A/N: Hej! :) Tänkte bara berätta lite kort om den här storyn. Den här skrev jag när jag gick i mellanstadiet, år 2004 eller 2005 (jag tänkte inte på att skriva upp datumet då;) ), och jag har valt att inte redigera allt för mycket, bara det som krävdes för att undvika missförstånd. :) Jag utgick i från Åke Ohlmarks översättning, så om det är ett namn etc. som ni inte känner igen så kan de bero på att det finns två olika svenska översättningar. Oj, det blev väldigt långt! :) Enjoy!
Disclaimer: Jag äger inget av det här, jag skriver bara för att det är kul! J Alla namn etc. tillhör sina respektive ägare!
Hej, jag heter Elanor Gamgi och jag är 9 år. Nu ska jag berätta för er om en av de största bränderna som någonsin skådats i Fylkes historia. Jag var själv med i branden. Bara så ni vet att jag inte hittar på det jag skriver! Men nu till branden! Det var igår som branden startade. Den 25:e mars alltså, som är min födelsedag.
När jag på förmiddagen gick längs vägen genom den "Nya Raden"... (Nya Raden är det nya namnet på Baggerspjutsvägen eller Baggerspjutsallén, jag kommer inte ihåg vilket av dem det var.)... och då upptäckte jag en otäck lukt av brandrök och ett väldigt, väldigt svagt sprakande.
Det kommer ju från kvarnen! tänkte jag skrämt.
Jag beslöt mig för att gå till kvarnen och titta efter vad som stod på.
När jag en liten stund senare kom fram till kvarnen så behövde jag inte ens öppna dörren för att se att det brann. För kvarnen stod redan i ljusan lå bara stod där som förlamad. När chocken hade gått över så sprang jag det fortaste jag kunde hem. Redan i hallen ropade jag:
– Det brinner i kvarnen!
– Vad är det du säger, Elanor? svarade mina föräldrar skrämt.
– Kom och titta efter själva då ifall ni inte tror mig. Kvarnen står ju i ljusan låga! svarade jag medan jag sprang in.
– Säg åt grannarna att ta med sig alla hinkar och skinnsäckar de kan bära till kvarnen! sa pappa precis när jag kommit in i köket.
– Och det så fort du kan! sa mamma.
– Okej! svarade jag och sprang ut.
När jag hade sagt åt grannarna att hämta sina säckar och hinkar så skyndade jag mig tillbaka till kvarnen. Eftersom den närmaste stora vattensamlingen låg en bit bort från kvarnen, så förstod jag att vi inte skulle hinna blöta ner marken och husen runtomkring; även om vi bildade en langningskedja. Då bestämde jag mig för att ta min, eller inte direkt min ponny då, det är Frodos ponny som han hade fått av Hans Majestät kung Aragorn i Minas Tirith innan han red ner till Grå Hamnarna, och ponnyn hette Vidstige (Kung Aragorn kallades "Vidstige" av byborna i Bri innan han blev kung). Med ponnyn skulle jag då rida mellan ån och de som höll på att langade vatten. Visserligen är ponnyn ganska gammal, men ändå. Det var på den ponnyn som jag lärde rida på med pappas hjälp.
Efter en lång stund hade vi lyckats släcka elden, och rädda kvarnen dessutom!
Ni anar inte hur skönt det kändes att allt var klart! Det blev en ganska ovanlig födelsedag, men det var kul och alla var glada och nöjda. Den dagen blev jag en hjältinna, och den natten drömde jag att jag fick träffa flera historiska hjältar och hjältinnor.
Slut!
Vad tycker ni? Jag tar gärna emot tips, även fast mitt sätt att skriva har utvecklats! :) Lämna gärna en kommentar! :)