Detta är min första Drarry historia jag någonsin skrivit, och skrev den under en resa med klassen. Jag antar att det inte är den bästa, men tänkte att det kunde vara kul för er att få läsa den första jag någonsin skrivit. Skulle föredra att ni kom med någon kommentar. Tack för mig. :)

ÄGER INTE NÅGOT AV DETTA, ALLT ÄGS AV J.K ROWLING.

Draco såg ner i det kalla, vita kaklet i tystnad. Av någon anledning kunde han inte säga de tre små och enkla ord som jagat honom genom snart sju långa år. Försiktigt såg han upp och mötte de djupa, vackra och helt underbart gröna ögon som han älskade så mycket.

De vackert gröna ögonen tillhörde den berömde Harry Potter, den pojke som Draco var så djupt förälskad i. Harry och Draco var kända för att hata varandra, men det hade aldrig Draco gjort på riktigt. Allt han hade sagt hade varit som en mantel från sanningen. Han hade aldrig hatat Harry, bara älskat honom mer än vad han älskade sig själv.

Inuti Harry's ögon speglades Draco's ansikte. Hans blonda hår var rufsigt, oc hans ansikte blekt och bedrövat. Med andra ord såg han förfärlig ut. Försiktigt såg Draco in i sina egna grå ögon som speglades i de vackert gröna. Dracos blick drog längst hans egen näsa, sedan mot hans bleka läppar. På hans läppar spelades det ett lätt sorgset leende.

I den gröna spegelbilden såg hans sin underläpp och överläpp säras från varandra sakta, och ljuslöst började de förma en av de tre, nästan omöjliga, orden.

"Jag..." kom det fram ur Draco tyst och uttryckslöst. Det var inte3 mer än en viskning. Efter det såg han i den gröna spegelbilden, som hans stirrade in i, att hans läppar återigen särade sig för att fortsätta säga det han ville. Han försökte denna gången forma de tre orden tillsammans i en mening, och inte var och en för sig.

"J-Jag älskar d-dig." viskade Draco fram och lät sitt huvud riktas ner mot golvet på den övergivna toaletten. Men efter bara något ögonblick, som Draco kände som flera hundra pinsamma evigheter, kände han en varm och varsam hand försiktigt mot hans haka. Det var då Draco insåg hur kraftigt han skakade i hela kroppen, men som Harry lyckades lugna ner.

Harry gjorde en lös rörelse med handen om Draco's haka för att få honom att se in i sina gröna ögon. Draco följde lydigt den enkla rörelsen. De båda pojkarna såg på varandra tyst en lång stund, innan Draco såg hur Harry sakta börjde sig fram mot honom, och kände sedan plötsligt hur deras läppar möttes. Men det tog bara några sekunder innan Draco bröt den försiktiga kyssen och såg på den andra pojken i en kort tystnad.

"Jag älskar dig." sa Draco tyst, men med mer styrka än vad han tidigare haft i rösten. Harry sprack upp i ett försiktigt, men väldigt lyckligt, leende. Då kunde Draco se i den gröna spegelbilden igen. Där stod det en blek, blond kille med gråa ögon. En kille vars leende var litet .

De båda pojkarna såg på varandra tystnad, vilket de gjorde ett bra tag innan lämnade toaleten tillsammans, hand i hand.

Kommentera gärna vad ni tyckte om den. :) I sådana fall, ska jag lägga ut fler korta berättelser, eller fler med flera kapitel?