Detta är då en fic jag skriver tillsammans med mizzy, vi har precis börjat! och då menar jag precis, som för en dag sedan började vi skriva. I början kan uppdateringarna gå lite långsamt men när vi kommit igång ska det nog gå rätt snabbt ;) Vi hoppas att ni kommer gilla den här ficen, och blir väldigt tacksamma för reviews :)

Jag heter Hailey Davis och jag ska äntligen få börja på Hogwarts! Hela mitt liv har jag fått hemundervisning av Sarah, Erics mamma. Erics mamma är så snäll och omtänksam, tvärtom vad man kan säga om mina föräldrar. När jag kom att tänka på Eric såg jag mitt första minne av honom framför mig, och log åt det.

Eric är min bästa kompis sen jag träffade honom första gången i parken och han kom fram till mig och sa att han var en trollkarl. Först trodde jag att han menade en trollkarl som man ser på TV, där dem står på en stor scen med slängkappa och vita handskar, och att han skulle visa mig några trolleritrick, sådana som att ta fram kaniner ur hattar, så jag frågade om han inte skulle göra det. Han tittade först lite konstigt på mig innan han kom på vad jag menade och då log han, ett stort bländande leende som visade alla hans vita, perfekta tänder. Han skrattade lite också innan han förklarade att han var en riktig trollkarl, någon som kunde trolla fram riktiga kaniner ur tomma intet. Jag trodde honom naturligtvis inte.

Äh kom igen, säg inte att du skulle tro någon som nyss kommit fram till dig och sagt att han var trollkarl på riktigt?? Nå skulle du? Nej, jag trodde inte det.

Men sen visade han det för mig. Han tog fram en liten pinne, som han sa tillhörde hans mamma, och sa några konstiga ord med pinnen riktad mot en liten klunga violer. Pinnen lyste upp i vitt innan blommorna började vissna och föll ihop på marken i en hög. Jag var rätt liten då, runt sex år, så när jag såg dem fina blåa blommorna bli fula och gamla (det var så jag såg det när de vissnade) började jag gråta, varför skulle han förstöra blommorna? Hans stora leende (det var stort för att tillhöra en sexåring) slocknade när han såg mina tårar. Sen ersattes hans ledsna ansikte mot ett förvånat uttryck som stirrade på blomhögen. Blommorna hade sakta börjat fyllas ut och växa upp igen, som om ingenting hade hänt. Jag torkade tårarna och såg på Eric.

"Trollade du tillbaka dem igen?" frågade jag honom.

"N-nej, jag gjorde ingenting med dem ...d-det var du", sa han förvånat och kollade på mig.

Det där första mötet jag hade med honom den där dagen förklarade en hel del för mig, tex hur jag fått alla döda växter hemma att få liv igen, jag som trodde att mitt vatten med godisar i varblom-medicin. Men det var det tydligen inte, det var bara jag som var en häxa. Mina föräldrar gillade inte egentligen mig, det hade jag fått lära mig, så den här nyheten var inget jag berättade för dem i första taget, och speciellt inte till min bonussyster Brooke. Brooke är nått år äldre än mig och elak till tusen, jag vet inte vad det är hon har emot mig. Det är väl att jag i huvudtaget existerar, antar jag.

Lite senare, några år efter att jag och Eric möts och blivit bra vänner, tog Sarah hand om min och Erics undervisning. Vi kunde ju inte studera vanliga ämnen om vi var (som i det här fallet) en trollkarl och en häxa. Jag frågade en gång om det inte fanns någon skola som lärde ut det här, hur kunde hon annars kunna allt? Hennes mamma hade väl inte lärt henne det, eller? Jag fick i alla fall inget svar när jag frågade. Enligt Eric lät det som något som handlade om hans pappa, men jag fattade inte riktigt vad han sa. Innan hade jag ju fått veta att han aldrig hade träffat sin pappa, än mindre hört hans namn.

Jag har länge undrat över vilka mina riktiga föräldrar är. Vad jag egentligen heter, hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte varit adopterad. Hade jag levt lycklig med mina föräldrar, haft syskon och åkt på picknickar för att familjen skulle umgås och ha trevligt? Ända sen jag fått reda på att jag var adopterad (redan när jag kom hit som ettåring) så har jag fantiserat om hur dem såg ut. Det enda minne jag hade var något rött som flög och sen något hårt som träffade golvet. Jag var inte säker, och ju mer jag koncentrerade mig på bilden, ju längre bort försvann den. Det röda kunde ju tillhöra min mor. Hennes röda tröja? Eller hennes hårfärg? Det är många i det här området som har röd hårfärg, men hur såg då min far ut? Lika svarthårig som jag? Och vem av dem hade jag fått mina bruna ögon från?

Allt jag önskar mig är att jag aldrig hamnat på det där barnhemmet, när min bror tydligen fick komma till någon vi kände, efter vad jag hört mina föräldrar prata om det med någon dem kände. Varför fick inte jag det? Allt var bättre än det här. Allt. Jag hade gärna bott på en soptipp, bara jag sluppit det här hemmet. Men varför skulle jag tro på dem? Dem gjorde ju allt för att få mig att se liten och sårbar ut. Jag kanske inte ens hade en bror, det hade dem kanske bara hittat på. Jag fattar inte vad den här familjen ska ha mig till när de knappt kan ta hand om sin andra dotter. För det var inte bara mot mig som Brooke var elak mot, hon kunde vara en riktig sur kossa även mot hennes egna föräldrar. Det gladde mig när hon var det men när hon såg det ändrade hon sig ofta snabbt och blev from som ett litet lamm igen, allt för att jag skulle må dåligt.

Och nuäntligen skulle jag få slippa det! Jag skrattar av glädje bara jag tänker på det, jag skulle få åka till Hogwarts!! Och Eric ska följa med han också, så då är jag inte ensam om att vara ny. I brevet jag fått av en uggla som kom inflygande i mitt rum stod det att jag skulle börja i Gryffindor, ett elevhem för modiga och duktiga elever med ett gott hjärta, vilket borde passa mig.

Det är nu bara några minuter kvart tills Eric kommer för att hämta mig, så ska vi åka med hans mamma till perrongen. Undrar varför hon ändrat sig så plötsligt att vi får gå på en skola? Min väska var packad och klar, jag hade varit i diagongränden för att köpa alla nya skolsaker. Det hade blivit ganska mycket nytt, kan jag tala om. Och Eric berättade att lektionerna inte skulle se ut som när vi haft lektioner med Sarah, men det gjorde ingenting för mig, för som sagt slapp jag nu det här stället i nästan ett helt år!

Eric kom och han hjälpte mig med min tjocka, tunga väska. Själv tog jag min uggla, Zipper. Jag sa ett snabbt "Hejdå" till mina föräldrar och satte mig i bilen. Allt skulle bli bra nu. Erics mamma är trevlig och pratade glatt hela vägen till stationen. Min ända tanke när jag satt i bilen var hur mina föräldrar sett ut när jag berättat att jag skulle börja på en skola för trolldom och häxkonst – Hogwarts. Hur frustrerade dem blev. Dem ville inte göra mig till viljes, men dem ville heller inte ha mig kvar hemma. Men tanken på att dem skulle få slippa mig övervann tanken på att dem gjorde mig glad.

Tänk så mycket som hade förändrats efter den där dagen som jag träffade Eric på för första gången för nio år sedan. Jag tog ett djupt andetag med ett leende på läpparna innan jag tittade upp och befann mig framför ett stort rött tåg, mellan perrong nio och tio. Nu var jag på väg.

Eric

Hailey satt jämte mig, vi satt på tåget och var påväg till skolan. Jag kunde inte tro att vi faktiskt var påväg till Hogwarts, jag hade bara drömt om att få gå där. Min mamma hade inte sagt varför hon plötsligt ville sluta lära oss allting hemma, utan sa bara att jag inte skulle fråga så mycket.

"Har det något med pappa att göra?" frågade jag, hon stelnade till under en millisekund men fortsatte sedan att laga maten, det gjorde hon alltid när min pappa nämdes så därför reagerade jag inte på det.

"Nej" sa hon, hennes röst lät ansträngd. "Varför tror du det?"

Jag ryckte på axlarna, och lämnade köket för att gå till mitt rum. Där fanns en massa posters på mitt favoritlag, Ballycastles Bats. Mitt i rummet fanns en stor säng, och hela rummet var färgat rött och guldigt. Hon sa att min pappa gick i Gryffindor, och därför hamnade jag också det. Det kändes bra att vet att jag var like honom, det hade hon inte bara sagt utan jag märkte det varje gång hon tittade på mig.

"Eric" Hailey knäppte sina fingrar framför mig, samtidigt som hon grinade brett. "Jorden till Eric, kom in Eric"

Jag skrattade lite åt henne, och kom på när jag träffat henne första gången. Jag hade sagt att jag var en trollkarl och hon trodde att jag var en sån man såg på tv. När jag sedan dödat några blommor hade hon börjat gråta, det gjorde ont att se henne ledsen. Trots att jag bara var sex år gammal ville jag inte se henne ledsen. Då hade hon till min förvåning gjort så att dem levt upp igen, det var så vi kom på att hon var häxa. Jag blev glad över att jag hade en vän som var som jag, det bodde inga andra trollkarlar där förutom jag och min mamma.

"Vad tänkte du på?" frågade hon igen, hennes svarta hår var vilt och ögonen bruna som choklad.

Vi var rätt lika varandra, jag hade också svart hår och bruna ögon, Hailey brukade alltid reta mig och säga att jag var en kvinnotjusare. Vilket jag höll med om oftast, vad ska man säga? det var en gåva, ifrån min pappa igen.

"När vi träffades första gången" sa jag och log igen, då öppnades perrongdörren och där stod två killar och en tjej, dem såg ut att vara i samma ålder som oss.

Dem var nog så olika varandra man kunde vara. En av killarna hade svart rufsigt hår som var utspritt över hela huvudet, han såg väldigt smal ut i dem förstora kläderna och hans ögon var gröna.

"Får vi sitta här?" frågade han och log försiktigt emot Hailey, hon log charmigt tillbaka och jag kunde inte låta bli att rulla ögonen, när hon ville kunde hon vara jättecharmig hon också, men när man lärde känna henne såg man förbi det.

"Visst" utbrast Hailey genast och dem tre satte sig på rad mittemot oss. "Jag heter Hailey Davis och detta är Eric Sawyer"

"Harry ni är ju jättelika varandra" utbrast en rödhårig kille med fräknar och stort, grin på läpparna, han såg mycket större ut än den andra killen men såg inte alls like elegant ut, det var nog det enda sättet att beskriva det.

"Bra observerat Ron" muttrade den brunhåriga tjejen och kastade en irriterad blick emot den rödhåriga killen, som verkade heta Ron.

"Jag heter Harry Potter, det här är Ronald Weasly och Hermione Granger" sa han och pekade emot sina vänner.

Jag log, fast gillade inte dem blickar Harry och Hailey delade, han var inte bra för henne. Det kändes konstigt i magen, som om jag var avundsjuk. Detta fick inte hända, hon var min bästa vän man känner inte så här emot ens bästa vän.

"Hur gamla är ni?" frågade Hermione, hon hade brunt krulligt hår och mörka ögon, hon var söt och såg intelligent ut, samtidigt som hon verkade mystisk på något sätt.

"Vi ska börja femte året" förklarade Hailey snabbt, och jag log retligt emot henne. "Vi blev hemundervisade av Erics mamma Sarah men nu skickade hon hit oss, vi vet inte varför"

En pinsam tystnad bröt ut när en uggla flög in igenom fönstret och landade framför Harry, den var snövit och såg rätt arg ut. Vilket jag också gjorde, men ingen märkte det. Hermione tittade emot dörren som om hon förväntade sig att någon skulle komma in, Ron kastade blicker på henne som tydligt visade att han var kär. Harry å andra sidan såg ut att ha väldigt ont, som om han visste något vi inte.

"Det är ifrån Snuffles" sa han högt och log stort samtidigt som han tyst läste brevet, efteråt såg han blek och lite nervös ut men sa inget utan tittade bestämt emot sina vänner.

Det var något konstigt med honom, det var inte bara blickarna han och Hailey delade utan hela han var konstig, och jag skulle komma på varför.

mizzy skrev om Hailey och jag skrev om Eric :), hoppas ni gillade det :)