En fic om Regulus tankar innan han flyr från dödsätarna och blir mördad. En liten drabble helt enkelt (trots att den har lite för många bokstäver för att vara en drabble).

Pandora Telenor icke äga Harry Potter böckerna idag heller och glöm inte att Review! Även om du inte gillar den, vill jag höra vad du ogillade.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den lilla mugglar flickan skriker och håller sig panikslaget i ansiktet som brinner en eldslåga som inte kommer går att släcka med vanliga metoder. Regulus vet att hennes dagar är räknade, att för henne så kommer livet sluta här utanför en bar på en av London otaliga bakgator. Varför måste hon dö? Det fanns ingen mening med dödandet, det enda hon gjort var att vara själv på en gata när Bellatrix var uttråkad.

Ingen av dem ville vara nära en uttråkad Bellatrix så de, han förslag var det egentligen, att anfalla flickan. Bellatrix bestämde sig såklart att sätta eld på henne.

Det mesta av flickans skinn har brunnit upp nu, snart kommer man kunna se hennes skelett. Regulus vet mycket väl hur alla stadier i en brinnande människa ser ut. Eftersom Bellatrix, som han är med för att "lära sig hur det är att vara dödsätare " därför att de är släktingar, favorit syssla efter crucio är att tuta eld på folk och skratta åt deras dödångestskrik.

Det är det de gör nu, skrattar åt flickans dödsångest. Regulus märkte för ett litet tag sedan, att han inte längre behöver anstränga sig för att skratta åt människor som dör. Han känner sig som en galen psykopat, men kanske Bellatrix galenskap har smittat av sig? Det är skrämmande att han bara har varit dödsätare en tre månader och redan är härdad, vann att se människor dö.

Flickan skriker inte längre, andledningen till detta är att hennes strupe har brunnit upp och så är hon ju död. Elden har nu börjat på hennes skelett och skelettet håller långsamt på att spräckas. Stanken av bränt hår, skin och rök är bedövade. Stanken får honom och vilja gråta och plötsligt känner sig han inte så härdad längre. Han gråter naturligtvis inte, framförallt för att han inte har tid. Hans uppgift som Bellatrixs "hjälpreda" är att städa undan liken. Fast den här gången behöver han nog inte det, eftersom allt som är kvar av flickan är pyrande aska.

För honom står numera lukten av något som brinner för död och tortyr. De flesta skulle säga att lukten av ruttnade lik är lukten av död, men för honom står nu eld för död. Ännu en andledning att vara arg på Bellatrix. Han tittar ner på askan och vill gråta igen, den askan är allt vad som är kvar av den lilla flickan med rött hår som säkert hade miljoner av möjligheter i livet.

Regulus känner sig alldeles för ung för att göra sådant här, han vet inte hur mycket längre han kommer att kunna stå ut. Han är en rik pojke från en gammal anrik familj. Han är inte uppfostrat för att arbeta på riktigt. Nu när han står här och tittar på när de andra dödsäterna skämtar om hur flickan dog, så kan förstå varför Sirius rymde hemifrån den där sommaren för, ja hur länge sedan? Han kan inte minnas. Men han förstår nu vad Sirius menade när han skrek att de alla vara sjuka i huvudet. De är alla sjuka i huvudet och Regulus orkar inte vara en del av det här längre. Han har tjuvlyssnat vid dörrar och gjort sin forskning och har lyckats lokalisera en av Voldemorts horrokruxer. Imorgon kommer han springa ifrån dödätarana, och han tror inte överdrivit mycket på sig själv, kommer han förmodligen vara död. Men han kommer ha förstört en av horrokruxer så en människa i framtiden kommer ha lite lättare att största Voldermort. Han vet att sticka är den fega vägen ut, men han klarar bara inte det här längre.