"NEEEESSIE!!"

Vad nu då? Vem väcker mig nu? Hur mycket är klockan? Jag öppnade ögonen och såg till min förvåning och besvikelse - min farbror Emmett.

"Vad gör du här?"

Han log ett brett leende som gjorde att han visade alla sina tänder.

"Dags att vakna nu törnrosa, för din prins kommer inte att komma och rädda dig från dom hemska vampyrerna"

Jag skakade på huvudet och gäspade. Jag var fortfarande jättetrött.

"Hur mycket är klockan?"

"DEN ÄR HALV SJU PÅ MORGONEN!!!"

Jag stönade. Varför väckte han mig såhär tidigt? Och vart är min mamma och pappa?

"Din kära mor och far har lämnat dig i händerna på mig idag, de är och jagar och kommer inte hem förrän ikväll"

Det var precis som att han hade läst mina tankar. Jag suckade.

"Vi ska ha SÅÅÅ kul"

Emmett hoppade av iver.

"Visst.."

Emmett låtsades inte höra mig utan började hoppa runt i mitt rum.

"Emmett, snälla.."

Han stannade bredvid min säng och tittade på mig.

"Vad önskas, fröken Renesmee?"

"Jag.."

Emmett avbröt mig.

"ÅÅÅH! NU KOM JAG PÅ!"

Han tittade på mig med stora ögon och pekade på mig.

"Du är hungrig! Edward sa att du äter frukost när du vaknar"

Jag försökte protestera men han viftade med armarna.

"Jag går ner till köket och lagar en riktigt god frukost till dig, så klär du på dig så länge"

Sedan var han borta.

"ÅÅÅÅÅH!"

Jag la mig ner under täcket och drog det över huvudet. Hur kunde mamma och pappa göra såhär mot mig?

"Bit ihop Renesmee. Ikväll är dom hemma igen"

Jag klev ur sängen och gick in i mitt badrum. Jag sköljde ansiktet med iskallt vatten för att jag skulle piggna till. Sedan gick jag till mitt rum igen och öppnade dörren till min garderob. Medan jag klädde på mig hörde jag ljud ifrån köket. Jag suckade och gick ner för trappan. När jag kom in i köket kunde jag inte låta bli att skratta. Över hela golvet låg det grytor och kastruller av alla möjliga slag, golvet och väggarna var täckta av mjöl och på golvet fanns det mjölkpölar.

"Vad håller du på med Emmett?"

Han stod vid spisen och hällde en alldeles för tjock smet i stekpannan.

"Jag försöker laga pannkakor till dig"

Jag tittade på diskbänken och såg en tallrik med en hög svarta sönderbrända så kallade pannkakor.

"Titta inte på mig sådär, jag försöker ju!"

Jag skakade på huvudet och gick fram till honom. Jag puttade honom åt sidan och stängde av plattan.

"Emmett, jag tycker inte om pannkakor"

Han lade armarna i kors och tittade surt på mig.

"Det kunde du sagt lite tidigare"

Jag ignorerade honom och började istället städa. Jag plockade upp allting Emmett slängt på golvet och placerade dem på sin rätta plats - i köksskåpet. Sedan hämtade jag skurmoppen och skurade golvet. Medan jag fortsatte städa stod Emmett bara och tittade på mig, fortfarande med händerna i kors. När köket var rent och helt igen öppnade jag skafferiet och tog ut flingpaketet. Jag ställde det på bordet och gick för att hämta mjölken, en skål och en sked. Jag satte mig vid bordet och hällde upp flingor och mjölk i skålen och började äta.

"Var det så lätt?"

Emmett satte sig mittemot mig.

"Ja"

Jag fortsatte äta medan han tittade på mig. Han grimaserade.

"Är det där gott?"

Jag nickade. Det var inte mycket människoföda som jag tyckte om, jag föredrog blod. Men det här gillade jag skarpt. Mamma har berättat för mig att det var det här hon oftast åt till frukost när hon var människa. När jag var klar reste jag mig upp och gick fram till diskbänken och sköljde ur skålen innan jag lade den i diskmaskinen.

"NU SKA VI HA KUL NESSIE!!"

Jag suckade. Vad skulle han hitta på nu?