Pudding var helt slut. Hon hade jobbat hårt på caféet och hon hade lagt sina bråkiga syskon och lagt sig, vilket inte var den enklaste sysslan. Hon hade lagat mat och städat ur allas garderober och nu pustade hon ut i soffan.
Hon tänkte på hur enkelt det skulle vara att vara en Alien och städa. Man kunde ju teleportera sig till nästa garderob, eller flyga, istället för att jäkta runt halva huset. Om bara Taruto var här och hjälpe henne…
"Sluta, Taruto har det bra hemma hos honom, och det har jag också! Han behöver inte mig!" intalade hon sig själv, men tillade tyst. "Men jag skulle behöva dig, Taru-Taru…"
Nästa dag, efter att Pudding lämnat sina syskon till daghemmet, hade hon ingen tanke på att gå till Café Mew Mew. Där skulle hon bara bli påmind av Taruto. Hon saknade honom så innerligt, men det är svårt att träffas när man bor på olika planeter. Taruto hade troligen glömt henne redan.
"Du är sen, Pudding" kommenterade Minto, när Pudding masade sig till caféet. "Du ser nere ut, har det hänt något?"
"Nej, jag är bara trött" skyllde Pudding på.
Under lunchrasten, gick hon försiktigt upp till Shirogane's rum, där han satt framför datorn.
"Ehum, Shirogane…" började hon och Shirogane vände sig om. "Har du kvar den där lilla biten av Mew Aqua som vi en gång hittade?"
"Ja, men varför undrar du en sån sak? Vill du minnas goda tider? Skämtade bara" sade Shirogane och gick ut ur sitt rum med Pudding tätt efter. Han gick ner till källaren, där den stora datorn fanns och började gräva i en låda.
"Det är inte mycket kvar av den" sade han och gav den lilla lysande bollen till Pudding. "Den har börjat att lösa upp sig, men du klarar dig med den" Utan ett ord gick han tillbaka till sitt rum och Pudding sprang upp för trapporna till omklädningsrummet, där hon gömde Mew Aqua i sin väska. Av någon orsak ville hon inte att någon skulle veta vad hon planerade att göra.
När arbetsdagen var slut, tjattrade alla om vad som har hänt under dagen, utom Pudding, för hon hade gått ner till källaren. Där skulle hon försöka få Mew Aqua att hjälpa henne.
"Vad gör du?" frågade Zakuro, som ljudlöst kommit ner till Pudding. "Vad gör du med Mew Aqua?"
"Jag… jag vill till Taruto… Jag vill träffa honom, och Mew Aqua kan kanske hjälpa mig" stammade Pudding, och Zakuro satt sig på huk bredvid henne.
"Mew Aqua hjälper nog inte dig, men kanske Mew Pudding" föreslog hon.
"Mew Mew Pudding Metamoro-phosis!" ropade Pudding och blev med ens Mew Pudding. Hon krullade svansen och hoppade till, tog Mew Aqua i händerna och kysste den.
"Snälla, visa mig vägen till Tarutos planet" viskade hon och gned den mellan händerna, intensivare och intensivare. "Zakuro onee-chan, det går inte"
Zakuro tog Mew Aqua och kysste den. Hon viskade också något och tillsist tog hon Puddings hand.
"Fram med Pudding Ring" Pudding lydde och när Mew Aqua och Pudding Ring förenades transporterades Pudding bort, någonstans utan Zakuro.
När Pudding såg upp igen såg hon ett stort torg, av sten. En massa Aliens gick omkring och köpte saker eller bara sprang omkring. Många flög ju också, och teleportade sig hit och dit.
Då slog det Pudding att hon inte hade såna stora öron som de hade, och alla skulle ju se om att hon hade små öron, och en svans. I panik slog hon händerna för öronen, men det tog inte länge förrän hon såg en slaktad gris liknande varelse, och dens öron var lite liknande de öron som Aliens hade.
Hon tog kniven och skar bort öronen och med ett band som låg bredvid lyckades hon binda fast grisöronen vid sina egna, och där med såg lite ut som en Alien.
Men skulle Taruto finnas här bland den här stora folkmassan? Hon skulle knappast hitta honom i den här takten. Försiktigt tvingade hon svansen innanför sin klädsel så den inte skulle synas. En Alienpojke kom fram till henne. Han hade svart hår löst hängande och en slags topp, med ett par långa byxor.
"Hej, dig har jag inte sett tidigare" sade han och såg in i hennes ögon med isigt blå ögon. Han påminde spökligt mycket Deep Blue.
"Jag är ny här" viskade Pudding och sprang vidare, med pojken stirrande efter henne. Bara hon nu skulle hitta Taruto, åh Taruto.
Plötsligt såg hon någon, som hon kände igen. Rakt framför henne stod Kisshu.
