Hejsanhoppsan!

Nu har jag äntligen lyckats tagit mig i kragen och orkat lägga upp den här historien som har varit klar i ! Den kommer komma i tre delar och kommer lägga upp nästa del så fort som jag ser att den första lilla kommentaren trillar in! :D

Hoppas ni gillar den!

Kram/

Angel O :)

No Life Without Wife

Del I.

"Hur ska du kunna få något liv om du inte har någon fru?"

Narcissas, hans mors, röst ekar i hans huvud. Punkten någonstans bortom sjön går från grön, till grå, till svart då han inte längre kan urskilja vad han tittar på. Han stod upp ett tag… tror han, kanske satt, men nu ligger han ner på den stora smaragdgröna gräsmattan utanför slottet.

Han ligger med halva kroppen på gräsmattan och halva på sanden där stranden börjar. Han ligger halvvägs till sin flyktplan. Sjöns svarta botten…

Ingen fru, inget liv.

Kan man verkligen inte ha något liv utan fru?

Han vrider på huvudet så hans grå ögon tittar upp på den klarblåa himlen istället.

Sjön känns mycket lockande nu. Han orkar nämligen inte att gå på McGonagalls lektion och det kommer han få sota för sen.

Han kanske kunde lura någon av hans fars vänner att på ett humant sätt ta död på honom? Det är i och för sig mycket närmre till sjön och jättebläckfisken. Bara någon liten förtrollning så kommer sjöns inneboende mycket villigt släpa med honom ner i djupet.

Han vill inte gifta sig. Och han vill inte, absolut inte!, gifta sig för att hans mammas säger åt honom att göra det.

Draco tänker efter ett tag.

Jo, han vill gifta sig men inte med den person som hans mamma tussat ihop honom med. Pansy. Om han nu nödvändigt ska gifta sig så ska han göra det av riktig kärlek och när han vill. Om han nu vill. Jo han vill. Men den andra personen vill nog inte. Då kan han lika gärna glömma det hela…

En djup suck hörs från honom, den tycks eka över området. Dör ut över sjön.

Vad skulle hända om han valde någon helt annan än Pansy? Vad skulle hända om han inte ens valde en tjej? Troligen kommer han få sin flyktplan genomförd utan att ens behöva reta någon. Skulle de kunna rymma? Dum fråga. Man kan inte rymma från hans far eller Dödsätarna. Det enda ställe som de i så fall skulle kunna rymma till är han redan på och här kan han inte göra något åt saken det finns för många släktingar till Dödsätarna. Hans far kan enkelt beordra någon Dödsätares son att hälla något i hans juice, eller bara på hederligt sätt döda honom med en förtrollning och/eller kasta honom i sjön.

Mödosamt sätter han sig upp samtidigt som det börjar regna. Idiotiskt att sätta sig upp, tänker han och faller tillbaka i det som nu är lera under honom.

"Malfoy?"

"Vad?" frågar han kallt och tittar upp.

"Varför ligger du här?"

"För att det är för jobbigt att sitta upp."

"Okej. Vad gör du här då?"

"Varför undrar du, Potter?" Draco orkar inte titta längre utan sluter ögonen, hoppas på att han ska sjuka genom leran och hamna någonstans mörkt. Eller att Potter snart ska försvinna. Eller så kanske Potter kan trycka ner honom i leran? Vinn, vinn där…

"Ja det spöregnar ju."

"Det är därför det är så blött…" muttrar Draco ironisk, "Jag trodde jag äntligen nått sjöns botten. Jag måste väl flyta dit någon gång…"

"Vad babblar du om?"

"Vad vill du, Potter?" Draco öppnar ögonen och tittar upp på Harry. "Vad gör du här?"

"Jag kommer från min lektion i örtlära…"

"Va intressant", avbryter Slytherinaren syligt.

"Och jag såg att du låg här. Tänkte kolla om du levde."

"Om jag inte gjorde det?" Fortsätter han fråga i samma kalla ton. Vill bara att han ska försvinna.

"Hade jag begravt dig i sjön, med den attityden du har. Förlåt att jag kolla om du var okej."

"Stick och brinn va!"

Harry börjar gå upp mot slottet. När han hunnit halvvägs verkar Dracos hjärna hinna ifatt det Harry sagt och ångar plötsligt vad han sagt. Han kastar sig upp och rusar efter Gryffindoraren.

"Potter!"

"Ja? Är det viktig jag skulle ju sticka och bri-…?" Utbrister Harry irriterat samtidigt som han vänder sig om mot den springande Slytherinaren. Ett litet utrop hörs från Harry när Draco inte lyckades stanna utan slirar till i leran och ramlar rakt på Harry. De faller ner i leran med ett högt klafs.

"Oj, förlåt."

Harry tittar upp på Draco. Blänger på honom innan han puttar bort den Blonde och reser sig upp.

"Kolla vad du har gjort! Jag är alldeles blöt och lerig."

"Men du ser fortfarande bra ut…", mumlar Draco utan att tänka sig för, men Harry verkar inte ha hört något. "Här…" Draco tar av sig sin tjocktröja och börjar knäppa upp sin skjorta.

Han håller fram skjortan. Harry tittar misstänksamt på den.

"Men, för Merlins skull, ta den bara! Din är genom blöt och lerig och du verkar inte ha något annat under din skjorta så ta den här. Du kan inte ta min tjocktröja det är Slytherinsmärke på den…" Draco börjar rodna när han möter Harrys blick. Han lägger sin lediga hand över bröstet och skyler sig lite.

Harry tar emot Dracos skjorta och tar av sig sin egen och sätter på sig Dracos.

"Tack." Harry tittar tacksamt och förvirrat på Draco en gång innan han vänder sig om och går iväg.

"Har du ny parfym eller något?" Ginny slår sig ner Bredvid Harry och Hermione i soffan.

"Ne-ej." Harry luktar i smyg på sin… Dracos… skjorta och känner att han blir lite snurrig av doften. Det pirrar i hela honom. Han har Draco Malfoys skjorta på sig! Han kan inte fatta det. Och det gör honom snurrig, glad och pirrig.

"Du doftar gott i alla fall."

"Tack", säger Harry och ler mot Ginny.

Varför blir han pirrig av Malfoys doft? Pirrigheten över går i tankar. Tankar om Draco. Tanken om att få kyssa Draco, får känna hans kropp mot sin. Värmen, hettan, doften.

Fan.

Han måste ut. Måste få luft. Bort från den trånga soffan där Ginny nästan sitter i hans knä.

"Jag går ut ett tag."

"Kom kom ju nyss utifrån."

"Mm."

"Varför gör du så här mot mig?"

Draco rycker till när han hör en röst bakom sig.

"Vad menar du, Potter?" frågar Draco tyst. Han står lutande mot ett stenräcke, och tittar ut över solnedgången. Vad klyschigt egentligen, tänker han, här står han tillsammans med Potter, med den mest underbara solnedgång framför dem. Det är nästan äckligt romantiskt.

"Jag menar…" Harry går fram till Draco och lägger sin hand på Dracos. Draco tittar med stora ögon på Harrys hand. De står så ett tag innan Gryffindoraren kommer på varför han la sin hand på Dracos från början och lyfter upp den, "… det här…" Gryffindoraren lägger Dracos hand på sin bröstkorg ovanför sitt hjärta. Harrys hjärta börjar skena vilt. Vildare än det gjorde innan i alla fall. Dracos svala och lena hand i sin egen hand gör inte situationen mycket lättare, inte mindre pinsam för den delen heller.

Den blonde sväljer hårt när han känner Harrys hjärta slå vilt i mannens bröstkorg.

"Gör jag det…?" får han fram med en viskning och släpper ut andetaget han hållit inne.

"Mm." Harry släpper taget om Dracos hand och den faller förvånat ner mot sin tvilling och Draco knyter den mot stenräcket. Gryffindoraren ställer sig bredvid Draco, lutar armbågarna på räcket och begraver huvudet i händerna.

Han ångrar lite att han gick fram till Draco. Lägger skulden på Draco, att den idiotiska Slytherinaren inte kan hålla sig inne i sitt uppehållsrum klockan nio på kvällen!

Harry känner blodet som rusar upp till sina kinder när han tänker på vad han håller på med. Att han står där i den svagt upplysta korridoren med en fiende, en Slytherinare, en Malfoy, en helt underbar Draco! Står där med en person vars pappa är en trogen tjänare till Mörkrets Herre – Voldemort. En person som alla gånger kommer gå i sin fars fotspår och bli den mest trogna tjänaren av dem alla! Och en av dem vackraste.

"Varför?" frågan får Harry att hoppa till och hans gröna ögon möter chockat Dracos kalla gråa. Malfoy-ådern inom honom träder fram och Dracos ansikte blir lika stelt och oläsbart som en marmorfigurs.

Fast Harry sett Draco på det här sättet minst tusen gånger så har det aldrig varit riktat mot Harry själv, utan Draco har slutit sina känslor för allt och alla. Men nu är marmoransiktet riktat mot honom och bara honom och det skrämmer Harry. Det skrämmer Harry för han vet inte alls vad den Blonde tycker eller tänker, hur han ska reagera härnäst.

"Vadå varför?"

"Varför gör jag det där? Hur gör jag det där?"

"Jag vet inte. Jag… innan idag kände jag inget. Eller jag tror inte jag gjorde det. Hur ska jag kunna veta det? Det är ju du som gör det mot mig!"

"Mhm. Okej. Så om jag inte gett dig min skjorta…"

"… Hade din idiotiska doft inte fått mig att känna mig så här!" avslutar Harry Dracos mening arg.

"Är min doft idiotisk?" frågar Draco lugnt och struntar i Harrys frustration och upprördhet.

"Nej, antagligen inte." Harry suckar och känner att ilskan blåser bort.

"Antagligen?"

"Mm."

"Okej. Varför är du här, Potter? Sa jag inte åt dig att sticka och brinna!"

"Jo det gjorde du… Jag är här för att du är här", svarar Harry sanningsenligt och möter Malfoys förvånade blick. Marmorytan är som bort blåst och Dracos perfekta ljusa läppar är formade i ett svagt O. Harry ser Den blondes tunga snabbt fukta sina läppar innan han vänder blicken ut mot natthimlen.

Draco vänder tillslut blicken mot Harry och studerar honom, försöker hitta något som inte stödjer den meningen. Att Harry när som helst kommer börja skratta och utbrista i ett LURAD! Men det kommer inte.

"Om vi ska sammanfatta detta, Potter?"

"Så vill jag att du ska kyssa mig."

Draco tar några steg framåt.

"Och om jag inte vill det då? Har du tänkt på det, din idiotiska, naiva, trångsynta Gryffindorare?" frågar han lågt. Det är nästan bara en viskning, en mjuk viskning som trollbinder Harry.

"Hade du inte stannat här."

Slytherinaren tar några försiktiga steg framåt, tar dem nästan så sakta att han inte verkar komma någonstans. Verkar rädd för att ögonblicket ska försvinna om han rör sig för snabbt. Han låter sin hand röra vid Harrys, låter den glida upp för den andres handrygg och arm, byter riktning och smeker sakta upp för bröst och hals. Fyra fingrar sluter sig om Harrys nacke och tummen smeker sakta sistnämndes kind. Känner hur mannen skakar under hans beröring, känner hur han själv får gåshud över hela kroppen. Draco tar de sista få stegen som skiljer dem åt och kysser Harry.

Underbart, det är det som Draco smakar, underbart är det enda ord Harry kommer på men det gör Draco absolut ingen rätt. Han älskar den underbar munnen på den andra mannen, älskar den varma och våta munnen. Älskar hur Dracos tunga smeker hans.

"Tror du på ett liv utan fru?" frågar Draco andfått när de släpper varandra.

"Ja, om jag får vara med dig."

"Då är vi två om det." Draco ler och kysser Harry igen. Låter sin hand smeka Harrys nacke och trycker honom närmre. Får äntligen känna den underbara kroppen pressas mot sin. Känna hur mycket Harry också vill det här, att det inte bara är han som är galen.

"Varför vill du det här?" Harrys fråga får all smarthet som Draco annars brukar besitta att ta semester. Harry backar några steg när Draco inte svarar hans fråga. "Varför?"

"Ehum… jag... jag…" Draco får inte ur sig något svar och blir stående med ena handen utsträckt framför sig, han knyter den och låter den falla. Han kniper ihop ögonen och förbannar sig själv till en varmare plats.

"Fel svar, Draco…" Harry vänder sig om och går. Draco står chockat kvar. Vet inte vad han ska göra, fattar inte riktigt att Harry just lämnade honom. Blir förbannad på den idiotiska Gryffindoraren att han inte fattar att han faktiskt skulle ha gått iväg om han inte velat detta, han skulle inte stå kvar och kyssa tillbaka. Han skulle inte fråga Harry om han trodde på ett liv utan fru och sen svara att då är de två om det när Harry svarade "Ja, om jag får vara med dig." Idiotiska Gryffindorare! Varför måste de vara så korkade?

Draco springer efter Harry.

"Potter! Din idiotiska, enfaldige, pucko till Gryffindorare! Har du förlorat alla dina hjärnceller eller?"

"Du är jätteduktig på att smickra i alla fall!" svarar Harry kallt och vänder sig mot Slytherinaren.

"Ja men du måste ju vara korkad! Du sa det ju själv, att jag skulle ha gått om jag inte velat kyssa tillbaka. Vad vinner jag på att kyssa dig?"

"Du kan skryta med att du fick den idiotiska, enfaldige, puckot till Gryffindorare på fall!"

"Och varför skulle jag vilja skryta om det? Det innebär att jag kommer bli lika mycket stämplad som dig, jag riskerar hela mitt liv jag byggt upp. Jag skulle bli straffad av min far för att jag kysste dig! Låter det särskilt smart att kyssa dig då-…? På fall?"

"Det kanske är du som är ett pucko då! Ja, på fall! Så sätt igång och håna mig! Kasta dina dräpande ord på mig! Förhäxa mig! Gör va fasiken du vill med mig, för i Merlins namn, så bryr jag mig inte. Du kan ändå inte skada mig på något annat sätt längre. Du gjorde det genom att inte svara mig, genom att kyssa mig och få mig att tro att du ville. Din falska… din falska… din falska idiot till Slytherinare! Hur kunde jag tro att du ville kyssa mig? Hur kunde jag vara så dum att du kanske kan känna något, att du faktiskt skulle kunna sudda ut din Malfoy-ådra för min skull… "

"Så jag är en falsk idiot till Slytherinare? Ja jag kan väl bara säga grattis att du; ett enfaldigt puckot till Gryffindorare la märke till det! Trodde du visste det. Att jag är en falsk idiot och är Slytherinare! Visste du inte att alla Slytherinare är såna? Vad trodde du, Potter?" Han spottar fram Potter och kröker sina läppar i ett vanligt Malfoy-flin. Men Slytherinarens hånfullhet når inte hans ögon, ögonen visar sårbarhet, visar hur mycket det sårar honom att säga så till Harry. De är blanka och de ser ut att vilja släppa ut tårarna vilken sekund som helst.

Harry stirrar på Draco. Kommer inte på något att säga. Han har lust att skrika åt Draco och kasta saker på den nämnde. Harry knyter båda sina händer för att inte slå till mannen framför sig.

Draco tittar ner på Harrys knutna händer. Ser hur de vitnar. En tår bestämmer sig för att lämna sin bostad rinner ner för hans kind med en snabb rörelse torkar Draco bort den innan den hinner falla i en perfekt liten droppe och exploderar mot hans skjorta. Han vänder sig om. Draco var inte tillräckligt snabb att torka bort tåren för Harry ser rörelsen och hinner se de blanka ögonen.

Harry börjar må illa när han ser de blanka ögonen, hans mage knyter sig och han får kväljningar. Han vill inte se Draco så, han vill se Draco glad eller åtminstone som vanligt. Han vill inte se tårar som flockas i Slytherinarens ögon.

"Draco, jag-…" Draco vänder sig snabbt om, förvånad över att Harry använder hans förnamn. Harry sväljer och suckar när han inte kommer på något att fortsätta den meningen. Draco vänder sig om och börjar gå. "Jag är kär i dig…" viskar Harry desperat efter den Blonde. Den sist nämnde stelnar till när han tror sig höra vad Harry viska. Harry ser att Draco stelnar till. Han börjar rodna när han inser att Draco hörde vad han viska.

Draco stönar till och lutar pannan mot en av pelarna i korridoren.

"Inget liv utan fru…" börjar han mumla. "Jag ska fan visa henne att ett liv utan fru går att få!" Han vänder sig snabbt emot Harry. "Gift dig med mig!"

"Va?" Harry tar några stapplande steg bakåt. Helt oberedd på hur situationen plötsligt vänder.

Draco går fram till Harry, smeker hans kind, kysser honom mjukt innan han faller ner på ett knä.

"Harry, vill du gifta dig med mig?"

"Vad håller du på med?" frågar Harry och hans röst går upp i falsett. Och försöker backa några steg men Draco håller i hans hand och han kommer ingenstans.

"Jag bevisar att jag vill vara med dig! Jag vill leva med dig!"

"Jag tror jag fattar det nu…"

"Så det är ett nej?"

"Nej."

"Nej…" Draco reser sig upp.

"Nej, det är inte ett nej. Men du kunde ha kommit på ett annat sätt att övertyga mig." Ler Harry mot Draco.

Draco skiner upp och kastar sig på Harry.

"Är du säker?"

"Ja." Harry besvarar Dracos kyss. Den blonde får plötsligt något ondskefullt i blicken.

"Jag vet nog hur jag ska kunna bevisa att jag verkligen vill vara med dig."

Harry möter Dracos gråa glittrande blick. Hungrig kysser Draco Harry. Pressar sig mot den andra mannens kropp. Pressar sina läppar hårt emot Harrys. Låter ett litet mellanrum uppstår mellan läpparna innan han plötsligt är i Harrys mun och lekar med den sistnämndes tunga.

Harry står paralyserad av chock. Han fattar inte riktigt vad som händer. Sakta, sakta inser han att han är förlovad med Draco. Sen kommer allt som en våg och sköljer över honom. Dracos hand som har letat sig in under Harrys, - ja, Dracos, - skjorta, smeker det han kommer åt, låter fingertopparna glida ner längs Harrys ryggrad. Dracos mun som plötsligt lämnar hans och börjar istället utforska Harrys nacke med den. Suger, biter, gör märken. Fortsätter sin färd sakta framåt mot halsen. Harry släpper ut ett stön och placerar en av sina händer runt Dracos nacke när chocken släpper.

Wow! Va Draco är bra på det han gör! Harry stönar igen och känner hur han styvnar ännu mer. Harry dras plötsligt helt abrupt tillbaka till verkligheten då Draco släpper honom totalt och bildar luft mellan dem.

"Vi går någon annanstans!" Draco är rufsig i håret och de gråa ögonen ser ut att vara av flytande silver, glittrar som på ett barn som hittat på något bus. Och Harry är inte annat än kapabel till att följa efter Draco. Han har smält till en liten fläck på stengolvet och skulle i den stunden göra vad som helst för Draco, vad Draco än skulle be honom göra så skulle han göra det, mer än villigt!

Slytherinaren tar Harrys hand och drar med sig Harry mot… ja någonstans. Kanske Vid-Behov-Rummet. Vart de nu än hamnade så finns det en säng, i vilken han putta ner Harry på. Draco trampar av sig sina skor innan han kryper upp i sängen, från fotänden, han stannar upp en bit upp på Harrys ben. Draco möter den Svarthåriges blick och håller fast den samtidigt som han sakta, utan att bryta ögonkontakten, böjer sig bakåt och famlar efter Harrys skor och tar av Gryffindoraren dem. Han ler ett snett leende mot honom och börjar krypa längre upp för Harrys kropp. Stannar upp när han kommer i höjd med den sistnämndes ansikte och kysser honom sakta, en sluten kyss. Avslutar med en lätt kyss innan lätta kyssar placeras i en rad ner för Harrys hals, ända ner till första knappen i hans skjorta. Där stannar han upp, kysser stället, suger, biter, slickar på stället, medan han släpper knappen ur sitt fängelse, ny hud blottas och blir utsatt av det ljuvliga Slytherinaren gör med sin mun.

Harry suger in ett andetag och håller det hela Dracos färd ner för hans bröstkorg och mage fram till alla knapparna är fria, tyget slits då av.

"Hey!" Utbrister Harry när tyget slits sönder.

"Äh! Håll tyst, det var min skjorta, Potter!" mumlar Draco och drar av sig sin egen skjorta.

Harry håller tyst, han kan inte få fram ett ord när han ser Dracos hela bleka överkropp. Ser hur varenda muskel arbetar när den andre mannen hasar fram en bit över Harrys ben och sjunker ner igen, gränsle över Harrys skrev. Inte förrän nu inser Harry att han inte släppt ut sitt andetag och släpper skakigt ut den. Häftigt sätter Harry sig upp och drar ner Draco och rullar runt så att han hamnar överst.

Draco andas häftigt in och tittar förvånat upp på Harry, ett stön undslipper de perfekta rosaläpparna och Draco gräver ner sina händer i täcket när Harry börjar sin färd ner för Dracos bröstkorg. Kysser allt han kommer åt. Stannar på de delar som får Draco att stöna mest, och stannar extra länge på de ställen där ett ljuvligt ljud som trillar ur Slytherinarens mun. Han stannar förvånat upp när Dracos överkropp plötsligt tar slut, en liten våg av besvikelse sköljer över honom när han inser att den underbar kroppen plötsligt tog slut, men han inser snart att han har ungefär lika mycket till från höften och neråt. Fast denna del är täckt av onödigt mycket tyg.

Gryffindoraren slickar sig sakta om läpparna och för sakta sina händer och fingrar mot knappen och blixtlåset. När han fått upp dem drar han långsam av byxorna, svär en lång ramsa när de fastnar och vägrar lossna. Draco skrattar åt honom, sätter sig upp och hjälper Harry.

Hungriga läppar möts igen och de kysser varandra häftigt och djupt. Med en spark så är Dracos byxor av och ligger i en hög på golvet nedanför dem.

Harrys händer letar sig upp till Dracos bröstkorg och placerar dem mjukt där. Ett förvånat utrop lämnar mannen-som-är-underst läppar när Harrys händer utdelar en knuff som får honom att falla tillbaka i madrassen.

Det blonda håret lägger sig mjukt runt mannens huvud. Hjärtat i Den Svarthåriges kropp hoppar till när han ser Dracos ansikte, det blonda håret, de grå ögonen som bara är riktade på honom, tittar intensivt och… ömt. Den härliga bleka kroppen som bara tillhör honom.

Hela den här vackra varelsen tillhör honom och bara honom. Allt från topp till tå får han röra, kyssa, smeka, titta på.

"Harry?" Draco häver sig upp på armbågar och de gråa ögonen bli vaksamma. De gröna ögonen blinkar till och möter de grå. En lite skakig hand sträcks ut mot det bloda håret, känner på det, känner mjukheten, får Harry att inse att det här händer, att det är verkligt. Låter håret glida genom fingrarna för att snabbt fånga upp det igen, upprepar rörelsen om och om och om igen.

"Allt det här är mitt…" det lät fel och Harry märkte att det lät fel, men Draco verkar förstå vad han egentligen menar.

"Ja, allt det här är ditt", intygar han och ler ett snett leende.

"Och bara mitt…"

"Nu pratar du dumt! Det är mitt också", mumlar Draco och flinar lite.

"Wow", andas Harry.

"Wow, är inte rätt ord kanske… Vad är det med dig, Potter!" Draco väntar inte på svar utan välter omkull Harry så han hamnar överst. Abrupt kysser han Harry, hårt, smeker allt han kommer åt, fumlar med byxlinningen men lyckas inte komma in under den. "För Merlins skull, hur tajta byxor kan du ha egentligen!" Utbrister han irriterat och sliter häftigt upp byxorna, otroligt smidigt får han loss knappen ur sin skåra och blixtlåset ner i botten. Så fort som det blev möjligt att "komma in i" byxorna så blev Draco nöjd och fortsatte med det han höll på med innan.

Harry flämtar till och stönar högt när Slytherinarens hand kramar om honom. Harrys mun söker Dracos och kysser honom ingen. Allt känns så starkt, så intensivt. Harry stönar igen när Draco börjar röra på sin hand och Den gråögde ler mot Harrys läppar.

Ena Harrys hand går ut på sin egen vandring och hamnar på samma ställe som Dracos, fast ja, på Dracos "ställe". Egentligen fattar han inte varför han inte slutförde sitt arbete när han hade chansen utan han skulle förlora sig i Dracos skönhet och i den uppenbarelsen att allt som tillhör denne skönhetens kropp är hans. Försiktigt låter Harry sina fingrar glida upp och ner längs Slytherinaren och får denne att låta sådär ljuvligt igen.

"Ta av dem…" mumlar Harry i Dracos öra. Vilket han inte är sen att lyda, byxorna åker av och underkläderna hamna lite på sniskan, blottar skör och blek hud. Perfekta rosa läppar nuddar huden försiktigt, får, om nu möjligt, Gryffindoraren att hårdna lite till. Vilket får Harrys grepp hårdna lite till om Den Blonde, vilket i sin tur leder till att Slytherinaren stönar högt och lutar sin panna mot Harry, precis där hans revben börjar. Tunga andetag hettar mot Harrys mage sprider sig i små ringar, varje gång som han smeker Draco.

"Sluta…" Harrys hand släpper honom och glider ur Dracos underkläder och resåren ger ifrån sig ett litet smack. "… Inte… Du är... snabb… att lyda…" Säger Draco stötvis.

Han lyckas krypa upp i höjd med Harrys mun och kysser honom samtidigt som Harry för tillbaka sin hand innanför det sista tyg Draco har på sin kropp. Rör, smeker, fingrar, får Draco att låta på det där underbara viset gång på gång. Får Draco med ny intensitet kyssa Harry, kysser honom så häftigt och intensivt att Harry nästan tappar andan. Med ett sista stön och ett "Åh… Harry!" så kommer Draco och lämnar Harrys hand blöt.

Hela Dracos kropp slappnar av och sjunker ihop på Harry. Blundande söker Draco Harrys läppar och kysser honom sakta och mjukt. Ett leende sprider sig över Dracos läppar när han känner att Harry vill öka takten på kyssen, men Draco håller den lugn och sansad. Han låter den sakta utforska Harrys mun, känner den lite sträva ovansidan och den, ack så lena och ljuvliga undersidan, känner efter hur de släta tänderna känns mot tungan.

Slytherinaren kan känna hur frustrerad Gryffindoraren blir av att kyssen är så lugn, för att gör honom lite nöjd låter han handen röra sig långsamt ner för Harrys överkropp, låter fingrarna glida sakta, sakta känner varenda liten utbuktning varenda liten grop. Hans stannar inte förrän hans hand glider in under det vita tyget på Harrys kropp. Hans mål är att göra Harry nöjd och börjar röra handen, till en början långsamt, i takt till kyssen.

"Merlin…!" Suckar Harry, både i frustration och njutning. Vare sig Draco vill eller inte så ökar Harry takten på kyssen och till sin glädje faller Draco in i takten.

Harry ligger utsträckt på sängen. Han kan inte riktigt fatta det som nyss hände.

Han ligger som i ett X med huvudet hängande nedanför kanten i fotänden och blicken är fäst i taket.

Draco kommer ut ur badrummet alldeles blöt med en handduk virad runt höften. Han faller på knä framför Harrys ansikte och bryter Harrys ögonkontakt med taket. Han ler när han ser de grå ögonen.

Draco skulle kunna sitta och bara titta på hur Harrys ansikte lyser upp när han tittar på honom.

Harrys händer sluter sig runt Den gråögdes nacke och drar ner honom i en upp-och-ned-vänd kyss.

"Kan… vi… sova…?" Frågar Draco mellan kyssarna. Harry ler och nickar.