Första kapitlet i min och mizzyz nya fic :)

Zoe

Han busvisslade lågt. "Vilka är det där??" frågade han sina kompisar och nickade mot två tjejer som såg helt nya ut för honom.

Den mörkhåriga pojken tittade upp och log mot honom. "Hehe. Passa dig noga, dem där ska du nog låta bli. Dem har gått på Durmstrang fram till nu, och kan nog därför försvara sig rätt bra, skulle jag gissa."

"Tjejer på Durmstrang?!" Han såg helt förvirrat på honom.

"Ja. Deras föräldrar hade betalat in ett stort bidrag för att dem skulle få gå där. Men nu har dem flyttat hit."

"Mm", mumlade han och nickade leendes. Han kollade ett tag efter dem tills verkligheten ropade på honom.

"Tramptass, kommer du!?"

--

Busvisslingarna susade runt oss när vi var på väg till en dörr att komma på tåget genom. Bells, min bästa vän, sa åt mig att bara ignorera dem. Att vi hade en annorlunda stil, det visste vi redan innan. Men det verkar vara väldigt stor uppståndelse här över det.

Annabell var klädd i en svartrutig, kortkort kjol tillsammans med ett rött, tajt linne med tryck av ett kors omgärdad med törnros. Hon var inte troende eller nåt sånt, därav törnrosen. Hennes hår var långt och svart, lite rufsigt och gick ner till midjan. Hennes isblå ögon höll en skarp blick på närmaste dörr som hon hade tagit in sikte på. Hon såg nästan lite skrämmande ut med det mörka sminket.

Jag själv hade ett svart, tajt linne som liknar lite en korsett med tjocka axelband, fast där snörena borde ha varit längst fram var det istället vita, söta volanger. Så du förstår att det var inte en korsett. Till den hade jag en vit och ganska vid, men kort kjol (om det kommer en blåst, då är det ute för mig). Mitt platinablonda hår med svarta slingor var uppsatt i en hög tofs, men "luggen" hängde fritt.

Min så kallade lugg hängde ner i ögonen på mig i olika trappor. Eller hur jag ska förklara. Det var olika "hår-testar" som hade olika längder. De kortaste gick precis nedanför mina ögon medans den längsta gick någon centimeter under hakan.

"Zoe akta!" ropade Bells nervöst, men slappnade av när jag hoppade ur vägen från vagnen med flera väskor på som kom rusande mot oss utan sin ägare. Zoe Katerin Viva Aauda, det är mitt namn det förresten. Det är lite ovanligt, men jag har heller ingen vanlig familj.

Snabbt fångade jag upp vagnen för att sakta ner farten och kollade mig omkring efter dess ägare. En lång, gänglig kille som såg ut att vara lika gammal som oss kom snart springande med hans långa, svarta hår flygande bakom sig. Han var väldigt blek och såg tilltufsad ut.

"Ta-ck!" flåsade han fram och tog över vagnen.

"Var så lite", svarade jag och log åt honom. Min egna koffert bar jag upp på tåget och följde efter Bells som redan var på väg mot en tom kupé.

Vi slog oss ner och började diskutera än en gång varför våra föräldrar bestämde sig för att flytta till England för att komma närmre familjen Malfoy, våra gamla släktingar på väldigt långt avstånd. Vi hade aldrig träffat dem förut, så varför skulle vi då börja bekanta oss med dem nu? Och dessutom flytta hit? Nej, det gick inte direkt ihop, men vi motsatte oss inte våra föräldrar i onödan. Vi har ju redan flyttat, så vad kan vi göra åt det?

Jag orkade inte diskutera ämnet vidare, så vi lämnade det där. Istället började vi prata om kläder. Jag hade nyss köpt en ny balklänning i beige-vitt. Och så var en häftig diskussion igång om vad för nya klänningar som vi trodde skulle bli populära och vilka som skulle bli utklassade.

Det knackade på kupédörren tjugo minuter senare när tåget precis startat och den svarthåriga killen med vagnen tittade in.

"Kan jag sitta med er?" frågade han försiktigt. "Det är fullt överallt" la han snabbt till.

"Ja, visst", Bells log mot honom när han satte sig ner på samma säte som mig. "Annabell Abbott", presenterade hon sig och räckte fram handen. Förvirrat tog han emot den och skakade den försiktigt. Hon nickade mot mig "Och det här är Zoe Aauda."

"Trevligt att träffas", sa han artigt. "Severus Snape."

Annabell

Jag halvlåg på sätet i tåget och tittade uttråkat på när Severus och Zoe pratade om något, jag hade ärligt talat inte lyssnat dem tretton sista minuterna. Dem hade börjat prata om både lärare på skolan och eleverna, jag märkte att Severus inte kunde svara på så många frågor nästan som om han inte visste något om eleverna, vilket var konstigt eftersom att han gått här i sex år. Mitt långa hår hängde ner över axlarna, och jag tänkte på min familj igen och på den dåliga ursäkt dem använt för att få oss att gå med på att flytta hit. Dem ville att vi skulle komma närmare våra "släktingar" men sanningen var den att dem ville hitta någon att gifta bort oss med. För tillfället hade vi tre killar i deras släkt som dem tyckte var bra, det var Regulus Black, Lucius Malfoy och någon annan idiot.

"Vilket elevhem vill ni hamna i?" frågade han helt plötsligt, Zoe och jag suckade nästan samtidigt och jag svor tyst för mig själv, vilket gjorde Severus väldigt förvånad, som om han inte förstod det.

Alla trodde att vi inte hört att dem pratade om oss på stationen, det var som om dem trodde att vi var döva eller något sånt, och dem med mugglarbakrund hade gått ifrån oss redan första gången dem såg oss. Vilket gjorde mig arg, bara för att våra föräldrar var idioter som höll med Voldemort och var dödsätare betydde väl inte att vi var det också. Jag visste redan nu att jag absolut inte höll med mina föräldrar, familjen ska inte ha någon betydelse. Bara för att man har mugglarföräldrar betyder inte det att man är värd mindre än dem med trollkarlsfamilj, inte för att jag någonsin sa det till mina föräldrar.

"Du då Annabell?" Zoe hade tydligen svarat, och hon satt jämte Snape och tittade på mig med en menande blick, det var tack vare henne som jag inte sagt något väldigt idiotiskt till mina föräldrar än, min bästa kompis var skälet till att jag valt att stanna kvar hos min dysfunktionella familj.

"Kalla mig Bells, och jag vet inte bryr mig inte så mycket." Jag drog fram en spegel ur fickan och tittade i den, mitt ansikte tittade tillbaka och i nästa sekund sa den att jag såg ursnygg ut.

Vilket fick mig att skratta lågt, spegeln var enligt mina föräldrar en mugglarsak och om det inte var för att jag förtrollade den så hade dem tagit den. Men nu kunde dem inte säga något, det var en ärlig spegel som alltid sa sanningen hur elakt det än var. Jag slängde över den till Zoe som tittade i den och som snart fick reda på att hon var en vandrande fara, killarna skulle svimma när dem såg henne. Sedan tog Severus den och jag började nästan skratta, jag visste redan svaret, den skulle säga att den höll på att spricka och att det nog inte fanns någon fulare människa här på jorden. Vilket jag faktiskt höll med om, Severus ser extremt äcklig ut, finnarna större än min näsa och det såg inte ut som om han visste att det fanns något som hette dusch. Precis som jag trott sa spegeln det och det blev helt tyst.

"Den är säkert sönder", sa Zoe tröstande när Severus kastade tillbaka spegeln, men jag vet inte om hon trodde på det själv. Då hörde vi hur två killar skrattade högt, jag tittade snabbt åt det hållet och där stod två skitsnygga killar.

En av dem hade svart, rufsigt hår och det såg ut som om han nyss hoppat av en kvast, han hade nötbruna ögon och glasögonen vilade emot näsbenet. Hans kropp var muskulös och leendet borde kommit med en varningsskylt, detta var nog den snyggaste killen jag någonsin sett. Den andra var väldigt snygg han med, svart långt hår och retligt grin som om han visste något vi inte visste. Dem var väldigt olika varandra, men ändå lika och även om deras utseenden inte var lika så såg man ändå att dem var quidditchspelare båda två.

"Nej den funkar", en mjuk men samtidigt mörk röst hördes och den kom ifrån killen med kort hår, jag försökte verka oberörd men det var svårt att inte märka hur otroligt snygg och fantastisk han var. "Snorgärsen du ser faktiskt för jävlig ut, värre än förra året, vad hände?"

Severus rodnade och tittade ner på golvet, kinderna rödfärgade och han såg ut att svettas.

"Håll käften Potter", muttrade han, vilket fick dem andra killarna att ooh:a och dem skrattade, jag älskade deras skratt och jag log lite, men inte tillräckligt för att dem skulle märka det.

"Jag skulle vara försiktig om jag var du Snorgärsen, vi vill inte att förra årets händelse ska hända igen", sa den som Severus kallat Potter, sedan blinkade han charmigt emot mig som om han trodde att jag var imponerad, vilket jag inte var.

Jag suckade överdrivet, vilket bara fick dem två att skratta igen. Sedan försvann båda två och det var bara vi igen, Severus tittade fortfarande inte upp ifrån golvet. Vilket förmodligen var bra, för då hade jag börjat skratta.

--

Vi hade kommit fram till skolan och alla första års eleverna hade redan delats in i deras elevhem, det var nu dem skulle presentera oss. Jag och Zoe gick fram till Professor McGonagall, vi behövde inte sätta oss ner utan tog helt enkelt emot hatten. För Zoe tog det lite mer än en minut innan hatten skrek Slytherin men hon såg inte glad ut för det, och sedan var det min tur. Aah Miss Abbott, jag har haft nöjet att träffa din mamma. Men det har inte med saken att göra, ni är modig och inte rädd för att ha er egen stil. Ni kommer ifrån en speciell familj, men kommer få vänner ni inte trodde ni skulle få. Du kommer vara en av dem som knyter ihop dem två väldigt olika elevhem, därför är det nog bäst att ni hamnar i Slytherin.

Jag kände hur hjärtat sjönk i bröstet på mig och när hatten skrek ut Slytherin var det som om jag skulle börja gråta, om det var något jag inte ville så var det att bli ihågkommen som en Slytherinelev. Det var såna som blev dödsätare, varför skulle jag vara så annorlunda? Jag satte mig ner vid Severus och Zoe, dem började genast prata men jag bara satt där tyst tills Dumbledor sa att vi fick gå. Då nästan sprang jag därifrån, men precis utanför stora salen sprang jag in i någon.

"Förlåt" sa jag genast och hjälpte killen upp.

"Det gör inget, men det var ovanligt med en Slytherin som är vänlig." Jag tittade upp och såg att det var Potter, fast jag kunde inte hans förnamn bara efternamnet.

"Alla Slytherinelever är inte som Voldemort", sa jag sedan och började återigen gå.

"Jag heter James Potter", skrek han då och jag rodnade men fortsatte gå som om inget hänt.

"Annabell Abbott men kalla mig Bells."

Zoe skrevs av mizzy och Annabell/Bells av mig :) Review så blir vi väldigt glada :)