Var är hon? frågade mamman sig barskt när dottern Orba hade varit borta i flera dagar nu. Pappan var ute och fiskade som alla andra män i byn gjorde den här tiden på året. Det var nu den feta och goda fisken Hallda lekte i forsen Jarno. Det var nu den sjungande och glada vinden smekte hela Fnala dal. Många i dalen trivdes med tillvaron just vid den här årstiden. Det var likadant varje år. Dock hade mamman börjat bli väldigt orolig nu, Orba brukade vara borta i max två dagar för att sälja den, i år extra närings rika Fnala dals mossan till grann dalen. Modern stod och tillagade den ny fångade Hallda fisken. De båda föräldrarna var hungriga efter en lång dag men dom kunde inte få någon mat ro eftersom tanken på att det hade hänt Orba nånting gnagde i deras huvuden.
Då knackar det på dörren. Det är dalens sände bud som vill informera om att vampyrerna är på väg in mot dalen. Det hade aldrig förut hänt att de kom så tidigt, mitt i mossa säsongen.
Då gick pappan ut och slog i stor klockan för att kalla på alla troll män. De skulle bege sig mot grann dalen för att rädda de alla döttrar som transporterade mossan och som förhoppningsvis skulle vara vid gränsen till Fnala dal och Tjermu dal. De satt iväg med sina bara fötter och en hammare i handen. Troll är nämligen fantastiska löpare. Efter att först ha sprungit genom den dunkla skogen sedan den muntra skogen därefter den ilskna och till sist den luriga skogen kom de, tre dagar senare till slut fram till gränsen. Ingen syntes till. Förutom en liten jurvil som kvickt borrade ner sig i brun mossan så fort den fick syn på dem sex trollen. Gänget beslöt sig för att slå upp en läger plats för att tillbringa kvällen och natten. Urmil var nattvakt när någonting prasslade till i buskarna. Han ryckte till, tog sin hammare som var ny insmord med sparv blod. Sparv blodet var bra eftersom när vampyrerna fick kontakt med blodet sjönk de in i ett krampaktigt tillstånd och då kunde de långsamma trollen eventuellt besegra de blodsugande varelserna. Han närmade sig busken varsamt och med en säker och bestämd rörelse svingade han sin hammare rakt in i busken. Det var ingen vampyr, utan det var en liten igelkotte. Urmil blev ledsen och bad om förlåtelse till den döda igelkotten. Han tog den och tillagade den till frukost.
Trollen fortsatte sin jakt på vampyrerna och sina döttrar. De kom aldrig hem, ingen vet vad som hände med som. Inte heller vad som hände med döttrarna och vampyrerna. Men ryktena säger att trollen än idag springer och letar efter sina döttrar.