En bror och en syster pratar i en soffa medan solen försvinner bortom horisonten. Tekoppar står bortglömda på bordet bredvid dem och systern somnar vid sin brors sida. Mannen drar en filt över sin syster och vakar vid hennes sida. Hans blick vandrar bort mot fönstret och han tycker sig se en skugga röra sig i natten.
Ginny, viskar han och luften vibrerar, varnar innan ett öronbedövande ljud slår sönder väggen som stängde natten ute.
Han öppnar försiktigt ögonen, känner soffans hårda kant under sig och en tyngd som håller honom nere. Trevande händer når honom och ett lättat andetag.
Ron…
Hans systers röst får huvudet att klarna. Damm stoppar syrets annars så lätta gång till lungorna. Han måste ha fallit över henne. Ron hostar och försöker röra sig när hans syster trycker hans arm.
Stilla, viskar hon.
Ginny, hostar han.
Ron, du måste ligga stilla, viskar hans syster ansträngt.
Hennes ansträngning får honom att stelna.
Är du okej? Är du skadad Gin?
Jag är okej Ron, viskar hon. Men vi ligger under en massa bröte, snälla var still.
Gin det var en skugga, säger han med hes röst och försöker hitta sin stav.
Ginny stoppar honom igen med en hård tryckning.
Någon kommer komma Ron, vi måste bara vara stilla.
Ginny, ingen kommer komma. Harry och Hermione är iväg på ett uppdrag från ministeriet och så länge du inte förväntar dig ett besök från någon annan i familjen…
Han tystnar när han känner något kladdigt under sig på jakten efter sin trollstav
Är det blod? frågar han med en ny hostning.
Han kan inte se hennes ansikte på grund av dammet, men hennes röst är ansträngd och kroppen stel.
Jag ska få ut oss härifrån Ginny, om jag bara hittar min stav.
Brodern försöker flytta sig men känner då att det inte går. Någonting håller honom fast.
Snälla Ron, du måste vara stilla, viskar Ginny och nu hör han att ansträngningen är gråt som försökte ta sig ut.
Systern lyfter försiktigt på huvudet och möter de blå ögonen som tillhör hennes bror. Han lägger huvudet på sned när han ser tårarna som undsmitit henne.
Ginny, jag ska få ut oss härifrån, var inte orolig.
Brorn försöker att lugna systern. Systern försöker le. Hon släpper aldrig taget om sin brors arm.
Ron, berätta om din bästa dag, ber Ginny honom.
Brorn förstår att paniken vilar under hennes blanka ögon och börjar berätta för henne om dagen då Hermione förhäxat grodorna i sjön till att sjunga hakuna matata för honom och Harry. Det var efter kriget, en av de dagar då trion försökte glömma all sorg och fokusera på lycka. Om bara för en kväll i alla fall.
Det låter som en bra kväll Ron, viskar Ginny.
Det var det, svarar Ron hest och trycker sin systers hand.
Timmar senare skulle Harry och Hermione komma till platsen. Uppdraget de haft hade rört en före detta dödsätare som i sina sista ord svurit att det de mest älskade skulle tas ifrån dem. Panikslaget skulle de flytta på bråtet när ett skrik skulle skära igenom morgongryningen.
Nej, sluta, snälla, skulle en syster skrika.
Ginny, vad händer?
Det är Ron Harry, ni kan inte flytta på bråtet.
Då skulle de se metallröret som stod i mitten, som en flagga lämnad för att markera en plats. De skulle gräva runt omkring och hitta en medvetslös vän och hans gråtande syster. Efter skulle det berättas om det tragiska slutet för bästa vännen till pojken som överlevde. Folk skulle skaka på huvudet och upprepa att det var fruktansvärt, överleva ett krig och sedan dö i ett förfallet hus.
Men för stunden ligger en syster stilla och pratar med sin bror. Hon ser röret som går igenom hans kropp. En sådan smärta skyddar den egna kroppen en från, inte ens magi kan skydda bättre. Tur det för deras stavar ligger bortglömda i jackor någonstans avlägset. Det enda hon behöver göra är att få honom att fortsätta prata. För hjälp kommer komma. Hjälp kommer alltid tillslut.