Viktigt! De enda namn som inte nämns i böckerna om Harry Potter är professor Manson och Susan - alla andra är skapade av J. K. Rowling.
Jag hoppas att ni gillar berättelsen och att ni inte glömmer att lämna en kommentar. Trevlig läsning!

Del 1

Det var en alldeles vanlig oktobermorgon på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Klockan närmade sig halv nio och i Stora salen satt skolans elever uppradade vid de fyra långa elevhemsborden och åt frukost. Lily Evans också. Tillsammans med bästa vännen Mary hade hon satt sig ganska långt ner vid Gryffindorbordet.
Det såg ut att bli en trevlig dag – förmiddagens lektioner skulle börja med trollformellära och sedan följas av både försvar mot svartkonster och hennes favoritämne trolldryckslära innan det var dags för lunch. Vädret däremot, det var inte mycket att hurra över. Varje dag den senaste veckan hade varit regnig och blåsig.
Vid bordet längst fram i salen satt ett drygt dussin ur personalstaben och åt lugnt sin frukost medan de då och då kastade ett vakande öga på sina elever för att kontrollera att de skötte sig. Det var ganska lugnt i salen, men för Lilys del skulle friden inte bli särskilt långvarig. Bara ett par minuter senare klev några Gryffindorpojkar in i Stora salen. James Potter tog ledningen och styrde stegen mot henne. Han hade det vanliga fåniga leendet klistrat på läpparna och svängde lite nonchalant med armarna. Håret var lika vanligt som hon sett det vara de senaste sex åren.
"God morgon, Evans!" utbrast han glatt. "En sådan härlig morgon, tycker du inte det?"
"Den skulle vara bra mycket trevligare om jag slapp dig", mumlade hon så tyst att ingen annan än Mary hörde.
James slog sig ner på hennes högra sida, fyllde sin tallrik med mat och högg in på frukosten med stor aptit.
"Sovit gott?"
"Ja, faktiskt", svarade hon.
"Kul att höra", sa han glatt med munnen full av mat.
Lily undrade vem som egentligen lärt honom bordsskick – han höll ju inte ens besticken i rätt hand!
"Laget har träning sen", fortsatte James. "Du kan komma och titta om du vill."
"Åh, får jag verkligen det? Du skulle bara veta hur jag längtat efter att sitta ute i regn och blåst och titta på sju korkade pojkar som flyger runt och jagar en boll!"
"Det är faktiskt inte bara en boll", påpekade James förnärmat.
"Lika trevlig som vanligt, hör jag?" flinade Sirius som satt sig mitt emot Lily. "Vilken sida vaknade du på idag, Evans? Upp och ner?"
Mary fnissade åt Sirius skämt och rodnade när han tittade åt hennes håll. Lily himlade med ögonen och suckade. Hur hennes bästa vän kunnat kära ner sig i pajasen Sirius Black kunde hon inte begripa. Inte för att han var ful precis, men han var fruktansvärt odräglig och saknade både hyfs och fason. Underligt att han inte hamnade i Slytherin som resten av släkten.
Strax därpå var Lily färdig med sin frukost och lämnade Stora salen för att gå till sin lektion. Den började visserligen inte förrän en kvart senare men hon orkade inte med James babbel. Han var så uppblåst! En mer självgod människa fick man leta efter, tyckte hon. Hans föräldrar hade otvivelaktigt skämt bort honom alldeles för mycket. Inte blev det bättre av att hon skulle ha lektioner med både honom och hans gäng hela dagen. Remus gick väl an – han var inte på långa vägar lika störande och dryg som James och Sirius. Peter sa inte så mycket, men han hade aldrig framstått som särskilt begåvad och ju mer sällan han öppnade munnen desto bättre. Hans val av vänner sa en hel del om honom, tyckte Lily.

James satte sig bredvid henne på lektionen i försvar mot svartkonster så fort han såg att platsen var ledig. Hon suckade – skulle hon aldrig bli av med honom? Förhoppningsvis skulle de inte syssla med något praktiskt den dagen, då skulle hon åtminstone slippa arbeta tillsammans med honom.
"Du är snygg i håret idag, Evans", sa han.
"Jo tack, jag vet."
"Så ödmjuk man kan vara då."
"Jag kan tyvärr inte detsamma, vare sig om ödmjukheten eller frisyren."
"Inte? Och jag som ansträngde mig så mycket… nu sårar du mig, Evans!" sa han, flinade och drog handen genom det redan ostyriga håret.
"Potter! Lite tystnad om jag får be!" ropade professor Manson. "Nu vill jag att ni delar upp er två och två så att ni kan öva avväpningsbesvärjelser på varandra, som en liten uppvärmning."
"Jag lovar att vara försiktig, Evans!" log James och blinkade.
Hon svarade honom varken med ord eller gest. De ställde sig några meter ifrån varandra i ett hörn av klassrummet. I övriga salen ställde de andra eleverna också upp sig med trollstavar och trollspön dragna.
"På tre!" sa professor Manson. "Ett, två, tre!"
"Incarceros!" ropade Lily. Rep sköt ut ur hennes trollspö.
"Protego!" skyndade sig James att säga.
Repen upplöstes och försvann i tomma intet. Lily såg lite besviken ut, hon hade inte räknat med hans kvicka skyddsbesvärjelse. Längre än så hann hon inte tänka förrän …
"Expelliarmus!"
Hennes trollspö flög ur hennes hand och fångades i luften av James. Han log stolt och kastade tillbaka det till henne.
"Stod du och tänkte på något annat, Evans?"
"Inte på dig, det ska du inte tro", fnös hon.
De fortsatte avväpna varandra en kvart innan läraren bad dem att åter sätta sig vid bänkarna. Han gick igenom teorin bakom Fideliusförtrollningen och gav dem i läxa att läsa ett kapitel till nästa gång de träffades. Lily skyndade sig därifrån för att gå ner till Slughorns klassrum. Där lyckades hon i alla fall slippa undan James – hon satte sig längst fram och det gjorde han aldrig på lektionerna i trolldryckskonst.

Om Lily tyckte att James var pest och pina, då var hennes vänner av en annan åsikt. Det hade de alltid tyckt. De tyckte nästan mer och mer om honom för varje år som gick, hur störande och odräglig han än var.
"Jag tycker att James är snygg", sa Mary när de hade gått och lagt sig den kvällen.
"Du tycker att alla är snygga", fnissade Susan. "Förra veckan var det Andy i Ravenclaw, veckan innan dess den där Hufflepuff-Michael … Fast jag håller med dig, Potter är ju inte ful precis."
"Han ser väl inte bättre ut än någon annan", tyckte Lily. "För det första borde han skaffa sig en kam och för det andra …"
"Du brukar inte vara den som letar fel hos andra, Lily."
"I hans fall behöver jag inte ens leta."
De andra flickorna skrattade och sedan började Susan tjattra om sin läxa i forntida runskrift.

Under tisdagen hann James reta upp Lily ett par gånger som vanligt. Dagen började med att hon kom på honom med att kasta en förhäxning efter en femteårselev.
"Potter! Lägg av med sånt där! ropade hon."
"Åh, Evans! God morgon, min sköna! Jag undrade just när jag skulle få höra din ljuva stämma!"
"Jag har ju sagt att du inte får förhäxa folk till höger och vänster!"
"Gå med mig till Hogsmeade så slutar jag."
Lily suckade. Han var hopplös! Bara ett par timmar senare envisades han med att sätta sig jämte henne på lektionen i förvandlingskonst och innan dagen var till ända hann han fråga henne om Hogsmeade ytterligare två gånger.
"Nej, har jag sagt, Potter!"
"Kom igen, du vet att du vill! Det kan inte vara bra att stänga in sina känslor på det där sättet Evans! Släpp ut dem bara!"
"Visst, jag kan släppa ut dem!" Hon riktade trollspöet mot James håll och mumlade en trollformel som välte hans fåtölj. Efter det gick hon uppför trappan till flickornas sovsalar för att få vara i fred. Dit upp visste hon i alla fall att James inte kunde komma på grund av besvärjelsen som vilade över trappstegen. Han hade försökt en gång, men då hade trappan förvandlats till en rutschkana som skickade ner honom på golvet igen, till åskådarnas glada skratt.

Dagarna gick utan någon framgång för James del och han blev alltmer frustrerad. Hans knep fungerade ju på alla andra flickor – varför skulle just den han verkligen ville ha vara så motstridig? Det var fredag kväll och han hade precis kommit tillbaka från en quidditchträning. Quidditch brukade kunna få honom att rensa tankarna men idag hade det inte hjälpt. Han kunde inte tänka på något, eller någon, utom Lily.
"Vad gör jag för fel egentligen?" stönade James. "Hon ger sig ju aldrig!"
"Inte du heller tydligen", sa Remus och vände blad i sin bok Afrikas vidunderliga magiska djur och odjur. "Är det möjligen lite svårt för dig att inse att hon inte är intresserad?"
"Det är hon visst, hon har bara inte insett det än …"
"Jag håller med Måntand", flinade Sirius. "Jag tror inte att du kommer få med dig Lily till Hogsmeade nästa helg."
"Inte?"
"Nej", svarade hans bäste vän självsäkert.
"Du har fel …"
"Ska vi slå vad?"
"Gärna."
"Bra. Låt se, käre Tagghorn … om du inte lyckas få Lily att tacka ja inom en vecka, då får du … flyga ett varv runt Stora salen, naken, klockan tio på söndagsmorgonen efter Hogsmeadeutflykten."
"Aldrig helnaken!"
"Okej, du får ha kalsongerna på dig, men du behöver ju inte välja de där med röda hjärtan din mamma gav dig i julas. Förresten tror jag inte att någon vill se dig utan kläder …"
"Och om jag vinner är det du som får göra det där!"
"Du kommer inte att vinna", svarade Sirius. "Men ja, om det gör dig gladare att leva i villfarelsen …"
"Det känns bra att ha ditt stöd", muttrade James spydigt.
Han bytte om till pyjamas och kröp ner under täcket. Det hade varit en lång dag och nu ville han bara sova. James tänkte minsann vinna det där vadet – nog för att han var ganska nöjd med hur han såg ut i avklätt tillstånd men inte ville han bjuda hela skolan på en sådan föreställning.
"Du kan ju testa med att sjunga serenad för henne", föreslog Sirius. "Sådant brukar funka för mugglarna, det såg jag på bio i somras."
"Vad är bio?" undrade Peter.
Medan Sirius förklarade begreppet för Peter somnade James. Klockan var inte mer än lite över nio men han var trött och hade ingen lust att sitta uppe och lyssna på Sirius smädelser. Han skulle nog övertala Lily, bara vänta och se!

Lily spenderade fredagseftermiddagen och kvällen med att plugga, som vanligt. Hon tänkte minsann kämpa för att få bra betyg i sin FUTT-examen. För det mesta satt hon i biblioteket och läste, ibland liggande i sin säng i sovsalen. Att försöka få något gjort i Gryffindors uppehållsrum var så gott som omöjligt med James i närheten. Han kunde verkligen konsten att gå henne på nerverna. Gällde det inte att tjata med henne till Hogsmeade försökte han få henne att hjälpa honom med läxan i trolldryckskonst. Hon tackade alltid nej till bådadera och när hon somnade den söndagskvällen var hon lika förvissad som vanligt om att hon aldrig skulle gå till Hogsmeade med James Potter.