Ulrika satt vid fönstret och stirrade ut genom rutan. Det var mörkt ute, men fortfarande gick det att se lite mer än bara skuggor.
"Snart är det middag, Ulrika lilla vän! Gå och tvätta händerna!" ropade mamma ifrån köket.
"Ja mamma!" ropade Ulrika tillbaks.
Bara lite till, bara lite till skulle hon titta!
I julas hade hon sett den flera gånger, den där lille gråe tomten, men han var alltid kvick och vred på mössan innan hon hann se honom ordentligt! Mamma trodde inte på det där, hon sa bara att Ulrika hade livlig fantasi. Men Ulrika visste att det var på riktigt! Bara hon kunde få se honom nu då, innan det blev middag...
"Kom nu Ulrika! Skynda dig att tvätta händerna, maten står på bordet!"
Ulrika suckade och sprang ifrån fönstret. Kanske nästa gång.
