Det är ett nytt år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom och Sharon Fealding börjar sjätte året där, samtidigt som hennes två väninnor, Lily Evans & Michelle Roddilus och så klart dom fyra Marodörerna.

Sharon armbågade sig fram igenom vimlet av mugglare på King's Cross stationen och släpade på sin skolkoffert och en korg där hennes katt, Napoleon låg och sov.
(Hon hade hittat namnet i en mugglar bok som Lily hade läst förförra julen.)
Hon kom fram till perrong 9-10 och försäkrade sig om att hon inte hade någons blickar på sig innan hon klev igenom spärren.

Framför henne stod ett stort rött ånglok, Hogwartsexpressen och väntade.
Sharon svepte med blicken på trollkarlarna runt om sig och ryckte förtvivlat på axlarna när hon inte såg hennes pappas bruna kalluffs någon stans.
George Fealding hade lovat att komma och säga hej då men blev väll upptagen med jobbet, han arbetade som auror och fick ofta ställa in grejer som hon och han hade bestämt att dom skulle göra, men det är väll sånt som alla får ta, han hade börjat arbeta mer efter att mamma (Elisabet Fealding) hade dött, hon mördades av en dödsätare när hon var på uppdrag för Fenixorden.

Hon suckade dystert och klev upp på tåget.
Sharon trängde sig fram bland myllrande elever och släpade på den tunga väskan.
Hon kände mångas blickar på sig, hon visste vad det berodde på … det honungsgula håret, det lockade sig i korkskruvs lockar längst med ryggen… mamma hade också haft ett sånt hår, pappa berättade en gång att när dom gick i skolan så var det en tjej från Hufflepuff som hade försökt att klippa av mammas hår för att hon var avundsjuk på det.

Hon kämpade vidare med väskan då hon avbröts av en röst.
"Behöver du hjälp?"
Sharon vände sig om och såg in i Sirius Blacks gråa ögon.
Han hade blivit väldigt snygg under sommaren, han hade vuxit minst en decimeter och det svarta håret flög titt som tätt ner i ögonen på honom, och smilgropen han fick när han log eller skrattade.
Sharon visste att hon hade dröjt kvar blicken lite längre än normalt och slet förargat bort den.
Kom igen nu Sharon, det är ju Sirius Black, skolans smörare nummer ett, han som har krossat ett dussintals flickohjärtan och som inte brytt sig, du vill inte bli krossad på samma sätt! Var hon tvungen att påminna sig själv om och om igen.
"Nej tack Black, jag klarar mig." Sa hon och tog ett fastare tag om korgen med Napoleon i.
"Okej Fealding, ses kanske senare." Sa han och fortsatte att gå.
Hon kastade en blick efter honom… han har en snygg rumpa också. Tänkte hon och fnissade lite.

"SHARON!" Ropade en bekant röst.
Hon kollade mot kupéerna en bit där ifrån, och såg sin bästa kompis Lilys ansikte sticka ut ur en av dörrarna.
"Lily, kom och hjälp till här." Pustade hon och gestikulerade mot kofferten.
Lily skrattade och kom och kramade om henne, sedan med förenade krafter lyckades dom att baxa in kofferten i kupén.

"Sharon!" Utropade hennes andra väninna Michelle och strök undan en svart hårslinga ur ansiktet.
Sharon flinade och slog sig ned på sätet bredvid henne.
"Och du har kommit ihåg Napoleon i år igen." Sa Michelle och flinade.
"Haha jaa, jag kommer aldrig att glömma den gången jag glömde kvar honom hemma, pappa fick spader, han tjatade i flera veckor om hur mycket det egentligen kostar att skicka paket med ugglorna i Diagongränden." Sa Sharon och skrattade.
"Träffade du honom nu då?" Frågade Lily och log.
"Nej, han jobbar över igen." Sa Sharon tyst och pillade på ena sko snöret.
"Oj, okej, han gjorde säkert allt för att komma ändå." Sa Lily och log försiktigt.
"Mmm, kanske det." Sa Sharon och klappade Napoleon förstrött på ryggen.
Dom lämnade ämnet och började prata om Försvar mot svartkonster.
Lily tyckte att det var väldigt svårt och Michelle flinade och föreslog att hon skulle be Potter om hjälp.
Lily blev knallröd i ansiktet och mumlade någonting om prefektgöra.
Sharon och Michelle skrattade glatt när Lily hade gått.

"Du vet att hon gillar Potter va?" Frågade Michelle efter ett tag.
"Det har hon alltid gjort, hon är bara för högfärdig för att erkänna det." Sa Sharon och flinade.
"Haha ja." Sa Michelle och log.
"Och du då, vilken Marodör gillar du då?" Frågade Sharon och kollade intresserat på Michelle.
"Du får lova att inte säga nått till Lily." Sa hon och blev röd i ansiktet.
"På heders ord." Sa Sharon och log glatt.
"Sirius Black." Sa Michelle och blev rödare i ansiktet.
Sharon kände hur magen knöt ihop sig. (Varför gjorde den det? Hon gillade inte Black och Black gillade inte henne!)
"Sirius Black, hjärte krossaren?!" Sa hon och stirrade på henne.
"Mmm, han hälsade på mig idag, innan du och Lily hade kommit." Sa Michelle och log lyckligt.
"Okej.." Sa Sharon och log lite, men hon kunde inte riktigt dela hennes väninnas lycka.
"Du då, vem har du på G?" Frågade hon entusiastiskt.
Innan Sharon han svara räddades hon av matvagnen.

"Vill ni ha något från vagnen flickor?" Frågade en rund häxa.
"Jag tar en bertibotts bönor i alla möjliga smaker box." Sa Michelle och log.
Hon betalade och gick in i kupén igen.
"Jag tar tre Chokladgrodor och två pumpapastejer." Sa Sharon och grävde i fickan efter pengar.
"Hungrig?" Frågade en röst bakom henne.
Hon snurrade runt, Marodörerna.
"Japp, blev ingen frukost i morse." Sa hon till Sirius som hade frågat.
"Vadårå, bantar du?" Frågade han och höjde på ögonbrynen.
"Nej, maten var slut." Sa hon enkelt och betalade till häxan som stod och väntade.
"Dålig morsa som låter sin dotter svälta ihjäl!" Sa han och flinade.
"Du vet fan ingenting om mitt liv så ge fan i mej!!" Skrek hon och stirrade tårögt på honom ett tag innan hon rusade in i kupén igen.

(Sirius)

"Vad tog det åt henne?" Frågade Sirius förvånat och kollade på det ställe där Sharon nyss hade stått.
"Du vet inte om det va?" Frågade Lupin enkelt.
"Vet inte om vad?" Sa Sirius och kollade på honom.
"Hennes mamma e död." Förklarade han bekymrat.
"Å fan, inte så konstigt att hon blev arg." Mumlade James som stod bakom Sirius.
"Hur dog hon?" Frågade Peter nyfiket.
"Blev mördad av ett par dödsätare när hon var på uppdrag för orden." Sa Remus och kliade sig besvärat på
näsan.
James och Peter flämtade till.
"Vad fan har jag ställt till med?!" Mumlade Sirius och gick tillbaka till kupén.

(Sharon)

"Vad skrek ni om där ute?" Frågade Michelle nyfiket när hon kom in igen.
"Din Casanova vågade förolämpade min mamma." Sa Sharon och strök undan tårarna.
Michelle såg förskräckt på Sharon, hon visste att det här med hennes mamma var ett känsligt ämne.
"Va?! Hur fan kunde han?" Mumlade hon och kramade om henne.
Sharon grät tyst mot hennes axel.
"Vad har hänt?" Frågar Lily förvirrat när hon kliver in i kupén.
Sharon satt tyst på sin plats så Michelle vände sig mot henne.
"Black förolämpade hennes mamma." Sa hon tyst och Lily gick fram och kramade om Sharon försiktigt.
"Jag vet att han är ett vidrigt kräk." Sa Lily och log lite.
Sharon nickade lite.
Men hon tänkte att Sirius visste ju ändå inte om det där med hennes mamma så han gjorde väll inget fel, men det hade kommit så hastigt så hon hade blivit riktigt förbannad på honom… stackars Sirius han lär ju inte ha fattat ett dugg.