Det var en mörk kväll i juni, alla hade nyligen gått och lagt sig. Det blåste upp till storm ute på havet. Men det fanns faktiskt någon som fortfarande var uppe. En liten flicka som satt vid sitt fönster, och tittade på havet. Hon tittade fascinerat på vågorna som tornade upp sig. "En dag" tänkte hon "En dag kommer jag att vara kapten på ett skepp, och segla på havet." Hon log och blåste ut ljuset, innan hon rättade till kudden, och somnade.
Just då, långt, långt borta, hade en pojke just blivit utkastad ur sitt hem. Pojken skakade av både rädslan och kylan. Han klev upp och började gå. Han visste inte riktigt vart han skulle, han bara gick. Det luktade fisk och salt i luften. Han var på väg mot hamnen. Det blåste ganska ordentligt och pojken visste inte vad han skulle göra. Han skulle antagligen dö om han inte gick tillbaka snart. Men det kunde han inte. Och det ville han inte. "Hellre dör jag" sade pojken med en hög röst. Det skramlade till bakom honom. Pojken hoppade till. En man stod bakom honom, runt 190 cm och ganska bredaxlad. Det röda skägget var tovigt, men han såg ganska snäll ut ändå." Akta dig för vad du säger, pojk!" Sade mannen och tittade undrande på honom. Pojken darrade och såg ner på marken och önskade att han inte hade sagt nåt överhuvudtaget. Mannen började snart le och kastade en längtansfull blick mot havet. "Vad heter du förresten?" Frågade han och vände blicken mot pojken igen. Pojken funderade på om han skulle svara. "Jack" svarade pojken och såg nu upp på mannen. "Vad heter du?" Frågade han och såg misstänksamt på mannen. "George" svarade mannen och log brett. Han hade gula, sneda tänder. "Angenämt" svarade Jack och log hemlighetsfullt.
Jack hade fått höra av den gamla mannen att han var en sjöman, 55 år gammal och att han var far till en flicka i Jacks ålder. Jack hade berättat om sin försvunna fader. George hade tittat tankfullt på Jack. "Att jag inte såg det med detsamma!" Utbrast han. Jack tittade på George med stora ögon och glömde bort att andas. "Har du hört talas om min far?" Frågade han ivrigt. George suckade och tittade på Jack med ett sorgset leende. "Ja, jag är rädd för det."