hon skulle ha det uppsatt, gärna i en knut, men det föll inte alls Kassandra i smaken.
Hon satte på radion för att få inspiration. Den spelade en låt med Elvis Preasly. Kassandra log lite. Myra älskade Elvis. Kanske för att hon tyckte att han liknade Sirius, men Kassandra var inte riktigt säker.
Hur som helst så kom hon tillslut på hur hon skulle ha håret. Lös fläta. Det skulle göra hennes mamma galen.
Sedan började hon måla sig. Hennes ögon hade en kristallblå färg och hon brukade för det mesta använda sig av blå maskara och blå eyeliner, men idag kände hon för nått annat. Hon tog sin svarta ögonpenna och målade ett snirkligt sträck på ögonlocket och som sedan gick utanför ögonlocket i en fin sväng. Sedan var det maskara och sedan ett lätt lager av läppglans.
Hon såg på sig själv i spegeln. Hon var smal och hennes mamma frågade alltid om de verkligen fick någonting att äta på Hogwarts, men hon var rätt så lång, 169 cm.
Hon tog en sista titt i spegeln och gick sedan ner till köket där hennes mamma otåligt väntade.
"Har du allt?" frågade hon.
Kassandra nickade.
"Då går vi."
Hon öppnade köksdörren och steg ut på den livliga Londongatan.
De var inte alls långt till den Läckande kitteln från dem, och det var en vacker dag så Kassandra ville inte skynda sig. Men det ville tydligen hennes mamma. Hon gick med så långa steg, så även om Kassandra hade längre ben än sin mor hade hon svårt att hålla takten.
En gång var hon nära att tappa bort sin mamma innan hon såg hennes korta blonda hår igen.
Klockan nio var de framme vid den Läckande kitteln som man var tvungen att ta sig igenom för att komma till Diagongränden. Hennes mamma såg sig inte om när hon gick in i puben utan fortsatte bara rakt fram. Hon ryckte knappt till när någon ropade.
"God morgon Johanna!"
Kassandra såg mot det hållet som rösten hade kommit ifrån. Men hon såg ingen. Vem kände hennes mamma så bra så att den personen kallade henne vid förnamn?
Kassandra skyndade efter hennes mamma som precis hade öppnat porten till Diagongränden.
"Vart ska vi gå först?" frågade Johanna.
"Öhm… jag ska ju träffa Myra…" sa Kassandra.
"Då kan vi gå till bokaffären så att du får något gjort." konstaterade Johanna och de satte av mot bokaffären.
Otroligt nog så var det första Kassandra fick syn på när hon kom in sin bästa kompis Myra.
"Myra!" utbrast hon medan hennes mamma gjorde en grimas.
"Kassandra!" sa Myra glatt och tittade upp från boken hon hade i handen.
"Ska du ha den där boken?" frågade butiksinnehavaren surt.
"Japp, och dessa också." sa Myra och pekade på en trave med böcker.
"Så du har faktiskt tänkt börja studera detta år?" sa Kassandra förvånat.
"Vi får se hur det blir med den saken." flinade Myra.
"Du ser ju ut att klara dig nu, Kassandra, så jag låter dig fortsätta ensam." muttrade hennes mamma och räckte henne de pengarna hon skulle tänkas behöva.
Kassandra nickade och började sedan glatt småprata med Myra.
Då de kom ut på gatan igen var de nära att stöta ihop med en som var på väg in. Kassandras och Myras självskrivna fiende nummer 1. Lily Evans.
"Jaså, det är ni." muttrade Lily när hon såg vem de var.
"Japp!" svarande Myra glatt "Men nu ska vi låta dig vara ensam med dina gudar."
Lily höjde förvånat ena ögonbrynet.
"Böckerna!" skrattade Myra och Kassandra hade svårt att hålla sig för skratt när de gick vidare.
Myra och Lily hade aldrig varit på god fot med varandra. Kassandra trodde att det berodde på att Myra hade utsatts Lily för ett ganska elakt skämt när de gick sitt andra år. Men Lily hade givit igen när hon hade blivit utnämnd till prefekt. Hon höll stenhård koll på Myra och så fort hon kom på henne med något gav hon henne straffkommendering eller drog av poäng.
Men Kassandra hade inte haft något otalt med Lily fören förra året då hon trodde att Kassandra var ihop med James Potter, en annan sjundeårselev och dessutom den som Lily av någon underlig anledning gillade.
Visserligen hade Kassandra gått ut med James nån gång, men sedan hade hon fått upp ögon för Remus.
Men den gången var tydligen tillräckligt för att få Lily att avsky henne.
Myra petade till Kassandra i sidan och hon tittade upp.
Några meter framför dem stod ingen mindre än Remus Lupin själv.
Hon kände hur hennes hjärta tog ett skutt.