AN: Heej alla fanfiction-läsare. Man skulle väl kunna säga att jag fick idéen från min vän Elvira. Hennes berättelse är redan på bok fyra, så kolla gärna Lealover1.

Jag hoppas att min fantasi är stor nog att fortsätta till sista boken, men det går säkert.

Ibland så fungerar inte fanfiction på min iPad som jag ofta skriver på, så det kan vara därför det inte är mellanrum mellan text och sånt. Hoppas det inte stör er, men säg till om det gör det!

Om ni läser alla AN:s så kommer ni märka att jag pratar om att "inte känna karaktärerna". Tillskillnad från Elvira så känner inte jag karaktärerna. Än. Jag kommer lära mig deras beteende ett litet snäpp för varje gång jag skriver, och det är lite det jag är ute efter!

Jag kommer svara på alla reviews (om jag får några xD) i början av kapitlerna. Och om någon har något tips eller en idé kan man PM:a mig :)

Det var väl det jag tänkte säga tror jag, men första kapitlet kommer nog snart. C ya!

ooo

"Molly, han är ingen pojke längre! Han har rätt att veta vad som binder honom till Voldemort och varför!" vrålade Sirius och slog näven i bordet. Smällen var hård och flera glas föll till golvet och slogs sönder, men han verkade inte bry sig om det.

"Du känner honom inte som jag gör, han skulle bara bli…" sade mrs Weasley, men avbröt sig och tog ett steg bakåt när mannen framför henne gjorde en ofrivillig rörelse mot sin innerficka. Han vände på sig och mumlade något ohörbart innan han dunkade huvudet i väggen.

Helt plötsligt började köket på Grimmaldiplan 12 att glöda. Det spred sig värme och ljus från kökets mitt och bländade både Sirius och mrs Weasley. Skenet började ta olika färger och spred sig rött, blått, silvergrå, mörklila, pärlemor och två olika gröna nyanser som liknade mossgrönt och malakit.

"Vad har du gjort Sirius?" skrek mrs Weasley gällt och såg sig vilt omkring.

Remus, Tonks, Kingsley och mr Weasley sprang in i rummet. Färgerna började avta och där de funnits fanns det nu sju olika böcker.

Tonks tog upp närmsta boken.

"Harry Potter och Fången från... Aj!" läste hon innan hon slängde ifrån sig boken. Hennes hand var illröd och blå rök rann och steg från den. Bokens färg ändrades till en klarblå färg, och de andra böckerna fick andra färger.

"Oookej, inte röra..."

Efter det såg hon på de andra i rummet. Alla var tysta och kollade på varandra, som om de väntade på att någon skulle säga något.

"Sååå... Folk skriver alltså böcker om Harry..."

Sirius sken upp.

"Vad väntar vi på? Säg åt Dumbles att komma hit så..."

Längre kom han inte. Dumbledore, McGonagall, Snape, Bill, Charlie, Moody och Hagrid gick in i rummet. Nykomlingarnas blickar vändes mot Remus.

"Vad var det som var så bråttom? Varför var vi tvungna att komma på en gång?" frågade Monsterögat skarpt och hans magiska öga snurrade ett helt varv så att ögats vita del syntes.

Ingen hann svara på hans fråga, för det gyllene ljuset började ännu en gång skina och flera gestalter dök upp bakom böckerna. Genast hade alla sina stavar riktade mot silhuetterna, beredda på att attackera eller försvara.

"Fred, vad har du gjort?" sade en röst alla kände igen.

Tack och lov, det är Harry och de andra… tänkte Sirius och kisade mot det starka ljuset.

"Harry, vad hände?"

"Jag vet inte, Ginny…"

Nu syntes tonåringarna tydligt och ljuset hade försvunnit helt. Där stod nu Harry, Ron, Hermione, Fred, George, Ginny, Neville och Luna. De såg sig förvirrat omkring, men efter att ha upptäckt var de var såg tvillingarna på varandra en kort sekund innan de sa det alla tänkte:

"Asgrymt!"

Dumbledore skrockade lågt och Sirius high fivade Remus.

Monsterögat harklade sig och alla såg på honom.

"Vad gör ni här?"

"Det där är Sirius Black."

Neville och Moody pratade i mun på varandra och Luna fnissade drömmande.

"Öh. Jo … såklart. Ja, jag är Sirius Black", sade familjen Blacks vita får, "men jag svär på Dumbledores liv att jag är oskyldig!" lade han till innan någon hann säga något.

"Nev, han är okej", sade Ginny och ställde sig snett framför Neville.

"Hans kusin torterade mina föräldrar", spottade han ut, utan att sänka sin trollstav.

Sirius skrattade nervöst innan han svarade:

"Jo så är det väl. Men eftersom jag inte räknas in i min kära mammas perfekta familj så ser jag henne inte som en släkting."

"Visst", mumlade Neville och satte sig på en stol och såg ner på sina fötter.

"Något mer, pojk?" frågade Moody barskt och såg åt de andra istället för att fråga dem samma sak. De skakade på huvud till svar.

"Någon som har en idé om hur man öppnar böckerna utan att bränna sig?" frågade Tonks och såg grimaserande på sin hand.

"Ja det med. Men kan någon berätta varför mitt namn står på Harry Potter och De vises sten i mörklila?" frågade Neville och såg på de andra.

"Neville..." sade Hermione försiktigt, "det står inget där."

"Det gör det visst det, Mione. Det står ju där klart och tydligt. Jag menar, ditt namn står ju skrivet på Halvblodsprinsen..."

Medan Harry och Hermione diskuterade så sträckte sig Neville efter den första boken.

"Neville..!" ropade mrs Wealsey, orolig att pojkens hand skulle möta samma öde som Tonks.

Men Nevilles hand flammade inte upp. Istället så öppnade boken sig och en kvinnlig röst fyllde rummet.

"Jag gratulerar, Väktare. Ni har listat ut böckernas hemlighet.

Med varje ny bok kommer nästa Väktare att få sin ring och nyckel. Ringen

skyddar er från förbannelsen och era nycklar kombinerade låser upp skrinet.

Lägg märke till ljusen på böckerna och märket på den första ringen.

Ringarna skyddar inte mot svartkonster såsom Cruciatus förbannelsen och dementorer.

Bara Väktarna kan öppna den boken som är tilldelad just den

personen. Om ni andra försöker kommer ni dela samma

öde som Nymphadora ("Mitt namn är Tonks! Tonks!").

Jag hoppas ni kan gissa vem den första ringen tillhör. Och inga invändningar. Jag ser allt ni gör."

"Vem är du?" frågade Ginny och såg sig häpet omkring.

"Jag är gåtan, jag är svaret. Jag är sorgen, jag är glädjen. Jag är livet, jag är döden. Jag är allting", sade rösten med en mycket dramatisk ton. Sedan försvann den tunga luften och ljusstyrkan ökade.

Det var tyst ett tag. Alla var i sina egna tankar.

"Tror du att... Cruciatus förbannelsen, Albus... Kommer han att..."

"Jag vet inte, kära professor... Vissa saker kan vi inte förhindra..."

"Harry? Tycker du att det är okej?" frågade Hermione med en ihopdragen min.

"Huh? Va? Det är väl okej, om det hjälper oss att stoppa Voldemort."

Ron drog till sig Harry med ett chockat ansiktsuttryck.

"Du går med på det? Bara sådär?"

"Alltså..."

"Det är dina tankar, Harry. Dina tankar."

"Jag vet det, Ron..."

"Men alltså..."

"Vet ni vad, läs bara. Läs det bara nu. Om vi kan förhindra saker som händer, då gör vi väl det!"

På Harrys min kunde man se att han var lätt irriterad och ville få det överstökat.

Tonåringarna kollade på Neville som fortfarande höll i första boken.

"Vad?" frågade han.

Ginny himlade med ögonen.

"Vi väntar på att du ska börja läsa, eftersom du måste vara den första Väktaren."

"Eh, aha. Okej. Första kapitlet heter..."