En ny fic, det var jag (GroowyBells) Som verkligen var urdålig på att skriva utan OC så jag övertygade devilofnight/mizzy att börja skriva en till XD så här är den ;P

Carrie

Jag tittade ut genom bilrutan, regnet öste ner och det här måste varit den mest deppiga staden jag någonsin sett. Och självklart var det hit vi skulle flytta. Mamma hade berättat flera gånger sedan pappa dog att dem hade växt upp i La Push. Att dem träffats när dem var 17 år gamla, blivit ihop, sedan lämnat Forks och flyttat till soliga Florida. Dem gifte sig, jobbade hårt och fick när dem var 30 år gamla mig. Och efter 17 år bestämmer sig mamma för att vi ska flytta tillbaka till Forks. Förmodligen ville hon tillbaka till Forks igen tack vare pappas död. Jag hade verkligen inget emot att flytta, efter att pappa dött i vårt gamla hus så gjorde jag allting för att hålla mig hemifrån. Det kändes ibland som om han stod och tittade på mig, och den känslan av iakttagelse var hemsk och bara obekväm. Det var inget bra om man säger så, därför var det på något sätt positivt att mamma bestämde sig för att flytta. Men även om jag verkligen ville flytta så betydde det inte att jag ville bo i just Forks. Det betydde inte heller att jag ville bo i huset min mamma växte upp i, det hade stått tomt sedan flera år tillbaka eftersom att min mormor och morfar dött i en bilolycka. Även min pappas gamla hus stod tomt, för farmor och farfar hade också dött. Jag saknade dem alla fyra, men dem var döda och enligt mina föräldrar så var dem båda två på ett bättre ställe just nu. Jag visste inte om jag höll med eller inte, men jag hoppades verkligen att dem hade rätt.

"Varför måste jag gå i skola i reservatet?" frågade jag för minst tusende gången.

Mamma suckade djupt och gav mig en sträng blick genom backspegeln som tydligt sa att hon var trött på att jag frågade det. Antingen var hon trött på det för att jag frågat så mycket, eller för att hon faktiskt inte hade något bra svar på det.

"Alla quileuteindianer gör det", förklarade hon enkelt och tyckte förmodligen att det räckte som svar.

Både hon och pappa sa ofta att jag var alldeles för frågvis för mitt eget bästa och att en dag skulle min det göra att jag fick problem. Men ändå länge har det inte hänt än, men ändå väntar jag på den dagen då jag hamnar i trubbel på grund av min oerhörda sug efter att veta saker. När mamma svarade detta suckade jag, satte upp mitt långa, tjocka, svarta hår i en tofs, tog min väska och tittade sedan ut genom rutan på skolan. Vi var framme, om det var något som jag inte sett fram emot så var det att börja i en ny skola, jag var faktiskt tvungen att träffa nya människor. Vilket inte var så hemskt, men det var på något sätt annorlunda här, jag visste inte vad. Det skulle kunna vara så att jag bara var övernervös, och att det här egentligen bara var normal nervositet eftersom att jag ändå skulle börja i en ny skola.

"Lycka till", sa mamma när jag hoppade ut genom dörren och började gå emot skolbyggnaden.

Jag hade inget emot att gå i den här skolan, utan det som retade mig var att jag inte fick gå i den andra skolan. Mamma hade ringt och frågat dem om jag fick gå där, hon tyckte att eftersom att jag inte bott där alls i mitt liv så borde det kvitta vilken skola jag går i. Men rektorn hade bestämt sagt att skolan i reservatet fanns på grund av ett skäl. Och det var inte för att jag skulle kunna gå på deras skola när den fanns en skola för min sort. Mamma hade svurit åt honom rätt mycket när han sagt det och sedan hade hon svurit lite efter att hon pratat med honom också. Men som sagt så hade jag inget emot att gå på skolan i reservatet. Runt omkring mig busvisslade några killar och skrek åt mig att dra upp kjolen lite till. Jag sa inget utan gick bara bestämt förbi dem. Jag var van vid att få såna kommentarer, inte för att jag brydde mig. Jag hade min egen stil och jag skulle inte ändra på den bara för att några överhormonella killar tyckte att det var kul att skrika lite retliga grejer. Alla gjorde inte det, vissa sa bara att med en sån kort kjol borde jag vara nervös. Vilket dem förmodligen hade rätt i, för min kjol var verkligen så kort. Det räckte med en liten vind så skulle det vara ute med mig. Jag hade även ett tajt rött linne och en svart jacka över. Och runt halsen hände som vanligt en vargtand, det var halsbandet som pappa köpt till mig några dagar innan han dött. Och han sa att vad som än hände skulle han finnas oss mig, och halsbandet var bara ett sätt för honom att försäkra sig om att jag trodde på honom. Han sa att så länge jag hade på det skulle han finnas och hjälpa mig, och jag trodde honom. Jag har aldrig haft någon anledning till att inte tro honom förut.

"Jared ta det lugnt, hon kan ta hand om sig själv och Quil sluta dregla", hörde jag någon kille säga, jag tittade genast över på dem och såg hur en kille höll fast en annan som såg ut att vara redo att kasta sig över en speciell grupp killar som varit extra perversa.

"Jake, kolla på henne", sa den som måste varit Jared han verkade ha lugnat ner sig, hans ögon tindrade och han var en av dem vackraste killarna jag någonsin sett.

Ja jag sa till och med vacker, i mina ögon var han någonting väldigt speciellt och jag ville faktiskt bara springa över till honom och kyssa honom. Det kändes som om vi hörde ihop, jag blev chockad över mina känslor och gick därför bara vidare men kunde inte undgå att höra det dem sa. Både han och Quil blev irriterad när Jake inte reagerade alls och suckade därför högljutt.

"Jag tittar", svarade Jake, det verkade som om han var upptagen och verkade inte vara särskilt intresserad.

"Oj jag glömde", sa Quil plötsligt och fick mig att stanna för ett ögonblick bara för att lyssna på vad dem sa, jag visste inte varför men jag gillade dem killarna. "Du bryr dig bara om Amie."

Dem började slåss lite vänskapligt, jag skrattade bara enkelt och gick vidare in i skolan medan jag tänkte att vem den här Amie än var så måste hon vara något extra eftersom att den där Jake killen tydligen inte hade ögon för någon annan än henne. Jag gick fram till receptionen, eller reception kanske var ett lite väl entusiastiskt ord. Det var en äldre kvinna som såg för dum ut för att vara en lärare men för smart ut för att vara en del av byggnaden.

"Ursäkta mig men jag är ny här", det var dem enda ord jag behövde säga, hon tog genast fram minst hundra olika papper och började prata om vad jag skulle göra med dem.

Dem skulle skrivas på, lämnas in och även kopieras vissa skulle till och med dokumenteras även om jag inte förstod vad hon menade med det. Men jag frågade inte, då skulle hon nog stå och förklara i minst en halvtimme till och jag hade verkligen ingen lust med att stå och lyssna på henne hela dagen. Men efter nästan en timme visade hon mig till mitt klassrum.

"Här ska du vara", sa hon muntert och knuffade genast in mig genom dörren, där inne hade en lärare stått och pratat och när jag kom in tystnade han och alla vände blickarna emot mig.

"Jag är ny", sa jag enkelt och visade fram en lapp, vissa skulle i det här tillfället tappat lappen eller stamma, men jag hade inget emot att vara i centrum.

Om jag var så intressant att alla var tvungna att kolla på mig så fick dem väl göra det.

"Okej du måste vara Carrie Scott, du kan sitta ner vid Amie där borta", han pekade på en tjej, jag gick genast dit och satte mig ner jämte henne.

"Hej jag heter Amie Davis", sa hon och log vänligt emot mig.

"Jag heter Carrie Scott", sa jag och vi skakade hand. "Trevligt att träffas."

Amie

Den nya tjejen hade verkligen inte en aning om hur det var att leva och bo i Forks. Men hon brydde sig inte om alla kommentarer hon fick och hon darrade inte ens det minsta på handen när hon kom in i klassrummet och allas uppmärksamhet vändes mot henne. Jag gillade henne.

Hon frågade om jag hade lust att visa henne runt i skolan, och jag svarade ja. Hon var både intressant och rolig och så hade jag inget annat att göra, så det kunde jag gärna göra. Vid lunch visade jag henne till matsalen och vi tog våra brickor för att hämta lite mat. Jag kan inte säga att maten är den bästa här, så jag hade med mig ett litet paket hemifrån.

Matsalen var rätt så stor och nyrenoverad. Ena väggen var täckt med glasrutor och man hade utsikt ut i skogen bakom skolan. Jag hade ingen aning om varför dem hade valt att ha det så, på kvällarna var det säkert jättevacker när solen var på väg ner och så, men under dagarna i skolan? Förmodligen ville dem väl bara hålla koll på eleverna så vi inte gjorde något vi inte fick.

Carrie tog av maten som skolan serverade, men hon såg ut att önska att hon hade tagit med sig något hon också.

"Jag hatar skolmat", sa hon surt.

"Du kommer ihåg ta med imorn", sa jag och log. Hon gjorde en grimas.

"Glömmer jag är det ute med mig. Hur kan man överleva på det här?" Hon gjorde en gest mot det som fanns att välja bland, ingen stor valmöjlighet, och jag var glad att jag inte var den enda som tyckte det. Men drickan var det inget fel på, så jag tog en av dem. Jag hade tänkt att Carrie skulle kunna sitta vid samma bord som mig och resten av gänget, bara jag hittade dem i matsalen. Hon skulle säkert klara sig själv, men jag visste inte om hon skulle passa in hos någon annan. Jag kunde gissa att många inte skulle tacka nej om hon gick och satte sig, men det skulle nog inte vara för att lära känna henne, eller ja, dem ville väl lära känna hennes kropp.

Just när jag vände mig om för att ta mig till ett tomt bord kom något farande mot mig. En tallrik med köttfärs och ketchup träffade mig hårt och min egna bricka med mat åkte i golvet. Ursinnigt såg jag upp och såg hur Frederick James, en idiot från tredje årskursen, flabbade högt med sina vänner åt det dem nyss åstadkommit. Min tröja var nu full med fläckar som inte gick att ta bort och argt gick jag fram till honom och hans bord med flera idioter.

"Och det där skulle vara roligt?" fräste jag.

"Vi tyckte du såg bättre ut nu, med mera färg på kroppen." Att dem kritiserade mig för jag hade på mig enfärgade kläder brydde jag mig inte om, men att de förstörde dem kunde jag inte tåla.

"Har ni inget annat för er? Hur hade ni tänkt att jag skulle få bort det, då?"

Halva matsalen hade tystnat och kollade på det som hände mellan oss.

"Vaddå ta bort? Det är mycket snyggare nu."

"Ditt svin!" jag andades häftigt, och jag tänkte att jag inte fick hetsa upp mig. Inte här. Inte nu. "Du ska få betala för kemtvätten."

"Varför så sur?"

"Spela inte dum, din idiot."

"Du är en liten kaxig sak, vet du det?"

"Jag gillar inte dig heller." Jag såg stint på honom, och han stirrade tillbaka.

"Du borde passa dig, så ingenting händer med dina vänner."

"Varför blandar du in dem? Vi kan göra upp, här och nu", sa jag trotsigt. Han var inte så kaxig själv när det kom till kritan. Hade han sina vänner i närheten vågade han mycket, men utan dem klarade han sig inte långt. "Om du vågar", la jag till.

"Som om du skulle ha en chans", skrattade han och hans kompani av dumbommar hängde med.

"Vill du prova?" frågade jag och höjde på ögonbrynen. "Try me."

Han stirrade mig elakt i ögonen i några sekunder innan han snabbt tog tag i ett glas och kastade den mot mig. Men jag han med och flyttade mig snabbt ur skottvinkeln. Det där var droppen. Jag kastade mig fram men blev stoppad av något som höll mig tillbaka. Denna något verkade vara Jake.

"Amie, sluta. Du måste lugna ner dig, han är inte värd det."

Jag slutade kämpa emot och tvingade mig själv att vända mig om och gå ut från salen. Jag måste byta tröja.

Argt trampade jag ut från matsalen. Varför lät jag mig alltid påverkas? Han var alltid ute efter att provocera mig, och jag visste att jag inte borde gå på det varenda gång. Speciellt inte nu. Jag gick fram till mitt skåp och sjönk ihop mot golvet, jag tog några snabba andetag och blundade. Några sekunder senare ställde jag mig upp igen och andades ut en sista gång. Jag hade i alla fall lärt mig att kontrollera mina känslor rätt bra. Jag öppnade skåpet och tog fram en tröja. Den jag hade på mig drog jag över huvudet och slängde in i skåpet innan jag drog på mig den andra, det var ren tur att jag hade en extra tröja med mig. När jag vände mig om såg jag att Carrie stod bakom mig och jag log mot henne.

"Inte mycket till lunch", sa jag. "Ledsen för det. Men du hade kunnat stanna kvar."

Hon såg förvånat på mig.

"Är du inte arg?"

"Nej."

Hon såg förvirrat på mig.

"Efter vad han gjorde och sa borde du vara det, du såg ut att vara arg där inne."

"Jag har lärt mig att det inte hjälper att vara arg särskilt länge, han bryr sig inte", det var till viss del sant, jag fick passa mig så jag inte sa något jag inte borde.

Hon ryckte bara på axlarna.

"Ja, jag antar väl det. Jag har matte nu, vad har du?" frågade hon för att komma in på något annat.

"Jag har biologi, så vi ses väl inte mer just nu. Hittar du dit du ska nu?"

"Ja", hon log. "Tack så mycket för att du visat mig runt idag."

"Ingen orsak."

Jag gick och satte mig utomhus ett tag. De nya brukade alltid vara så jobbiga och klängiga, men jag gillade Carrie, för hon verkade så självständig och klarade sig bra själv.

Ikväll var det möte med Jake. Vi skulle hem till Jakes hus, som vanligt. Jag älskade alltid mötena. Roligast var när vi åkte till vattnet och satt på stranden vid elden och bara pratade hela kvällen. Jake var alltid så varm, och han brukade lägga sin arm om mina axlar när det började bli sent, även om jag inte frös. Men det var mysigt, och det var så trevligt att sitta vid brasan med alla vänner omkring som skrattade och skojade. Från början hade jag känt mig som en lillasyster till alla andra, men jag visste nu att jag betydde lika mycket som alla andra, och dem skulle skydda mig till hundra procent, som jag skulle göra för dem. Att träffa dem här människorna var det bästa som hänt i hela mitt liv. Aldrig att jag flyttade från Forks. Vart, om inte här, skulle det hända saker?

RR?

Är det någon som brukar ha tråkigt och som skulle vilja chatta med "karaktärerna" i våra fcar? eller som själva skulle vilja hitta på någon ny karaktär (om man inte har någon) och bara chatta med andra ff-läsare och författare?? Kommentera elr skicka ett pm med era mailadresser till oss då så addar vi er :) // Devil

Det var Devils inbjudan xD som ni ser är hon lite mer .... allvarlig och "sofistikerad" än jag och mina personer är xD så vi frågar på ett helt annat sätt ... VARNING: Följande medelande kan innehålla svordomar och öknamn som riktar sig emot läsaren xD ni ska veta att den som skrivit detta (Jag) inte menade något illa utan försökte vara en gangster xD

YOO DUDES XD WHAT UP BEYOTCHES?! yoo wanna hang round my msn you know? talk with the cO.S from our fics gangsters? XD talk to yall later // GroowyBells

Ha det bra :D x // Groowy&Devil

PS. OM NI VILL VARA MED!! GLÖM INTE ATT SKRIVA ER MAIL ADRESS I PM:EN SÅ ATT VI KAN ADDA ER :) DS

PS2: Jag fick order av Mizzy att skriva att vi inte alltid kommer göra det här :) Utan vi kan ju även prata om dem fics vi (alla som är med) skrivit, ge tips, kritik, ris och ros xD ni fattar XD hehe :) Och då kanske den här kan göra så att dem som är med blir bättre fanficförfattare ... och dem som inte skrivit förr utan bara läst kanske börjar skriva :) Hoppas någon tycker det här låter bra :), ha det bra xx DS